Folk:

  1. I. = menniskor (utan plural):
    1. 1. universelt och absolut: folket, folk i allmänhet i. e. menniskor i allmänhet (utan motsats) l. de ringare, mindre bildade, i motsats till de i ngt hänseende framstående, eller de på ett ställe vid ett tillfälle samlade: populus (i de två senare betydelserna: unus ex populo en man af f-t, C. Brut. § 320; fit concursus p-i in curiam; Tanaquil p-um e superiore parte aedium alloquitur, L. I. 41. 4); volgus; volgus hominum; homines volgo (= menniskor i allm., allmänheten; artifices suum quisque opus a volgo considerari vult, C.; mense malas Majo nubere volgus ait, Ov.; exquisitius quam volgus hominum studuisse literis, C. Brut. § 322; non sicut volgus, sed ut eruditi solent appellare sapientem, C. de Am. § 6; volgo homines eum statum rerum, qui sub Numa fuerat, requirebant, L. I. 31. 7); multitudo [mängden, allmänheten (publiken, C. de Or. II. 337); concurrit, dilapsa est m.; ex omni multitudine consentiens vox, L.]; folkets man homo popularis, civilis animi (jfr III. 2); plerique, multi (mängden i motsats till de framstående: plerique principum mores cupide imitantur, C. de Off. I. 140; unus de multis = en af f-t, C.); turba (= folkhopen); utsprida bland f-t divolgare (famā); vara i f-ts mun in omnium ore esse; förakta f-ts omdöme volgi opiniones, judicia spernere (jfr multitudo och populus, C. Tusc. II. § 4); vara som f-t är mest populi mores, consuetudinem sequi, imitari; unum de multis esse; det gick bland f-t ett rykte fama ferebat, erat; quis populi sermo est?, Pt.; inför allt f. palam, propălam; publice; f-ts prat, tal sermo, rumores populi, volgi.
    2. 2. partikulärt: folk = några menniskor i allm. l. med qvantitiva l. qvalitativa bestämningar: homines; ej hafva varit ibland (sett) f. nunquam in hominum frequentia, in celebritate, inter homines versatum esse; Timon tålte ej att se f. Timon congressus hominum fugiebat et oderat (C. de Am. § 87), oculos hominum, lucem ipsam fugiebat; annat f. alter (i motsats till subjektet sjelf: nec sibi neque alteri utilis); alii, ceteri (i mots. till andra objekt: nec suis neque aliis l. ceteris utilis); helsa på f. salutare eos, qui obviam veniunt; drifva gäck med f. eos, quibuscum vivit l. est, illudere; en stor hop f. magna multitudo (hominum), multi mortales; ungt f. adolescentes, juvenes; gammalt f. viri, maturi viri (i mots. till barn); senes (i mots. till ungt f.); klokt f. prudentes (homines); sani homines (sanos quidem homines a scribendo – praestantiā suā – deterruit, C.); oförståndigt f. stulti (homines); dåligt f. improbi, scelesti homines; sämre f. sordida multitudo; sordidi homines; turpis plebs; det lägre f-t tenuiores; ignobilis multitudo; plebs (eg. i politisk men. menigheten, i mots. till patres); fattigt f. pauperes, inopes, egentes; rikt f. divites; förnämt f. nobiles; hederligt, hyggligt, ordentligt, aktningsvärdt f. boni, politi, probi, frugi, honesti homines; bättre f. (i social men.) honesti cives, boni viri (C. pro Sestio § 85; mots. improbi, ibdm § 43; jfr optimus quisque § 97); ogift f. caelibes; gift f. mariti; äkta f. conjuges; uxor et vir; vir cum uxore; fint, bildadt f. homines elegantiores, urbani, politi; lärdt, literärt bildadt, literat f. docti, eruditi, literati (homines eller, der hela klassen menas, ensamt adjektiven); Claudierne voro vackert f. omnis gens Claudia pulchritudine insignis erat; det finnes f., som – sunt, qui (putent l. dyl.); landets f. cives, indigenae, se IV.
    3. 3. pregnant = menniskor i motsats till oskäliga djur l. = bildade, hyfsade menniskor i mots. till vildar l. råa menniskor: homines; politi, honesti homines (i mots. till barbari, immanes): han har aldrig varit bland f. nunquam in (politorum) hominum coetum venit; han utestängde sin son från umgänge med f. filium ab hominibus relegavit et ruri habitare jussit (C. de Off. III. § 112); göra f. af ngn hominem reddere, expolire alqm (de Or. II. § 40); a feritate ad humanitatem excolere, deducere alqm; lefva som f. humano cultu vivere; vara (kommen) af f. honesto loco esse.
