Folk:
- I. = menniskor (utan plural):
- 1.
universelt och absolut: folket, folk i allmänhet
i. e. menniskor i allmänhet (utan motsats) l.
de ringare, mindre bildade, i motsats till de
i ngt hänseende framstående, eller de på ett
ställe vid ett tillfälle samlade: populus (i de
två senare betydelserna: unus ex populo en
man af f-t, C. Brut. § 320; fit concursus
p-i in curiam; Tanaquil p-um e superiore
parte aedium alloquitur, L. I. 41. 4);
volgus; volgus hominum; homines volgo (=
menniskor i allm., allmänheten; artifices suum
quisque opus a volgo considerari vult,
C.; mense malas Majo nubere volgus ait,
Ov.; exquisitius quam volgus hominum
studuisse literis, C. Brut. § 322; non
sicut volgus, sed ut eruditi solent
appellare sapientem, C. de Am. § 6; volgo
homines eum statum rerum, qui sub Numa
fuerat, requirebant, L. I. 31. 7);
multitudo [mängden, allmänheten (publiken, C. de
Or. II. 337); concurrit, dilapsa est m.;
ex omni multitudine consentiens vox, L.];
folkets man homo popularis, civilis animi
(jfr III. 2); plerique, multi (mängden i
motsats till de framstående: plerique
principum mores cupide imitantur, C. de Off.
I. 140; unus de multis = en af f-t, C.);
turba (= folkhopen); utsprida bland f-t
divolgare (famā); vara i f-ts mun in
omnium ore esse; förakta f-ts omdöme volgi
opiniones, judicia spernere (jfr multitudo
och populus, C. Tusc. II. § 4); vara som
f-t är mest populi mores, consuetudinem
sequi, imitari; unum de multis esse; det
gick bland f-t ett rykte fama ferebat, erat;
quis populi sermo est?, Pt.; inför allt f.
palam, propălam; publice; f-ts prat, tal
sermo, rumores populi, volgi.
- 2.
partikulärt: folk = några menniskor i allm. l.
med qvantitiva l. qvalitativa bestämningar:
homines; ej hafva varit ibland (sett) f.
nunquam in hominum frequentia, in
celebritate, inter homines versatum esse; Timon
tålte ej att se f. Timon congressus
hominum fugiebat et oderat (C. de Am. § 87),
oculos hominum, lucem ipsam fugiebat;
annat f. alter (i motsats till subjektet sjelf:
nec sibi neque alteri utilis); alii, ceteri
(i mots. till andra objekt: nec suis neque
aliis l. ceteris utilis); helsa på f. salutare
eos, qui obviam veniunt; drifva gäck med
f. eos, quibuscum vivit l. est, illudere;
en stor hop f. magna multitudo (hominum),
multi mortales; ungt f. adolescentes,
juvenes; gammalt f. viri, maturi viri (i mots.
till barn); senes (i mots. till ungt f.); klokt f.
prudentes (homines); sani homines
(sanos quidem homines a scribendo –
praestantiā suā – deterruit, C.); oförståndigt f.
stulti (homines); dåligt f. improbi,
scelesti homines; sämre f. sordida multitudo;
sordidi homines; turpis plebs; det lägre
f-t tenuiores; ignobilis multitudo; plebs
(eg. i politisk men. menigheten, i mots. till
patres); fattigt f. pauperes, inopes,
egentes; rikt f. divites; förnämt f. nobiles;
hederligt, hyggligt, ordentligt, aktningsvärdt f.
boni, politi, probi, frugi, honesti
homines; bättre f. (i social men.) honesti cives,
boni viri (C. pro Sestio § 85; mots.
improbi, ibdm § 43; jfr optimus quisque § 97);
ogift f. caelibes; gift f. mariti; äkta f.
conjuges; uxor et vir; vir cum uxore; fint,
bildadt f. homines elegantiores, urbani,
politi; lärdt, literärt bildadt, literat f. docti,
eruditi, literati (homines eller, der hela
klassen menas, ensamt adjektiven); Claudierne
voro vackert f. omnis gens Claudia
pulchritudine insignis erat; det finnes f., som –
sunt, qui (putent l. dyl.); landets f. cives,
indigenae, se IV.
- 3. pregnant =
menniskor i motsats till oskäliga djur l. = bildade,
hyfsade menniskor i mots. till vildar l. råa
menniskor: homines; politi, honesti
homines (i mots. till barbari, immanes): han
har aldrig varit bland f. nunquam in
(politorum) hominum coetum venit; han
utestängde sin son från umgänge med f. filium
ab hominibus relegavit et ruri habitare
jussit (C. de Off. III. § 112); göra f. af
ngn hominem reddere, expolire alqm (de
Or. II. § 40); a feritate ad humanitatem
excolere, deducere alqm; lefva som f.
humano cultu vivere; vara (kommen) af f.
honesto loco esse.
- II. folk i etnografisk,
nationel men. = folkstam, folkslag: gens,
natio (stundom med den skilnaden, att natio –
folkslag – är en gren af gens: propior est
ejusdem gentis, nationis, linguae
societas, C. de Off. I. § 53; Germani nationis
nomen, non gentis, T. Germ. 2; strängt
är dock denne skilnad ej öfver allt iakttagen:
hos Cs. B. G. VI. 11 heter det om galler
och germaner non alienum videtur, quo
differant hac nationes, exponere; hos T.
