Gå:

  1. I. i eg. men. (= röra sig i rummet):
    1. 1. om lefvande subjekt:
      1. a. absolut: ire (i allm. och i motsats till löpa); gradi (gå i motsats till andra sätt att fortflytta sig – aliae bestiae serpunt, aliae gradiuntur, C.); ingredi (puer incipit i., C.); incedere (vanl. = vandra, gå stadigt, högtidligt); ambulare, inambulare, deambulare (gå af och an, upp och ned); gå väl decore, composite ire; gå illa indecore ire; gå på händerna manibus ire (C.); gå fort, långsamt, med jemna, stora steg tarde, cito, citato gradu, passibus aequis, grandibus, pleno gradu incedere; gå till fots pedibus ire; stundom absolut = gå bort: ire (salvum ire, salvum reverti; sol inclinat: eundum est, Juv.); abire (tempus est abire l. abeundi); gå lös liberum vagari; quo libet, ire; gå fåfäng, ledig cessare; (otiosum esse, nihil agere); låta ngn gå mittere, dimittere, missum facere alqm; gå främst, efterst, i spetsen, i midten o. s. v. primum, postremum, medium ire, incedere; agmen ducere, cogere, claudere; gå sin väg abire; gå din väg abi; (apage); gå sig trött, varm eundo defatigari, concalefieri; gå en lång väg magnum iter conficere; gå ärenden mandata obire, exsequi; tillsammans med andra verb blifver stundom gå i lat. ej öfversatt: gå och spatsera: spatiari; gå och hemta ngn petere, arcessere alqm; gå och drifva cessare; gå och hänga sig (ire ac) se suspendere; gå och besöka ngn visere, invisere alqm; gå och lägga sig dormitum, cubitum ire; komma gående incedere, venire, appropinquare.
      2. b. i (stående) förbindelse med prepositioner (partiklar):
        1. α. gå af och an: ambulare, inambulare (jfr a).
        2. β. gå afsides: secedere.
        3. γ. gå bort: abire; relinquere (alqm; locum).
        4. δ. gå efter ngn l. ngt: petere, arcessere (alqm, alqd = gå att hemta; gå efter ved, foder lignari, pabulari); vocare alqm; sequi (gå = följa efter).
        5. ε. gå fram: prodire, procedere, progredi; gå för långt fram longius progredi.
        6. ζ. gå från, ifrån: abire, decedere (loco, a loco); discedere (ab homine); relinquere (locum, hominem, rem); gå ifrån sin post relinquere, deserere stationem, abire a statione.
        7. η. gå förbi: praeterire (intr. och tr.).
        8. θ. gå före, förut: antecedere, praecedere; praeire.
        9. ι. gå i (= till ett ställe): ire, ventitare (ad templum, ad ludum); gå i krig ad bellum proficisci; castra alicujus sequi; gå i land (in terram) egredi; (gå i skolan scholam frequentare; puerili disciplina institui).
        10. κ. gå i = klädd i: indutum esse (veste), gerere vestem.
        11. λ. gå i = rymmas i: capi re.
        12. μ. gå igen = post mortem apparere.
        13. ν. gå in, in i: intrare, introire (tr. och intr.).
        14. ξ. gå med: simul l. una ire; gå med ngn comitari alqm, comitem ire alicui; sequi alqm.
        15. ο. gå mot, emot: obviam ire, occurrere alicui (i vänlig och fiendtlig mening); gå emot fienden (äfven) hosti signa inferre; gå emot en säker död in certam mortem ire.
        16. π. gå om ngn: praeterire; praecurrere alqm.
        17. ρ. gå ned: descendere; gå ned sig plantam infigere caeno; luto haerere.
        18. σ. gå omkring: circumire, ambire alqd.
        19. τ. gå på (med tonvigt på prepositionen): procedere; gå (bättre) på accelera gradum!; gå rakt på ngn rectā (viā) occurrere alicui, ferri in alqm.
