Rätt, adj.:
- 1. = rigtig, tillbörlig,
(passande): rectus (rigtig); justus (tillbörlig;
laglig); par, aequus (skälig, billig); (aptus,
passande); is, qui l. qualis debet esse o.
dyl.; verus (rätt = sann); det r-a jus
(positiv rätt); aequitas (billighet); honestum,
honestas (det moraliskt r-a); fas (naturlig,
gudomlig rätt); r. åsigt, r. förfarande recta
l. vera sententia; recta (agendi) ratio;
hitta r-e vägen (rectam) viam reperire;
r. egare justus dominus; r. dom justum
(aequum, verum) judicium; r. sinnelag
pius, honestus animus; det är r. af dig, att
du teg recte tacuisti; det är r. att förtiga
anförtrodda hemligheter par est, aequum
est, decet, convenit commissa retinere;
det är r. åt dig jure plecteris; nulla tibi
infertur injuria; r. tid opportunum,
aptum tempus; i rätt l. rättan tid tempore;
ställa ngt på r. ställe suo loco ponere alqd;
det r-a måttet justa mensura; träffa det
r-a recte conjicere, judicare, dicere.
- 2. = sannskyldig, verklig, naturlig, den man
söker, menar o. s. v.: verus; naturalis;
germanus: r. fader verus pater; naturalis
pater (= köttslig, i motsats till
adoptivfader, fosterfader o. s. v.); vårt r-a
fädernesland naturalis patria (= det land, vi
genom födelsen tillhöra); vera patria (= vårt
sanna, andliga f.); r. broder germanus
frater; en r. glädje verum gaudium; den r-e
ungdomsvåren flos ipse aetatis; i ironisk
mening är rätt = egregius, praeclarus:
han är den r-e tröstaren egregium vero
consolatorem.
- 3. = den l. det, som man
söker, menar o. dyl.: is qui quaeritur,
dicitur, quo quis intendit et cet.; finna det
r-a huset domum, quam quaerit, invenire.
|
|
|
|
Kommentera