Förhållande:
- I. objektivt:
- 1. (i sing.) f. med
en sak l. person: causa, ratio; samma, annat
är f-t med den saken eadem, par atque una
(de Or. II. § 209), similis, alia, longe
alia ratio est illius rei; fullständigt taga
kännedom om f-t med en sak quid (in re) sit,
quid actum sit, cognoscere, quaerere,
audire; omnem rem audire, omne negotium
cognoscere; det är f-t, att – est, ut –, ita
se res habet l. comparata est, ut –; det
plägar vara f-t fit saepe, fieri solet, ut –;
sanna f-t är, att – illud (potius) verum est
(med ack. och inf. l. ut med konj.); ej
öfverensstämma med sanna f-t a rei l. rerum
veritate abhorrere; non verum esse; – det
kända f-t att han varit i staden dagen förut –
quod constabat, eum pristino die in
urbe fuisse; det är ett ledsamt, ett glädjande f.
molestum, dolendum est, quod – (illud
odiosum est, quod in – magnitudine
animi facillime pertinacia et nimia
cupiditas principatus innascitur, C. de Off. I. §
64); bene, commode se habet, quod –;
detta (felaktiga) f. måste rättas hoc vitium
corrigendum est; inberätta f-t rem
deferre, (nuntiare) ad senatum, ad
imperatorem; f-t var mig alldeles obekant res mihi
plane ignota erat; ett sällsynt f. res rara;
det är ett sällsynt f., att raro fit, ut –.
- 2. oftast i pluralis = omständigheter, under
hvilka ngt sker, l. ställning, i hvilken en sak
l. person befinner sig: res (pl.), (negotia);
fortuna; status; tempora, rationes; yttre
f-n res externae l. helst blott res, fortuna,
tempora; negotia, t. ex. skulden var de yttre
f-nas och ej personernas rerum, temporum
erat istud vitium, non hominum l.
personarum (jfr personae et tempora, C. de
Or. II. § 138 ff.); sådan förändring i
lefnadsyrke går lättare, om de yttre f-na hjelpa
till eam mutationem, si tempora
adjuvabunt, facilius commodiusque faciemus (de
Off. I. § 120; jfr fortuna, ibdm); suam
quisque culpam actores ad negotia
transferunt, Sa. Jug. 1; gynsamma, olyckliga,
fredliga, oroliga f-n res prosperae, florentes,
afflictae, adversae, asperae, pacatae,
turbidae; i följd af ogynsamma f-n propter
temporum iniquitatem; temporum
iniquitate, rerum asperitatibus (C. de Or. I. §
3) factum est –; f-na voro honom
gynsamma, ogynsamma fortuna ei favebat,
fortunā secundā utebatur; fortunam adversam
habebat, f-ā adversā utebatur,
conflictabatur (hade att kämpa med –); under för sig
gynsamma f-n bonis suis rebus; lefva
under olika f-n in diversis rebus, vitae
rationibus versari (C. de Inv. I. § 3); de
politiska f-na communia tempora (C. de Or.
I. 2); status civitatis; under gynsamma
politiska f-n optima re publica; nya f-n res
novae, mutatae; mutatio rerum (rerum
m-em ferre non poterat, N.); efter den
tidens, efter vår tids f-n ut tunc erant res,
ut nunc sunt res l. tempora; pro his, pro
illis temporibus, (pro illorum, horum
temporum ratione); under alla lifvets f-n in
omni vita, in omni genere vitae, in omni
vitae parte; det gifves intet f. i lifvet, der
ej pligten har sin tillämpning nulla pars
vitae officio vacare potest (C. de Off. I. §
4); under alla f-n (i alla händelser) utique;
utcunque est l. erit; husliga, offentliga f-n
res domesticae, privatae (C. ad Qu. Fr.