        20. υ. gå på (med tonvigt på substantivet): gå på händerna manibus ire; gå på bara fötterne nudis vestigiis ire; gå på bara marken nuda humo ire, vestigia ponere; gå på rosor rosas calcare, pedibus premere; gå på spektaklet ludos spectatum ire; gå på jagt venatum ire; gå på landet rus ire o. s. v.
        21. φ. gå rundt omkring: in orbem ire, circum ire.
        22. χ. gå till: ire ad alqm, alqo; adire alqm, ad alqm; gå till och från commeare (ultro citroque); gå till sjös vela dare; gå till väders malos ascendere; gå till bottnen mergi; ima petere; gå till rätta in jus ire; gå till sängs, till ro cubitum, dormitum ire; gå till sitt arbete ad opus (faciendum) accedere.
        23. ψ. gå tillbaka: retro ire (gå baklänges); redire, regredi.
        24. ω. gå undan: secedere; gå undan för ngn decedere alicui.
        25. αα. gå ut: exire; egredi; = visa sig offentligen in publicum prodire l. blott prodire.
        26. ββ. gå åt ett håll: alqo versus ire; gå åt staden till, åt venster, åt höger urbem versus, dextrorsus, sinistrorsus ire.
        27. γγ. gå åtskils: discedere, digredi.
        28. δδ. gå öfver: transire, transgredi, transmittere flumen; gå tvärs öfver torget ire transverso foro.
    2. 2. om liflösa subjekts rörelse l. utsträckning:
      1. a. absolut: ferri, moveri, procedere, ire; skeppet går navis fertur, procedit; solen går sol movetur; vaggan går cunae moventur; vagnen går currus movetur, labitur, currit; klotet, sländan går volvitur sphaera, colus; trumman går tympana procedunt (sonant).
      2. b. gå af = falla, brytas, nötas af: decidere, defluere (folia, comae); frangi, defringi, infringi (baculum o. d.); gå af led luxari.
      3. c. gå af stapeln: exire, deduci e navalibus.
      4. d. gå bort: detrahi; imminui (de alqa re).
      5. e. gå fram: procedere.
      6. f. gå i (rymmas i): capi alqa re.
      7. g. gå igenom:
        1. α. penetrare, trajici, pertinere per rem; pilen gick igenom armen brachium confixit sagitta, per brachium adacta est sagitta; brachium sagittā transfixum est.
        2. β. = sprida sig: ire (clamor ibat per ordines); pertinere.
      8. h. gå in: penetrare, adigi, descendere (in pectus telum).
      9. i. gå i tu, i sönder: frangi, rumpi; scindi.
      10. k. gå ned:
        1. α. solen, stjernorna gå ned: sol occidit, obeunt sidera.
        2. β. = tränga ned: descendere (ferrum in ilia); demitti.
        3. γ. = sträcka sig ned: descendere (ad mare murus).
      11. l. gå omkring:
        1. α. = röra sig, gå i krets omkring: in orbem ferri; circumferri; converti; jorden går omkring solen circum (ad) solem convertitur terra.
        2. β. = sträcka sig, nå omkring: ambire, amplecti; hafvet går omkring murarne muros ambit mare; bandet går två gånger kring hans midja medium bis ambit l. amplectitur (circum medium pertinet).
      12. m. gå till:
        1. α. vägen går till = för till ett ställe: via ducit, fert (tendit) alqo.
        2. β. = nå, stiga till: tangit, attingit (pectus aqua); pertinere ad rem.
      13. n. gå tillbaka: hjulet går tillbaka it retro (Hor.); floden går tillbaka revertitur (id.).
      14. o. gå under: subire (terram fluvius).
      15. p. gå upp:
        1. α. = fara upp till: subire; subvehi (naves Tiberi subvehebantur – gingo på Tibern upp – usque ad navalia).
        2. β. = nå, stiga upp till: aequare; attingere: aqua redundantis Tiberis viam latam attingebat (gick upp till gatan); aqua mentum aequabat, attingebat (gick upp till hakan).
