Stående, adj.:
- 1. eg.: stans; stativus;
statarius; stabilis; s. ställning status; i s.
ställning göra ngt stantem (erectum, erecto
corpore) agere alqd; s. strid pugna
stataria, stabilis (L.); s. vatten aqua pigra,
immota (T. Germ. 45), stagnans;
stagnum; på s. fot e vestigio; – (stans pede
in uno, Hor.).
- 2. oeg. = fast, i bestämd
ordning l. på bestämd tid återkommande:
status (sacrificium); stativus (feriae, Mcb.);
sollennis (ludus, festum); ordinarius; en
s. rätt ferculum statum et quasi sollenne;
s. här exercitus ordinarius, perpetuus (qui
perpetuo publice alitur).
Kommentera