Falla:

  1. I. absolut:
    1. 1. i eg. men.: cadere; concidere (störta omkull); – labi (= sjunka, glida, hålla på att f. labentem et paene cadentem – fulcire, C. Phil. II. 21); prolabi, procidere (f. till marken); corruere (rasa, om en byggnad, en stenhög o. d.); löfven f. folia cadunt (Hor.), decidunt (f. af); lotten f-r sors cadit, excidit; låta ngt f. de manibus mittere, amittere; dagg f-r ros cadit; rorat; vattnet (vattenståndet) f-r aqua decedit, decrescit.
    2. 2. oeg.:
      1. a. om personer:
        1. α. = stupa: cadere, concidere, occidere (in acie, in proelio).
        2. β. = sjunka i anseende, mista sin ställning o. d.: i allm.: cadere, ruere, everti, (si stare non possunt, corruant i. e. må de göra cession, C. Cat. II. § 21); gunstlingen har f-t dejectus, depulsus est (gradu) potentiā, ejus potentia fracta, imminuta est.
        3. γ. f. i sedlig mening: labi; (om qvinnor) pudicitiam amittere.
      2. b. om saker:
        1. α. = födas (om djur, särsk. hästar): nasci: i England f. goda hästar Anglia fert generosos equos; denne häst är f-n efter en engelsk moder hic equus natus est matre Anglica.
        2. β. värdet af, priset på en sak f-r: minuitur, levatur pretium; spanmålen f-r i pris levatur annona; penningevärdet stiger och f-r numus jactatur (C. de Off. III. § 80), fluctuat.
        3. γ. modet f-r animus frangitur, debilitatur, cadit; (animo deficit aliquis).
        4. δ. fästningen f-r deditur, traditur hosti, expugnatur.
        5. ε. dom faller i en sak: fit, pronuntiatur judicium, decretum; decernitur; judicatur causa.
  2. II. i förbindelse med qvalitetsadverb l. predikatsord, som bestämma sättet, hvarpå ngt faller:
    1. a. i eg. uttryck: f. tungt graviter cadere; tunga föllo huggen graviter ictus accidebant, (veniebant).
    2. b. om ord: der föllo hårda ord verba severa fundebantur, audiebantur, alicui excidebant; orden f. så l. så = hafva den l. den lydelsen, t. ex. så föllo orden haec (ejus) verba fuere; jag minnes ej, huru orden föllo quae essent ipsius verba, non satis memini; han frågade, hvarför deras böcker voro uppfylda med, såsom orden föllo, regler för företal, epiloger och sådan strunt – quaerebat, cur de prooemiis et epilogis et hujusmodi nugis – sic enim appellabat – referti essent eorum libri (C. de Or. I. § 86).
    3. c. ngt f-r för ngn svårt, besvärligt, olägligt est alicui difficile, molestum, incommodum (expone igitur, nisi molestum est, animos remanere post mortem, C. Tusc. I. § 26).
  3. III. i förbindelse med relationsadverb l. prepositionala uttryck:
    1. 1. f. af:
      1. a. i eg. men.:
        1. α. f. af (ngt): decidere (glandes arbore; equo af hästen); defluere, delabi (sjunka, segna, glida af l. ned).
        2. β. f. af vid huggning, mätning l. dyl.: intercidere, defluere, excidere (non est verendum, ne quid excidat aut in terram defluat, C. de Am. § 58).
      2. b. oeg.:
        1. α. f. af = tyna af: macrescere; deficere; corpus amittere; extenuari.
        2. β. f. af = affalla från ngn: deficere ab alqo (vanligen säges affalla).
        3. γ. f. af sig sjelft = vara sjelfklart: per se patere, apparere.
    2. 2. f. baklänges: recidere; resupinum cadere.
    3. 3. f. bort = försvinna: omitti (om ett bruk: jamdudum iste mos omissus est); cadere, tolli, t. ex. allt missnöje har f-t bort, all anledning till klagomål omnis cecidit, sublata est querela; non jam est querelae locus; non est jam, cur quisquam queratur.
    4. 4. f. efter se I.
    5. 5. f. fram, framåt, framstupa: procidere, procumbere, prolabi, praecipitem cadere.
    6. 6. f. för, ett offer för ngt l. ngn ferro cadere, occidere, occumbere; manu, dextrā, insidiis, dolis alicujus cadere, opprimi f. för ngns hand, försåt, list; occumbere alicui.
    7. 7. f. i:
      1. a. i lokal men.: f. i hafvet, i sjön in mare decidere, incidere, cadere; f. i ngns armar, f. ngn i famnen in manus alicujus incidere, delabi; amplexus alicujus petere; f. i bakhåll, försåt in insidias incidere, ruere.
      2. b. f. i händerna på ngn, i ngns våld: incidere in alqm (respublica incidit in homines non tam commutandarum rerum quam evertendarum cupidos, C.); incidere in manus, venire in potestatem alicujus.