        3. γ. = öppna sig: aperiri, patescere (janua); relaxari, laxari (vinculum); dissui, discindi, rescindi (consuta, sarta); recrudescere (bryta upp, om sår).
        4. δ. om sol, stjernor: oriri.
        5. ε. om växter: provenire, prodire; oriri.
      16. q. gå ut = utplånas (ss. fläckar o. d.): aboleri, exstingui; exarari; obliterari.
      17. r. gå öfver = stiga, höja sig, flöda öfver: superare; super ripas, agros, montes effundi.
  2. II. i oeg. men.:
    1. 1. med qvantitativ bestämning (om personer och saker, gå långt, för långt, derhän o. d.): procedere, progredi; venire, labi (longius, eo); du går för långt i stränghet in severitate l. severitatis modum transis (excedis), in s. nimius es; han gick så långt i oförskämdhet eo impudentiae progressus est, tanta usus est impudentia, tantā fuit impudentiā; han gick långt i filosofien magnos progressus fecit, multum profecit in philosophia, longe progressus est o. d.; gå långt på embetsmannabanan alte, ad magnos (summos) honores ascendere; dignitate augeri, ornari; så långt har det gått usque eo ventum est, nej, detta går för långt enimvero hoc ferri l. tolerari non potest; det skall gå långt, om han skall blifva rädd magna res sit (necesse est), quae hunc terreat.
    2. 2. om tiden = förlöpa, förgå: cedere (horae quidem cedunt et dies et menses et anni; tempus cedit tiden går); labi (tempora labuntur, Ov.); fugere, fluere, effluere; ire (it dies, Hor.); ett år går snart sin kos cito (circum) vertitur annus; ett år är gånget, sedan han ej var här annus est, postquam hic fuit (non est); få tiden till att gå tempus fallere.
    3. 3. en sjukdom går (= grasserar) någorstädes: vagatur (late).
    4. 4. om saker, företag:
      1. a. absolut = låta sig göra, lyckas: succedere; prospere cedere; det går icke haeret (res, negotium; aqua); ser du, det gick videsne rem prospere cessisse?; det gick dock till slut tandem id, quod volebam, consecutus sum (peracta res est, victae, superatae sunt difficultates).
      2. b. = aflöpa (gå så l. så, väl l. illa): cedere, succedere, procedere, evenire bene, prospere, minus prospere, non satis ex sententia (icke rätt efter önskan); eventum bonum, non satis bonum habere; bene, melius ire (incipit res ire melius quam putaram, C.); alqd bene, recte agitur, de re agitur, alqd peragitur (huru gick det med resan quomodo iter actum est?; huru gick det med motionen quid de lege actum est?); cum alqo bene, commode, incommode agitur, actum est (det går, har gått ngn väl l. illa); cadere alqo modo (huru det än må gå l. gått utcunque res casura est l. ceciderit); accidere alicui l. de alqa re (med ngn l. ngt; idem mihi accidit det har gått mig på samma sätt; quid accidit de judicio huru har det gått med rättegången?); fieri (huru skall det gå med honom quid de illo l. blott illo fiet?; så går det vanligtvis ita fieri solet); usu venire (idem in – med – meis literis usu venit, C.); bene geri (omnia bene, prospere gesta sunt har gått väl); gånge så hvarje romersk qvinna, som sörjer en landsfiende sic eat, quaecunque hostem Romana lugebit (L.).
      3. c. = förrättas, fullgöras (fort, lätt, långsamt, med svårighet): agi, geri, confici, transigi, curari, fieri; låt det gå fort fac l. cura ut cito conficiatur negotium; det gick ej fort, men väl non cito, sed bene l. commode acta res est; det gick hastigt och lustigt med hans befordringar et brevi tempore et facili negotio ad honores ascendit.
    5. 5. med vissa objekt l. predikatsnomina i stående uttryck:
      1. a. gå ed: jurare, juratum dicere (testari); jurejurando l. juratum affirmare, confirmare alqd; tvinga, förmå ngn att gå ed på ngt jurejurando adigere alqm (med ack. och inf.).