Germ. 27 talas om singulae Germanorum
gentes); nomen (der det är fråga om hela
folket: nomen latinum, L. I. 50. 3; nomen
Romanum, II. 48. 8); råa, obildade f.
ferae, immanes, barbarae gentes l.
nationes; bildade f. humanae, excultae –;
främmande f. exterae gentes, nationes;
herravälde öfver alla f. imperium omnium
gentium (de Or. I. § 14).
- III. folk i
borgerlig, politisk mening:
- 1. = borgerligt
samfund, större l. mindre (stat l. kommun), så
vidt man tänker på personerna, ej på
institutionerna (res publica): populus (p.
Romanus, p. Albanus; Germaniae populos
nullis alios aliarum nationum connubiis
infectos propriam et sinceram et sui
tantum similem gentem exstitisse
arbitrantur, T. Germ. 4); ett sedligt, kraftigt,
försoffadt o. s. v. folk populus bene moratus,
fortis, incorruptus, languens, effrenatus
(de Or. II. § 35); magistratibus salus
populi summa lex esto, C. de Legg. III.
3. 6; ett fritt f. liber populus (de Or. I.
§ 30); civitas [ad consilium de re publica
dandum caput est nosse rem publicam
(statsskicket, det politiska tillståndet): ad
dicendum vero probabiliter nosse mores
civitatis (f-ts seder); särskildt hos Cs.
förekommer ofta civitas = populus, t. ex. B.
G. I. 4 civitas ob eam rem incitata armis
jus suum exsequi conabatur]; jfr i öfrigt
sammansättningarna.
- 2. = invånare,
medborgare i ett land: incolae; cives; populus
(brist på f. = folkbrist, se detta ord;
Norbani seditio ex luctu civium orta, de
Or. II. § 124); här finnes ej f. i landet agri
deserti sunt; summa solitudo, vastitas
est.
- 3. med afseende på statens styrelse,
styrelseform och på politiska rättigheter:
- a. =
folket i dess helhet ss. statsmakt, i förhållande
l. i motsats till monark, råd, embetsmän;
enkannerligen = folkförsamling: populus; (i
Rom äfven, i synnerhet i officielt tilltal till
folkförsamlingen) Quirites (Quirites populi
Romani, populus Romanus Quiritium):
summa est majestas, dignitas populi (C.
de Or. II. § 337); in civitatibus aut
penes unum aut penes principes aut penes
populum summa l. omnis vis, summa
rerum, respublica est; cunctas nationes et
urbes aut populus aut primores aut
singuli regunt (T. Ann. IV. 33; jfr C. de
Republ. I. § 65 ff.); cum populo (i. e.
folkförsamlingen) patribusque agendi jus esto
consuli –; jfr öfver hufvud C. de Legg.
III. § 6. 10. 11; f-ts församling, det
församlade f-t se Folkförsamling; f-t beslutar
populus jubet, decernit; kalla f-t till
folkförsamling in concilium – advocare populum,
advocare concilium populi; föredraga
inför, hemställa till f-t rogare populum,
referre, ferre ad populum (hithörande uttryck
se närmare under Folkförsamling); f-ts makt
populi potentia; vän af f-ts makt amicus
potentiae populi (N.); popularis.
- b.
folket i motsats till de adliga slägterna (patres,
gentes patriciae) eller de privilegierade
klasserna (patres, equites, nobilitas; Sa. Cat. 33;
Hor. Ep.) = menigheten (allmogen):
populus; plebs (C. de Legg. III. 9; om plebs
ss. folkförsamling se under Folkförsamling;
Cs. B. G. VI. c. 12 plebs Gallorum i
motsats till druides och equites; i motsats till
de förnäme, C. Tusc. I. 108; jfr I.); f-ts man
homo popularis (populicola, publicola,
plebicola).
- IV. ngns folk:
- 1. = ngns
landsmän l. medborgare: cives (medborgare;
civium utilitati consulere; quis furor, o
cives!, Luc.); populares (= landsmän);
(patria, älska fitt f. amare patriam); mitt,
ditt, vårt o. s. v. f. mei, tui nostri o. s. v.
(nostri virtute multum voluerunt, C. Tusc.
I. § 2).
- 2. ngns undersåtar: populus (tuus
hic populus, Hor. till Augustus); cives;
sörja, lefva för sitt f-s väl saluti populi,
publicae, civium incolumitati consulere,
servire.
- 3. ngns husfolk, tjenstefolk:
alicujus familia, famuli, domestici; turba
alicujus = en furstes svit comitatus;
comites.
- 4. folk = de som stå under ngns
kommando, som ngn använder för ett
ändamål: krigsfolk = milites; sjöfolk = socii
navales; nautici; arbetsfolk = operae;
Aeneas’ f. Aeneadae; socii Aeneae; känna sitt f.
quibuscum rem l. rationem habeat, nosse;
hominum tractandorum peritum,
scientem esse.
|
|
|
|
Kommentera