I. § 19), res forenses.
- 3. f. till en sak,
emellan saker:
- a. i allm.: ratio; stå i f. till
en sak rationem habere, esse, affectum
esse ad rem (se Förhålla sig); conjunctum
esse cum alqa re, inter se; bestämma f-t
mellan två ting quae inter eas res
intercedat l. sit ratio, constituere, definire;
denna sak står icke i ngt f. till den andra
(emellan dem eger det närmaste f. rum) haec res
ad illam omnino non pertinet, illam non
attingit; denna dygd står i det närmaste f.
till menniskans natur haec virtus maxime
naturam attingit humanam (C. de Off. I.
§ 18); delarnes f. convenientia inter se
(ömsesidiga f.); delarne stå i det rätta f-t till
hvarandra inter se conveniunt; i behörigt
f. ut par, aequum est; apte; juste;
legitime.
- b. pregnant = lika f.: par,
aequalis ratio; analogia (Varr.); proportio (quae
graece ἀναλογία, latine p. dici potest);
oftast att uttrycka med pro portione l. blott
pro = i f. till; det är intet f. mellan hans
inkomst och utgift sumptus reditui l.
facultatibus (pariter aequaliterque) non
respondent (C. de Am. § 56); non facit
sumptus pro portione facultatum l. pro
facultatibus; inledningen bör stå i (jemnt l. lika)
f. till målets vigt decet causis principia
pro portione rerum praeponere (C.); hvar
och en i f. till hans förtjenst pro dignitate
cuique est tribuendum (de Off. I. § 42);
i f. till tiderna ut tum erant tempora, pro
ratione temporum; folkets sedliga tillstånd
står merendels i lika f. till de förnämes
quales principum, tales totius populi
mores esse solent.
- 4. persons f. till, med
annan, personers till hvarandra: ratio;
(rationem habere cum alqo, rationem
contrahere, alqd contrahere – träda i f. till –
cum alqo, ratione, re, negotio implicari
cum alqo – inlåta sig i f. med ngn);
necessitudo (förbindelse, skyldskap); jag står icke i
ngt f. till honom alls nihil mihi cum illo
commune est, nulla inter nos societas l.
conjunctio est; stå i f. af vänskap, slägtskap
till ngn amicitiā, familiaritate, cognatione,
affinitate conjunctum esse, contineri cum
alqo; est inter aliquos amicitia, summa
familiaritas (det råder emellan dem ett f. af
innerlig vänskap); vänligt, spändt f. gratia,
simultas; f-t är brutet emellan dem inter se
odio, simultate dissident; det goda f-t är
återstäldt emellan dem gratia inter eos
reconciliata est, in gratiam hic cum illo
rediit; vi stå i godt f. till hvarandra bene
inter nos convenit; nullum inter nos
jurgium, discidium intercessit; (nulla inter
nos diremptio, distractio fuit, C. de Off.
III. § 32); slägtingar som stå i godt f. till
hvarandra bene convenientes propinqui.
- II. en persons f. = beteende, uppförande:
mores (= ådagalagd sedlig beskaffenhet i
allm.); modus, quo se gessit aliquis; hvars
och ens eget f. bestämmer hans öde i lifvet
sui cuique mores fingunt fortunam
hominibus (poet. ap. N.); det kommer att bero
på ditt f. pro moribus (l. pro dignitate)
tibi tribuetur (merces, honor); ut
sementem feceris, ita metes; jag prisar ej hans
f. vid detta tillfälle non laudo, quo modo
se gessit (jfr multa in illo viro praeclara
cognovi: sed nihil est praeclarius, quam
quo modo mortem filii tulit – hans f. vid
sin sons död, C.); hans f. var värdigt nihil
se indignum commisit; ita se gessit, ut
bonum virum decet (par est); iakttaga ett
vördnadsfullt f. mot sin far summa
pietate, reverentia colere patrem; vara
försigtig i sitt f. med, till andra menniskor iis,
quibuscum vivat, caute uti; klandra ngns
f. mores alicujus l. alqm reprehendere
(jfr Förhålla sig).
|
|
|
|
Kommentera