      2. b. gå fri: effugere; salvum evadere; carere alqa re.
      3. c. gå förlorad: perire; amitti.
      4. d. gå hafvande: ventrem ferre; gravidam esse; gå hafvande med – parturire alqm l. alqd (äfven i oeg. men., t. ex. med en plan l. d.); ventre ferre.
      5. e. gå kräftgången: retro sublabi.
      6. f. gå miste om ngt: amittere; non assequi l. consequi alqd.
    6. 6. tillsammans med partiklar:
      1. a. gå af:
        1. α. = afträda: abire magistratu.
        2. β. gå af med seger: superiorem discedere, (fieri).
        3. γ. = aflöpa, blifva slut: abire (non istud sic – så lätt – abibit, C.).
        4. δ. = vika: cedere; manus dare.
      2. b. gå an: licere, decere; posse (fieri); (cuperem utrumque, si posset, C. Tusc. I. cap. 11); det går ej an, mitt barn noli ita facere, non decet; det går väl, någorlunda an = det är så der: tolerabile est, satis malum, non pessimum est.
      3. c. gå bort:
        1. α. om personer = dö: decedere; e vita excedere.
        2. β. om saker: decedere (febris, N.); aboleri (macula).
      4. d. gå efter:
        1. α. efter en viss ordning l. norm: sequi; rationem habere (om person); befordran går efter ålder, förtjenst m. m. in muneribus tribuendis ratio habetur aetatis, dignitatis; det går efter alfabetisk ordning literarum servatur ordo; gå efter önskan ad voluntatem fluere, procedere; ex sententia procedere.
        2. β. gå (vanl. stå l. fara) efter ngns argesta (ngns lif): vitae alicujus imminere, perniciem struere.
      5. e. gå emot: adversum esse alicui (omnia mihi sunt adversa); adversari alicui (om personer); gå som käringen emot strömmen adverso flumine natare (ut vetula olim).
      6. f. gå fram, framåt: procedere, progredi; (om person) progressus facere, proficere (in arte alqa, in literis).
      7. g. gå framför: potiorem esse alqa re; anteponi, antehaberi rei; tjensten går framför allt muneris officio omnia oportet posthaberi.
      8. h. gå för:
        1. α. = gälla, vara värd, anses för: (om penningar) valere (denario l. pro denario l. denarium, Varr.); videri, haberi, existimari (gälla för en stor poet magnum haberi poētam); jag vet hvad han går för quanti sit, qualis sit (quantus in dicendo sit), ego scio.
        2. β. gå för sig: fieri, confici, perfici (posse); gick det för sig ecquid confecta res est?
      9. i. gå förbi: praeterire (tempus p-it; scriptor p-it alqd; in petitione p-iri); låta ngn dag gå förbi utan att göra ngt diem praetermittere, quo nihil agat (nullum diem p., quin agat alqd).
      10. k. gå förut: antecedere, antegredi.
      11. l. gå hän (om tiden): praeterire; fugere.
      12. m. gå hädan = dö: decedere.
      13. n. gå i:
        1. α. t. ex. sitt femte år: annum quintum agere; gå i barndom senio delirare; repuerascere.
        2. β. gå i fällan: decipi; capi.
        3. γ. gå i en föreställning, tro, förvillelse: teneri opinione, errore; esse in errore, vagari in errore l. errore.
        4. δ. gå i förbön för ngn: deprecari pro alqo.
        5. ε. gå i döden för ngn: mortem oppetere pro alqo.
        6. ζ. gå i arf: hereditate tradi, prodi; hans hufvud har ej gått i arf till sonen hujus ingenii praestantia non est filio hereditate tradita.
        7. η. gå i ngn = kunna fattas l. blifva trodt af ngn: percipi, intelligi, credi ab alqo; persuaderi alicui; det går aldrig i mig id mihi persuadere non possum.
