I. Rätt, m.:

  1. I. = det rätta, rigtiga; skäl; det som tillhör l. tillkommer ngn:
    1. 1. i allm.: jus; rectum; fas (gudomlig, naturlig r.); skilnaden mellan r. och orätt recti pravique (juris et injuriae) discrimen; med all r., med högsta r. summo jure; optimo jure, jure optimo (C. de Off. I. § 151).
    2. 2. i särskilda uttryck:
      1. a. hafva r. (i en mening, ett yrkande, ett handlingssätt): recte sentire, postulare, facere; du har rätt recte dicis (postulas, facis); probe dicis (C. Brut. 41); recte tu quidem; est ut dicis (C. de Or. II. § 152); sunt ista (C. de Am. § 6); svårt är att säga, hvilkendera har r. uter recte l. rectius sentiat, utrius causa melior sit, dicere difficile est (jfr Lucan. I. 128: quis justius induit arma? scire nefas); han har r-n på sin sida ab eo stat jus; ejus causa melior est.
      2. b. gifva ngn r. i allm.: assentiri alicui, dicere se assentiri alicui (C. de Or. I. § 110); probare id, quod dicit aliquis; dicere, fateri alicujus sententiam sibi veram videri (ibdm 240); i juridisk mening: secundum alqm judicare l. pronuntiare; causam alicui adjudicare; pronuntiare alicujus causam (sibi) veram videri.
      3. c. få rätt: causam obtinere (vinna en rättegång); har jag r., så får jag r. bonam l. meliorem causam consequetur victoria; unde jus steterit, eā dabitur victoria; (tandem bona causa triumphat); han får r. i sin förutsägelse ejus praedictionem (verba) comprobabit eventus.
      4. d. låta ngn vederfaras r. suum tribuere alicui; jure non fraudare alqm.
      5. e. låta nåd gå för r.: veniam dare, tribuere alicui; poenam (meritam, debitam) remittere alicui.
      6. f. taga, få r. på ngt invenire, reperire (finna), expedire, solvere (reda) alqd.
      7. g. taga r. på ngn: coercere, domare, vincere alqm.
  2. II. positiv rätt, lagens bud: jus (i motsats till aequitas – naturlig billighet, C. de Off. III. § 67); högsta r. högsta orätt summum jus summa injuria (ibdm I. § 33); den naturliga r-n (naturrätten) naturae jus, jus gentium (ibdm III. § 69); den borgerliga r-n jus civile (ibdm); i r-ns form rite; legitimo more; lag och rätt leges et jus civile (ibdm); skipa r. jus dicere; jura describere (ibdm I. § 124).
  3. III. ngns rätt, rättighet, makt: jus; hafva lika r. pari jure (juris condicione) esse; juris aequabilitate uti l. frui; söka r., sin r. jus petere; lege agere; bevaka sin r. jus suum persequi, exsequi; hafva r. till ngt, öfver ngn jus alicujus rei (vitae necisque) habere in alqm; med faders r. patrio jure; du har r. att gå, att gå eller stanna qvar tibi licet ire; in tua potestate est utrum abeas an maneas (abire velis an manere); jag hade r. att göra såsom jag gjorde jure meo hoc feci; komma till sin r. ad jus suum pervenire; jus obtinere.
  4. IV. = domstol: judicium; r-ns ordförande is, qui praeest judicio; judex quaestionis; r-ns medlemmar (bisittarne i rätten) judices; enligt r-ns dom ex judicum, (consilii) sententia; sitta i r-n in consilio esse, (in c. adesse alicui); r-n är fulltalig, fullsutten frequens consilium est; jfr I. Rätta.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!