      3. c. f. i ett tillstånd: cadere in morbum, in suspicionem incidere, incurrere in morbum, in febriculam; f. i sömn somnum capere; obdormiscere; somno sopiri; f. i en tung, djup sömn arto somno opprimi; f. i raseri furore capi, corripi; f. i vanmakt labi, deficere, animo linqui; f. i gråt in lacrimas prorumpere (lacrimae oboriuntur alicui); f. i glömska oblivioni dari; oblivione obrui, exstingui, deleri; f. i synd peccare, in vitium incidere, incurrere; f. i onåd gratiā excidere; venire in odium alicujus.
      4. d. f. (ngn) i ögonen: in oculos alicujus incurrere; oculis alicujus occurrere, (obversari); conspici, conspicuum esse; oculos (omnium, multorum) ad se convertere, vertere; orättvisan häraf f-r (lätt, hvar och en) i ögonen hoc quam sit injustum, cuivis patet, apparet (satis liquet, satis conspicuum, perspicuum est); nemini obscurum est l. esse potest.
      5. e. f. ngn i smaken, i tycket: placere alicui; probari alicui, movere approbationem alicujus; capere alqm.
      6. f. f. ngn i talet: interpellare alqm, (obstrepere alicui); interrumpere sermonem, cursum sermonis alicujus.
      7. g. f. ngn i embetet: in alicujus jure interpellare alqm; potestatem alicujus usurpare; (jus, munia alicujus ad se trahere).
    8. 8. f. ifrån:
      1. a. absolut l. ifrån ngn = dö, dö ifrån: decedere; ex vita excedere; morte discedere ab alqo, relinquere, orbare alqm; i fall jag skulle f. ifrån si quid (humani) acciderit mihi –.
      2. b. = affalla, svika, blifva otrogen: deficere ab alqo; deserere alqm.
    9. 9. f. igen: claudi (om ett lock); (lapsu, labe terrae repletur fossa).
    10. 10. f. igenom: cadere per, cadentem penetrare (t. ex. tectum); – oeg.: f. igenom vid val repulsam ferre; vid pröfning rejici, improbari.
    11. 11. f. ihop: collabi; han har f-t ihop extenuatus, attenuatus est, (-tum est corpus ejus).
    12. 12. f. in:
      1. a. eg. i lokal men.: intro cadere, ruere, irruere; f. med dörren in i huset super evulsas fores (cum evulsis foribus, evulsis foribus) in domum irruere; solen f-r in genom fönstret per fenestram intrat, infunditur lux solis.
      2. b. = sjunka in: collabi, extenuari; kinderna f. in flaccescunt genae; ögonen f. in recedunt (jfr Infallen).
      3. c. f. in i ett land: incurrere, incursare, excurrere, excursionem facere in agros, in fines alicujus (jfr Infall).
      4. d. f. in = taga till orda (loqui incipere): ordiri (med l. utan loqui); då föll Scaevola in och sade: jag vill ej brottas med dig längre: tum Scaevola: non luctabor, inquit, tecum amplius.
      5. e. (om instrument) f. in: concinere (signa tubaeque concinuere, L.); succinere.
      6. f. f. in i en ton = anslå en ton, i eg. och oeg. mening: plötsligt föll han in i en annan ton, annan rigtning repente commutavit vocem; (aliam viam ingressus est).
      7. g. ngt f-r ngn in:
        1. α. en tanke, aning, farhåga: in mentem venit alicui cogitatio, cogitare, suspicio, suspicari (in te intuenti – vid åsynen af dig l. då jag ser på dig – in mentem venit vereri, ecquodnam curriculum habitura sit tua admirabilis natura, C. Brut. § 22; skrifva allt, som f-r en in quidquid in mentem, in buccam venit, scribere); succurrit alqd alicui; occurrit alqd alicui (quodcunque o-at, se sequi dicent, C. de Fin. IV. c. 37; med ack. och inf. Mil. c. 9); subit animum alicujus cogitatio alqa; alqd injicitur animo alicujus.
        2. β. att göra ngt (= ngn får lust att) libet alicui (libido capit, invadit alqm) facere alqd; det föll honom in att resa till Rom ei libitum est Romam visere, studio incensus est Romae visendae; hvad f-r dig in quid tibi vis?; quaenam te cepit cupido?
    13. 13. f. ned: i allm. decidere, delabi (t. ex. aqua de tecto); om personer: prolabi, procumbere; f. ned för ngn ad pedes alicujus se projicere l. prosternere (venerari – προςκυνεῖν, adulari – alqm.
    14. 14. f. omkull: concidere.
    15. 15. f. på:
      1. a. eg.:
        1. α. natten, mörkret f-r på: nox ingruit; intendunt se tenebrae.
        2. β. f. på marken: in terram decidere, procumbere; f. på jorden = förspillas in terram defluere (jfr de Am. § 58).
        3. γ. f. på sitt ansigte: cadere in vultum; på ryggen in tergum cadere, resupinum cadere; f. på knä in genua procumbere.
