Stå:

  1. I. absolut:
    1. 1. i eg. men.: stare (mots. jacēre, sedere, cadere); (stå på benen, på ett ben pedibus, pede uno l. in uno pede stare, insistere; jfr II.); jag bryr mig ej om, om han står l. faller cadat an stet (recto talo), non curo; stå = stanna consistere, insistere; stå = stå stilla stare; haerere; non moveri (solen står, jorden går – sol sua sede fixus haeret, terra movetur; uret står horologium constitit; hjertat står cor torpet, non salit; constitit); stå någonstädes, i ett sällskap ofta astare (hic astant captivi duo, Pt. Capt. 1); stadens murar stå, men statsskicket är störtadt urbis muri stant (et manent), rempublicam amisimus (C.); skogen står silva stat (Ov.); stå och skrika, stå och klappa i händerna stantem clamare, stantem plaudere (C. de Am. 24); som han gick och stod ut erat; låta ngn l. ngt stå relinquere; sinere (låta vara); destituere (öfvergifva).
    2. 2. oeg.:
      1. a. = vara, förblifva: stare; manere; väderleken står tempestas alqa manet; tempestas non mutatur; fördraget, aftalet står foedus, conventum manet, ratum manet; så länge verlden står – dum hic mundus stabit, manebit, erit (dum sol orietur occidetque –; jfr Ov. Am. I. 15. v. 9, 10; 16 cum Sole et Luna semper Aratus erit; 24 ff.; Vg. Aen. I. 607–8); stå och väga in incerto, in suspenso esse.
      2. b. = hållas, ske, vara: haberi, fieri, esse (proelium fit, mercatus habetur).
  2. II. med nomina ss. predikat: (stare; esse; manere); t. ex.:
    1. a. stå brudgum l. brud: uxorem ducere; nubere, in manum viri convenire (om qvinna); (nuptias celebrare).
    2. b. stå hvit af snö: nive candidum stare (om ett berg, Hor.); ängen står grön, af rimfrost hvit pratum viret, pruinis albicat; säden står vacker laetae florent segetes; grödan står förvissnad flaccent, siti exustae sunt segetes; molnen stå hotande öfver staden nubes imminent urbi.
    3. c. stå styf, stel: horrere; rigere.
    4. d. stå fast, orubblig: stare; constare; i striden stå fast in acie consistere, constare; mitt beslut står fast certum ac deliberatum est (facere alqd; sedet hoc animo, Vg.; immotum fixumque Tiberio fuit non omittere caput rerum, T. Ann. I. 47); fördraget står fast foedus ratum manet, erit (manent immota tuorum fata, Vg.); det står fast, att – manet (m., quod turpe sit, id nunquam utile esse, C.).
    5. e. stå stilla (orörlig): stare; immotum stare; manere; mitt förnuft står stilla torpent consilia mea; equidem rem expedire nequeo.
    6. f. stå färdig, beredd att göra ngt: stare, esse paratum facere alqd (vitam profundere pro patria, C.), ad rem (alicui rei; parata neci, Vg.); han stod färdig att gå jam jam iturus erat, cum –.
    7. g. stå fri: liberum esse; per se ipsum stare –; byggnaden står fri nulli continuatum est; ab omni parte liberum aditum habet; det står ngn fritt alicui liberum, integrum est, (utrum) faciat necne; licet alicui facere alqd.
    8. h. stå skrifvet: scriptum esse, esse in libro, apud alqm; stå skrifven censum esse.
    9. i. stå ledig, öde, öppen: vacare (hoste vacare domos sedesque astare relictas, Vg.); det står ngn öppet licet, integrum est alicui; in potestate alicujus est.
  3. III. med adverb:
    1. 1. stå rätt (på foten): rectum (recto talo, recto pede) stare; stå snedt inclinare; obliquum pendēre; stå stadigt firme insistere; certo gradu stare; fixum haerere loco, gradu; vågen står rätt aequatae sunt lances.