  2. II. folk i etnografisk, nationel men. = folkstam, folkslag: gens, natio (stundom med den skilnaden, att natio – folkslag – är en gren af gens: propior est ejusdem gentis, nationis, linguae societas, C. de Off. I. § 53; Germani nationis nomen, non gentis, T. Germ. 2; strängt är dock denne skilnad ej öfver allt iakttagen: hos Cs. B. G. VI. 11 heter det om galler och germaner non alienum videtur, quo differant hac nationes, exponere; hos T. Germ. 27 talas om singulae Germanorum gentes); nomen (der det är fråga om hela folket: nomen latinum, L. I. 50. 3; nomen Romanum, II. 48. 8); råa, obildade f. ferae, immanes, barbarae gentes l. nationes; bildade f. humanae, excultae –; främmande f. exterae gentes, nationes; herravälde öfver alla f. imperium omnium gentium (de Or. I. § 14).
  3. III. folk i borgerlig, politisk mening:
    1. 1. = borgerligt samfund, större l. mindre (stat l. kommun), så vidt man tänker på personerna, ej på institutionerna (res publica): populus (p. Romanus, p. Albanus; Germaniae populos nullis alios aliarum nationum connubiis infectos propriam et sinceram et sui tantum similem gentem exstitisse arbitrantur, T. Germ. 4); ett sedligt, kraftigt, försoffadt o. s. v. folk populus bene moratus, fortis, incorruptus, languens, effrenatus (de Or. II. § 35); magistratibus salus populi summa lex esto, C. de Legg. III. 3. 6; ett fritt f. liber populus (de Or. I. § 30); civitas [ad consilium de re publica dandum caput est nosse rem publicam (statsskicket, det politiska tillståndet): ad dicendum vero probabiliter nosse mores civitatis (f-ts seder); särskildt hos Cs. förekommer ofta civitas = populus, t. ex. B. G. I. 4 civitas ob eam rem incitata armis jus suum exsequi conabatur]; jfr i öfrigt sammansättningarna.
    2. 2. = invånare, medborgare i ett land: incolae; cives; populus (brist på f. = folkbrist, se detta ord; Norbani seditio ex luctu civium orta, de Or. II. § 124); här finnes ej f. i landet agri deserti sunt; summa solitudo, vastitas est.
    3. 3. med afseende på statens styrelse, styrelseform och på politiska rättigheter:
      1. a. = folket i dess helhet ss. statsmakt, i förhållande l. i motsats till monark, råd, embetsmän; enkannerligen = folkförsamling: populus; (i Rom äfven, i synnerhet i officielt tilltal till folkförsamlingen) Quirites (Quirites populi Romani, populus Romanus Quiritium): summa est majestas, dignitas populi (C. de Or. II. § 337); in civitatibus aut penes unum aut penes principes aut penes populum summa l. omnis vis, summa rerum, respublica est; cunctas nationes et urbes aut populus aut primores aut singuli regunt (T. Ann. IV. 33; jfr C. de Republ. I. § 65 ff.); cum populo (i. e. folkförsamlingen) patribusque agendi jus esto consuli –; jfr öfver hufvud C. de Legg. III. § 6. 10. 11; f-ts församling, det församlade f-t se Folkförsamling; f-t beslutar populus jubet, decernit; kalla f-t till folkförsamling in concilium – advocare populum, advocare concilium populi; föredraga inför, hemställa till f-t rogare populum, referre, ferre ad populum (hithörande uttryck se närmare under Folkförsamling); f-ts makt populi potentia; vän af f-ts makt amicus potentiae populi (N.); popularis.
      2. b. folket i motsats till de adliga slägterna (patres, gentes patriciae) eller de privilegierade klasserna (patres, equites, nobilitas; Sa. Cat. 33; Hor. Ep.) = menigheten (allmogen): populus; plebs (C. de Legg. III. 9; om plebs ss. folkförsamling se under Folkförsamling; Cs. B. G. VI. c. 12 plebs Gallorum i motsats till druides och equites; i motsats till de förnäme, C. Tusc. I. 108; jfr I.); f-ts man homo popularis (populicola, publicola, plebicola).
  4. IV. ngns folk:
    1. 1. = ngns landsmän l. medborgare: cives (medborgare; civium utilitati consulere; quis furor, o cives!, Luc.); populares (= landsmän); (patria, älska fitt f. amare patriam); mitt, ditt, vårt o. s. v. f. mei, tui nostri o. s. v. (nostri virtute multum voluerunt, C. Tusc. I. § 2).
    2. 2. ngns undersåtar: populus (tuus hic populus, Hor. till Augustus); cives; sörja, lefva för sitt f-s väl saluti populi, publicae, civium incolumitati consulere, servire.
    3. 3. ngns husfolk, tjenstefolk: alicujus familia, famuli, domestici; turba alicujus = en furstes svit comitatus; comites.
    4. 4. folk = de som stå under ngns kommando, som ngn använder för ett ändamål: krigsfolk = milites; sjöfolk = socii navales; nautici; arbetsfolk = operae; Aeneas’ f. Aeneadae; socii Aeneae; känna sitt f. quibuscum rem l. rationem habeat, nosse; hominum tractandorum peritum, scientem esse.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Donera Bitcoins! Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f