      2. b. oeg.:
        1. α. f. på ngt – en tanke, en plan: incidere in consilium, in cogitationem; invenire alqd; alqd venit alicui in mentem (detta hade jag aldrig fallit på utan din erinran hoc mihi nisi admonito nunquam venisset in mentem, C. de Or. II. § 180); consilium capere (han föll på den tanken, att han skulle studera juridik in mentem ei venit, consilium cepit jus civile discere, studio incensus est juris civilis discendi); han föll på det orådet att stjäla perverso l. dementi ductus consilio furatus est –.
        2. β. ngt f-r på ngn = griper ngn till kropp l. själ: sjukdom, lust, galenskap f-r på ngn incedit alicui furor, libido (C.); incedit in animos desperatio (L.); invadit alqm tristitia, metus (Sa.); capitur, corripitur aliquis morbo, insania; capitur, incitatur, incenditur, inflammatur studio, cupiditate; anden föll på honom afflatus est numine divino.
        3. γ. ngt f-r på ngn = träffar ngn, t. ex. suspicio (misstanke) cadit, incidit in alqm, pertinet ad alqm; skulden f-r på ngn culpa confertur ad l. in alqm, est alicujus; lotten f-r på ngn sors alicujus excidit, sorte lectus est; valet f-r på ngn, ngn f-r på ngn med sitt val aliquis eligitur, creatur, legitur; destinatur omnium votis, opinione.
    16. 16. f. till:
      1. a. ngns fötter, ngn till fota: ad pedes alicujus se abjicere, se projicere, prosternere; genibus alicujus advolvi.
      2. b. f. till föga (till korset): ponere superbiam, ferociam; ad preces descendere.
      3. c. f. ngn till:
        1. α. om saker: venire ad alqm; alicujus fieri; i omvänd konstruktion: accipere, ferre; alla rösterna tillföllo honom (omne tulit punctum); cunctis suffragiis (consul) factus est.
        2. β. = omfatta ngns sak (mots. falla af från ngn): causam alicujus sequi, amplecti; partes alicujus sequi; ad alqm se applicare; ad causam, partes alicujus se adjungere.
    17. 17. f. tillbaka:
      1. a. eg. = f. baklänges: retro, resupinum cadere.
      2. b. oeg.: recidere, redundare (skulden, skadan f-r tillbaka på honom culpa, invidia, detrimentum recidit, redundat in eum).
    18. 18. f. undan:
      1. a. = undvika (parera), gifva efter: eg. i fäktning: declinare ictum alicujus för ngns stöt; effugere ictum alicujus; elabi (absol.); – i tal, underhandling: cedere; faciliorem, molliorem se praebere; frangi: när han ansattes häftigare, föll han straxt undan quum acrius urgebatur, statim cedebat l. acrius urgenti cedebat, non resistebat, nullam opposuit ferociam.
      2. b. f. undan, om ett stöd:
        1. α. i eg. men.: succedere, subtrahi (fulcra, adminicula subtrahebantur).
        2. β. om personer (tänkta ss. stöd) = dö: morte decedere (ab alqo); morte intercipi; f. undan för l. från ngn morte relinquere, morte sua orbare alqm.
    19. 19. f. under:
      1. a. i lokal men.: cadere sub, subter alqd (t. ex. mensam).
      2. b. i oeg. men. = höra under, vara underordnad under, innefattas under, blifva föremål för, träffas af, ss. falla under ngns dom, pröfning, under ett omdöme, en bestämning, regel o. s. v.: cadere, sub, pertinere ad judicium alicujus, sub sensus (under sinnenas uppfattning l. pröfning; plura sunt orationum genera neque in eandem formam cadunt omnia, Or. § 37); teneri, contineri (lege, judicio alqo); subjici, subjectum esse (sub dominationem alicujus, generi subjecta est pars); det f-r, hör under censors pröfning opus hoc censorium est (C. de Or. II. § 367).
    20. 20. f. ur: excidere (t. ex. memoriā); f. ur rollen quam gerat personam, oblivisci; alias res agere; quid agatur, oblivisci; de gradu dejici.
    21. 21. f. ut:
      1. a. eg.: excidere; hans lott föll ut sors ejus excidit, exiit.
      2. b. om floder: exire, erumpere, prorumpere in mare.
      3. c. = göra ett utfall: excurrere så väl i fäktning, som (i krig) om en trupp.
      4. d. f. ut så l. så, väl l. illa: cadere, cedere, procedere, evenire, succedere (prospere, ex sententia, non satis ex sententia, bene, male).
    22. 22. f. öfver:
      1. a. (med tonvigt på falla): super alqd ruere, cadere; supplantari alqa re.
      2. b. (med tonvigt på öfver): in alqd se procellere (Pt.), projicere, in alqd irruere; incidere, irruere in alqm; opprimere alqm; impetum facere in alqm; adoriri, aggredi alqm.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Donera Bitcoins! Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f