    2. 2. stå högt:
      1. a. eg.: alte stare, positum esse; solen står högt på himmelen sol in medio caelo est; solen står lågt sol (in infimo caelo est) inclinat, prope occasum est.
      2. b. oeg. = florere (artes; literae); stå högt, lågt i pris in (magno) pretio esse; vilem esse; magno, parvo stare; magni, parvi fieri; stå högt hos ngn multum valere (gratiā) apud alqm; stå väl hos ngn (det samma l.) placere, acceptum esse, gratum esse alicui.
    3. 3. huru står det (till)? quo loco res est?; quid agis (= huru mår du)?; huru står kursen? quaenam nummorum ratio est?; så som kursen står ut nunc valent nummi.
    4. 4. stå hårdt: aegre, vix fieri, confici.
  4. IV. med prepositioner:
    1. 1. stå af se Afstå.
    2. 2. stå an: placere.
    3. 3. stå bi:
      1. a. = vara; räcka till: manere; salvum, incolumem esse (”den gamla krukan hon står ännu bi” incolumis est); sufficere, suppeditare.
      2. b. = Bistå, se detta.
    4. 4. stå efter = stå tillbaka: cedere alicui (cedant carminibus reges regumque triumphi, Ov.); inferiorem esse alqo; vinci, superari ab alqo; låta stå efter (tillbaka för) postponere, posthabere, (differre).
    5. 5. stå emot se Motstå.
    6. 6. stå fram:
      1. a. = skjuta fram: prostare; exstare; eminere.
      2. b. = träda fram, visa sig i en egenskap: exsistere; exoriri; (eminere); ”han stod fram och blef sitt hemlands räddning” conservator patriae exstitit; han står fram som ledaren af upproret dux seditionis eminet.
    7. 7. stå framför, framom:
      1. a. eg.: ante alqm stare, positum esse.
      2. b. = öfverträffa: praestare, antestare, antecellere alicui; vincere, superare alqm.
    8. 8. stå för ngt (med tonvigt på stå): praestare culpam alicujus rei.
    9. 9. stå för = stå i vägen för: obstare, officere alicui (a re).
    10. 10. stå för (före) ngt, se Förestå, (Leda, Styra).
    11. 11. stå före = öfverträffa: praestare.
    12. 12. stå hos ngn:
      1. a. stå i gunst, stå väl hos ngn: gratum, acceptum esse alicui; multum gratiā valere apud alqm (favetur alicui ab alqo).
      2. b. stå (inne) hos ngn se Innestå.
    13. 13. stå i:
      1. a. i allm. = vara i: (stare), esse, versari, positum esse, situm esse in –, t. ex. (stare in aqua); esse, versari in periculo, esse in potestate alicujus (stå i fara, stå i ngns makt); stå i vida fältet incertum esse; stå i Guds hand in Dei (manu), voluntate positum esse; stå i låga ardere, flagrare (stant lumina flamma, Vg.); stå i pris in pretio esse; stå i tjenst hos ngn servire alicui; stå i arméen militiae sacramento obligatum esse; stå i förhållande till conjunctum esse cum alqo; habere rationem cum alqo, ad alqm (habere alicujus rei instar ad alqm); se för öfrigt Förhållande; stå i förbindelse till ngn alicujus beneficio obligatum, obstrictum esse: stå i stor skuld hos ngn multum debere alicui; stå i sitt åttonde år annum octavum agere; stå i blomma florere; in flore (in flore aetatis) esse; han står i rykte för att – fama, rumor est, eum –; stå i jemnbredd med – aequare alqm; parem esse alicui o. s. v.
      2. b. stå i vädret, högt i skyn: horrere; surgere; exstare.
    14. 14. stå igen: clausum esse, stare.
    15. 15. stå inne se Innestå.
    16. 16. stå om (på en tid): confici, perfici, peragi, geri tempore alqo; det skall snart stå om mox l. jam res confecta, facta erit; det stod om på 4 timmar IV horis res acta est.