        8. θ. gå ngn väl i händer: ex sententia, bene procedere, succedere alicui; ad alicujus voluntatem fluere.
      14. o. gå ifrån:
        1. α. (om personer) = afstå, afträda: recedere, decedere (a sententia); abire magistratu (embete); gå ifrån ett hemman, en förvaltning villam relinquere; procurationem villae ponere, deponere.
        2. β. (om personer) gå ifrån ämnet: declinare, digredi, aberrare a proposito.
        3. γ. (om saker) gå ifrån = gå förlorad för ngn: abire ab alqo (C.).
      15. p. gå igenom:
        1. α. om personer: perfungi, defungi (periculis, laboribus); exhaurire, exantlare (jfr Genomgå); gå igenom i ett prof in examine approbari.
        2. β. om förslag (leges, rogationes): perferri; accipi, (probari); icke gå igenom antiquari.
        3. γ. om penningar: gå igenom ngns händer ab alqo administrari (accipi et rursus l. vicissim solvi).
      16. q. gå ihop: räkningen går ihop ratio apparet, constat; ratio expensorum et acceptorum par est.
      17. r. gå in:
        1. α. om personer: gå in i ett bolag l. dyl. in societatem intrare, ad societatem accedere; gå in i statens tjenst ad rempublicam accedere; rempublicam capessere; gå in i arméen militem fieri; militiae nomen dare; militiae sacramento obligari.
        2. β. (om personer) gå in på ngt: probare, approbare alqd; gå in på ngns mening l. förslag assentiri alicui; man gick in på hans förslag placuit ejus sententia; han gick in på att – pactus est, pollicitus est, se daturum, facturum; gå in på ett vilkor condicionem (oblatam) accipere; ad condiciones descendere.
        3. γ. gå in i ngns beräkningar: ab alqo provisum esse, speratum esse (sperari); ratio habetur alicujus rei ab alqo.
      18. s. gå med:
        1. α. = följa, ansluta sig till ngn: sequi alqm, alicujus sententiam.
        2. β. om rörelse, affärer: gå (= drifvas) med vinst, med förlust (tonvigt på substantivet): negotia cum lucro, cum damno (lucrose, damnose) exercentur, aguntur.
        3. γ. impersonelt: gå väl l. illa med ngn, se under II. 4.
      19. t. gå ned till ett visst antal l. mått (grad): redigi, reduci, minui ad certum numerum aut modum.
      20. u. gå på:
        1. α. = innefattas i: huru många sestertier gå på en denar quot sestertios habet denarius l. quota pars sestertius denarii est?; quot sestertii faciunt, efficiunt denarium?
        2. β. gå på med ett arbete: operi instare, insistere; opus navare, urgere.
      21. v. gå till:
        1. α. om personer: gå till rätta med ngn in jus vocare alqm; expostulare cum alqo de alqa re; gå till väga agere alqo modo; gå till väga med saktmod, mildhet lenitate uti; gå till ytterligheter modum transire (excedere).
        2. β. om saker: gå till (med tonvigt på till) fieri; agi; geri; så går det till i verlden ita fit (plerumque); ita se habent res humanae; sic vita hominum est; ea est vitae, vivendi, humana condicio; der går det gladt, lustigt till illic jucunde, laete, laute vivitur; emellan hederligt folk går det rätt till, utan försök att bedraga inter bonos bene agitur (et sine fraudatione), C. de Off. III. § 61; det har ej gått hederligt till med förvaltningen res, pecunia dolose, malitiose (C. l. c.) administrata est; här går det ej rätt till nescio quid fraudis subest; hade det gått rätt till, så egde jag nu en stor förmögenhet si jure, recte actum esset, ego nunc magnam pecuniam haberem; det gick besynnerligt till der i huset non optima erat in illa domo disciplina.
        3. γ. gå till hjertat, till sinnes: movere animum alicujus; det gick honom djupt till sinnes, att han ej fick platsen repulsā graviter commovebatur; dolebat magnopere se repulsam tulisse; hans ord gingo åhörarne till hjertat animi eorum, qui audiebant, verbis illius graviter moti sunt.
