Gång:
- I. utan plural:
- 1. lefvande
varelsers g.:
- a. = vandring, resa, färd: itio;
gradus, iter; profectio; cursus; lärjungarnes
g. till Emaus iter discipulorum ad E.;
hafva sin g. någonstädes commeare alqo;
versari alicubi; styra, ställa sin gång
någonstädes hän ire, tendere (gressum tendere)
alqo; hejda sin g. sistere, revocare gradum
(pedem); sätta i g. impellere, incitare.
- b. = sätt att gå (hastigt l. långsamt, med
l. utan hållning o. s. v.) ingressio,
ingressus (moderatus, citus); incessus (status,
sessio, i. teneant illud decorum, C.; i.
citus modo, modo tardus, Sa.); gradus;
gressus; hafva en hastig, stolt o. d. g. cito,
magnifice incedere, gradu l. incessu uti
tardo, molli (qvinlig; tarditatibus uti in
ingressu mollioribus, C. de Off. I. § 131);
påskynda sin g. gradum accelerare; celeri,
citato gradu ire.
- c. oeg. (om personer):
vara i g. med ett arbete in cursu esse.
- 2. döda tings (rörelse i rummet): motus,
cursus (siderum, fluminis); meatus (Pn.);
lapsus (siderum, stellarum, Vg.); månen i
tysthet går sin g. luna tacito lapsu
volvitur (jfr medio volvuntur sidera lapsu;
tacita l., Vg.); sätta i g. impellere,
commovere; sätta i raskare g. incitare (facilius
est currentem incitare quam commovere
languentem, C. de Or. II. § 186); komma
i g. incipere moveri; vara i g. moveri;
agitari; in cursu esse.
- 3. talets g.:
gradus (spondēus stabilem gradum habet,
C.); cursus; tractus (orationis lenis et
aequabilis, C. de Or. II. § 54).
- 4.
förhållandens, sakers g. = framåtskridande,
förlopp, utveckling: cursus (rerum, vitae –;
totius vitae cursum videre, C. de Off. I.
§ 11; interpellatione impedire cursum
orationis, C. de Or. II. § 39); iter (i. hujus
sermonis quod sit, vides, C. de Legg. I.
§ 37); ordo, series, progressio (den
ordning, i hvilken ngt framskrider, t. ex.
disputationis, argumentorum); ratio, descriptio
(comitiorum, fabulae); under samtalets g.
progrediente sermone; afbryta
undersökningens, berättelsens g. ordinem
disputationis, rerum tenorem (L.) interrumpere
(scindere); samtalet, arbetet var i full g.
erat in cursu sermo; opus calebat (C.),
fervebat (Vg.); skådespelet har en rask g. cito
procedit; ad eventum, exitum festinat
(Hor.); så är verldens g. ita natura fert in
omnibus rebus; (is vertitur ordo, Vg.);
ita fieri solet; så är lifvets g. ea est
vivendi condicio; gå sin gilla, jemna g.
institutum cursum tenere; quo debet modo
procedere; more, ordine procedere;
aequabiliter procedere; låta ngt hafva sin g. non
impedire, non interpellare alqd, cursum,
ordinem rei; sinere alqd suo modo
procedere (ire); föreskrifva ngn g-n för hans
undersökning l. studier praescribere alicui,
qua via procedat disputatio (quomodo
disputari velit); teckna g-n af ngns
utbildning l. utveckling ss. talare gradus alicujus
et quasi processus dicendi perscribere,
cursum alicujus p. (C. Brut. § 232, 307);
sjelfva framställningens g. har fört oss till
Caesar ipse ordo orationis nos ad
Caesarem deduxit; rätten må ha sin gång valeat
justitia.
- II. pl. gångar:
- 1. eg.: iter, via;
g. i en trädgård l. park spatium
(Academiae nobilitata spatia, C.), ambulatio;
gestatio (g. på hvilken man bäres, Sen., Pn.);
betäckt pelargång porticus; (på sidorna b.
cryptoporticus); g. emellan delar af ett hus
andron (korridor); transitio; membrum
transitorium; g. ofvanpå ett hus solarium;
g. under jorden cuniculus; göra g-ar under
jorden cuniculos agere; g. i bergverk vena,
meatus; för vattenledning specus; g. på ett
skepp (mellan roddarbänkarne) forus (per
foros cursare); g. i kroppen fistula (rör),
foramen (borradt hål); quasi via – perforata
(C. Tusc. I. § 46. 47).
- 2. = anslag:
consilium; dolus.
- III. pl. gånger:
- 1. om tid
(tempus): den g-n, denne g-n illo tempore,
hoc tempore; en g. (= blott en g.) semel;
aliquando (= någon g. säkert l. åtminstone);
en gång aliquando; olim; quondam;
mången g. saepe, saepissime; upprepade g-er
saepius; semel et iterum; non semel;
någon g., någre g-er nonnunquam; två, tre,
fyra, fem o. s. v. g-er bis, ter, quater,
quinquies; på en g. (= med ens) repente,
subito; uno impetu; på en g. (= tillsammans)
simul, una; en annan g. alias; en g. så, en
annan g. så alias (aliis temporibus) aliter;
mera en annan g. alio tempore plura (de
hac re dicemus); alla på en g. uno
tempore, una, simul omnes; g. på g. subinde;
identidem; ännu en g. iterum; (repete!);
så månge g-er toties; huru månge g-er
quoties; hvar g. han såg mig quoties me
vidit; hvar sin g. alternis (vicibus);
vicissim; per vices; in vicem; förste, andre g-n
o. s. v. primum, iterum, tertium,
quartum o. s. v.; det var förste g-n jag såg
honom tum primum illum vidi; se ngn för
siste g-n postremum, ultimum videre alqm;
just den g-n tum ipsum; två, tre o. s. v. åt
g-n bini, trini (o. s. v. med distributivtal);
i böner: tandem: kom då en g., hör då en g.
veni, audi t.; efter som det nu en g. är så
quoniam semel ita est (comparatum).
- 2. utmärkande multiplikation: en g. till så
stor altero tanto major; två g-er tre bis
trini (o. s. v. med distributivtal).
- IV. icke
– en gång: ne – quidem.
|
|
|
|
Kommentera