Foga sig:

  1. 1. omständigheterna f. sig, det f-r sig så, att –: forte (quadam) evenit, incidit, ut –; fortuna ita fert, ut –; (forte incidit, ut in Privernati essemus, C.; om det skulle så f. sig, att – si qua fortuna tulerit, ut –); cadit (insperantibus nobis cecidit, ut in hunc sermonem delaberemini, C.); det har f-t sig illa, väl för honom res bonum, malum exitum habuit, bene cessit, processit, successit illi; det har f-t sig så väl, så olägligt, att – percommode, perincommode cecidit, quod (e morbo recreatus est, biduo serius venit).
  2. 2. om personer:
    1. a. = gifva efter: cedere; parēre; sibi temperare.
    2. b. f. sig efter ngns önskningar, fordringar: obsequi (studiis, voluntati alicujus); morem gerere alicui; se accommodare, conformare, se totum fingere; se convertere ad nutum, ad voluntatem alicujus; konsuln f-r sig efter senaten est in potestate senatus, paret auctoritati senatus; totum se dat senatui; f. sig efter hvarandra inter se obsequi, morem gerere (syn. rätta sig).
    3. c. f. sig i sitt öde, i att göra ngt, i att ngt sker: modice, patienter, molliter, humane, haud aegre l. moleste ferre fortunam; aequo animo ferre (se despici, vinci); f. sig i nödvändigheten cedere, parere necessitati (jfr Finna sig, Beqväma sig); han f-de sig i att göra afbön (victā pertinaciā) deprecari induxit animum; animum vicit tandem, a se impetravit, ut veniam peteret.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!