        4. δ. gå till = stiga till (en summa): summam conficere.
        5. ε. = gå åt (till): consumi; opus esse; huru mycket kläde går det till en sådan rock quantum panni ad istiusmodi vestem opus est?
        6. ζ. gå till auktion: ad auctionem vĕnire; vēnire.
        7. η. gå ngn till handa: ministrare, adesse alicui.
        8. θ. gå till sig sjelf: introspicere in mentem suam; explicare et excutere intelligentiam suam (C. de Fin. II. § 118; C. de Off. III. § 81).
      22. x. gå tillbaka:
        1. α. i tiden l. i en undersökning, framställning: repetere (han gick – i framställningen af retorikens historia – tillbaka ända till Corax och Tisias repetivit usque a Corace et Tisia, C.; Roms historia går tillbaka öfver 700 år res supra septingentesimum annum repetitur, L. praef. 4); vid en undersökning gå tillbaka till de ytterste grunderne ad ultimas causas rem revocare, a principiis l. fontibus rem repetere.
        2. β. i motsats till göra framsteg: recedere (multa – recedentes anni adimunt commoda, Hor.); minui; deteriorem, infirmiorem fieri; (retro sublapsa refertur spes, Vg.).
      23. y. gå undan: arbetet går raskt undan cito perficitur, absolvitur; sub manus procedit (Pt.).
      24. z. gå under: interire, perire; i ekonomiskt hänseende: ruere, corruere (C.); decoquere (göra bankrutt); gå under af ledsnad, sorg taedio, maerore absumi.
      25. å. gå upp:
        1. α. = stiga till: pervenire ad numerum.
        2. β. gå upp emot ngt: aequare alqd (pondere l. dyl.); parem esse alicui; inkomst och utgift gingo jemnt upp mot hvarandra par erat accepti et expensi ratio.
        3. γ. gå upp i ngt = upptagas af ngt: occupari alqa re; han går alldeles upp i sina tjensteförrättningar nullum tempus ei a negotiis vacuum est; negotiis (dat.) nihil temporis aut cogitationis superest; in negotiis totum se collocat, negotiis omne tempus, omnem operam, omnes cogitationes tribuit.
        4. δ. gå upp, om tankar, föreställningar: subire, oriri; för honom gick den tanken upp subiit (praestrinxit) ejus animum cogitatio; nu gick det upp ett ljus för oss dilucere res coepit nobis (L.); manifesta esse res coepit (tum vero manifesta fides cunctisque patescunt insidiae Danaum, Vg.).
      26. ä. gå ur ngns minne, sinne: excidere animo, memoriā alicujus.
      27. ö. gå ut:
        1. α. ljuset går ut exstinguitur; trädet går ut moritur, interstinguitur; tiden går ut abit, finitur.
        2. β. gå ut på –: spectare (redire) ad alqd.
        3. γ. gå ut öfver ngn: incidere, recidere, redundare in alqm; låta sin vrede, straffet gå ut öfver ngn iram effundere in alqm; poenas sumere ab alqo, expetere ab alqo.
        4. δ. gå ut med ngt: posse efficere alqd; assequi alqd.
      28. aa. gå utan: carere.
      29. bb. gå åt:
        1. α. consumi, absumi; confici; opus esse ad alqd.
        2. β. gå illa åt ngn, ngt: male accipere l. habere alqd; vexare; male consulere in alqm; hvad går åt dig? quid est?
      30. cc. gå öfver:
        1. α. = stiga öfver, öfverträffa: superare (omnium exspectationem).
        2. β. gå öfver till fienden: transfugere, transgredi ad hostem.
        3. γ. = upphöra: desinere; stormen går öfver desaevit, sedatur tempestas; hettan går öfver calor se frangit; smärtan går öfver dolor sedatur, residit.
        4. δ. gå öfver ngn = drabba ngn: expetere, recidere in alqm.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Donera Bitcoins! Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f