    17. 17. stå omkring –: circumstare.
    18. 18. stå på:
      1. a. absolut: geri, agi, fieri; hvad står på? quid negoti est?; man undrade hvad som stod på mirabantur, quidnam esset.
      2. b. stå på ngt: stare, esse alicubi, in re; – stå på vänlig, spänd fot med ngn amicum, inimicum esse alicujus; esse in amicitia, in simultate cum alqo; stå på ngns sida ab alicujus partibus, ab alqo stare; stå på ngns bästa pro alqo stare, laborare (pugnare); alicui favere; stå på sin rätt jus suum tenere, urgere; stå på höjden af sin makt in summo fastigio esse; summā potentiā florere; plurimum valere opibus; stå på gränsen af ngt vicinum, finitimum esse alicui rei (virtutes, quae his finitimae sunt –); non multum abesse a re (talis stultitia non multum abest ab insania –, C.; parcus ob heredis curam nimiumque severus assidet insano, Hor.).
      3. c. stå på sig: fortiter se gerere l. habere; durare (durate et vosmet rebus servate secundis, Vg.).
    19. 19. stå till:
      1. a. absolut = licere; kan det stå till licetne?; potestne fieri?
      2. b. stå väl, illa till: bene, male se habere; in bono, tolerabili, malo statu esse (male se habet res, cum, quod virtute effici debet, id temptatur pecuniā, C.); praeclare agitur (si sunt simulacra virtutis, C. de Off. I. 46); det står illa till med honom male rem gerit; non satis valet (är ej rätt frisk); res (salus) ejus affectae, afflictae sunt; huru står det till? quid agis?; quomodo (ut, Hor., Pt.) vales?; satin salve?; rectene omnia?; huru står det till med våra offentliga angelägenheter? quo res summa loco?
      3. c. stå till ngn: så mycket till mig, dig står quantum in me, in te, in mea, in tua potestate est, penes me, te est; det står ej till menniskors makt non est humanae opis.
      4. d. stå ngn till buds: patere.
      5. e. stå till ansvars för ngt, till rätta, tjenst m. m. se Ansvar, Rätt, Tjenst.
    20. 20. stå tillbaka:
      1. a. = stå efter: posthaberi (aliquis antefertur, anteponitur alicui); cedere alicui.
      2. b. = återstå, se detta.
    21. 21. stå tillhopa, tillsammans:
      1. a. eg.: simul, una stare, continuum, contiguum, conjunctum esse.
      2. b. kunna förenas (förlikas) med (ngns karakter l. en egenskap): convenire alicui; att ljuga står ej t. med en ädel karakter in bonum virum non cadit mentiri.
    22. 22. stå under:
      1. a. = vara ngn underkastad, lyda under ngn: subjectum esse alicui, alicujus potestati l. imperio.
      2. b. stå under byggnad, arbete: aedificari; (in aedificatione versari); stå (vara) under ransakning, undersökning, rättegång in quaestione, in inquisitione, in judicio esse (om person: judicium habere).
    23. 23. stå ut:
      1. a. exstare, prostare, prominere (= skjuta ut, fram).
      2. b. stå ut med ngt: perferre alqd (superare laborem); perfungi, defungi alqa re.
    24. 24. stå ute:
      1. a. eg. = foris, extra portam stare, esse, situm esse, versari.
      2. b. oeg., se Utestå.
    25. 25. stå vid ord, löfte, mening: stare, manere verbis, promisso; perstare, perseverare in sententia; servare promissum.
    26. 26. stå öfver:
      1. a. eg.: superare; supereminere; instare alicui (ut faciat alqd).
      2. b. = stå högre än, öfverträffa ngn: superiorem esse alqo; praestare alicui; superare, vincere alqm.
      3. c. = öfverstå, utstå: superare (laborem); defungi (morbo).
  1. (Kommentera) Kommentera
 Donera Bitcoins! Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f