Fall:
- I. i eg. men.:
- a. lefvande subjekts:
casus, prolapsio; göra ett tungt, svårt,
farligt f., skada sig i f-t graviter, cum
periculo cadere, concidere, prolabi; dö knall
och f. exanimem l. exanimatum concidere,
procidere; upptaga ngn i f-t cadentem,
ruentem excipere, sustinere; bringa ngn på f.
(stantem) impellere, labefactare,
propellere; hejda sig i f-t cadentem se sustinere.
- b. döda tings: labes (terrae); ruina
(aedificii); vattnets f. lapsus aquae; vattnet
saknar f. aqua non habet, quo defluat, quo
delabatur; stat; en flods f. = en fors, ett
vattenfall dejectus aquae, fluminis,
(”forsens fall”, Sen. Consol. ad Marc. 18; Ep.
56); floden gör ett f. (de monte) desilit;
praecipitat (C. de Legg. II. § 6),
praeceps fertur, defertur de monte.
- II. oeg.:
- 1. med bet. af olycka:
- a. = fall i ett slag,
stupande: casus (sensit utraque acies
unius viri casum, L.); mors; hans f. blef
snart allmänt bekant mox increbruit, eum
cecidisse in acie.
- b. i allm. =
undergång, olycka: författningens, fristatens f.
casus, interitus, eversio (reipublicae,
liberae rei publicae, libertatis); landets f.
calamitas patriae (armis hostium
oppressae, alienae ditionis factae); en fästnings f.
deditio, expugnatio arcis; en affärsmans f.
calamitas; en gunstlings f. (störtande) casus;
efter Sejani f. fractā potentiā Sejani,
afflicto Sejano, oppresso Sejano; bringa på
f. impellere, evertere, prosternere;
högmod går för f. vicina casui, in casum
proclivis est superbia.
- c. fall i sedligt
hänseende: vitium; commissum, admissum
dedecus; en qvinnas f. amissa pudicitia.
- 2. utan bet. af olycka:
- a. = händelse,
tillfälle: casus (fortuna ceteros casus
rariores habet, ut procellas et cet., C. de Off.
II. § 19); eventus, pl. eventa (ad – på –
omnes casus l. eventus paratum esse);
causa (fall, som skall utredas och der
afgörande skall träffas; fråga, mål: anceps,
gravis c. tvistigt, svårt f.); tempus (=
tillfälle; incidunt saepe tempora, quum ea,
quae maxime videntur digna esse justo
homine –, fiant contraria, l. c. I. § 31);
exemplum (f. af ngt, t. ex. exempla
mortis pro patria oppetitae, för hvilket äfven
mortes pro patria oppetitae är tillräckligt);
res, t. ex. liknande f. res similis; genus
(= klass af fall, företeelser, t. ex. detta f. af
sjukdomen är sällsynt hoc genus morbi
rarum est); ofta måste fall återgifvas medels
omskrifning, t. ex. detta är ett sällsynt f. (hoc)
perraro accidit; två f. af sjukdomen ha
inträffat, det ena med dödlig utgång duo
omnino morte correpti sunt, quorum alter
mortuus est; ett sådant f. har jag aldrig
sett nihil tale unquam vidi; jag skulle
kunna anföra många dylika f. multa ejusmodi
(exempla) afferre possum; i många f., vid
många f. (tillfällen), saepe, multis
temporibus, multis in rebus (fidem tuam
expertus sum).
- b. särskildt = antaget,
möjligt fall: antag det f-t, att – finge
(constituamus), esse alqm, fore aliquando (att
det finnes ngn, att det inträffar o. dyl.); ett
sådant f. har jag aldrig tänkt mig illud ne
cogitavi quidem, ne in mentem quidem
venit suspicari; detta är det värsta af alla
tänkbara f. nihil pejus (calamitosius)
cogitari, fingi potest; två f. äro möjliga (ett
af två måste ega rum), ett tredje kan icke
ens tänkas necesse est alterum sit de
duobus (C. Tusc. I. § 97), tertium ne
cogitari quidem potest; i två f. kan du rädda
dig – om du slår fienden och om du kan
medels flykt undkomma duae patent ad
salutem viae, si aut viceris hostes aut fugā
evaseris (jfr Lael. § 64: haec duo
levitatis plerosque convincunt, aut si in bonis
rebus contemnunt amicos aut in malis
deserunt); i alla f., i hvilket f. som helst
utcunque est l. erit; tamen; i intet f.
nequaquam, nunquam; jag skall i intet f. svika
dig quidquid erit, nunquam te deseram;
i bästa f. si forte (vereor, ne nihil sim
tui nisi supplosionem pedis imitatus – et
aliquem, si forte, motum, C. de Or. III.
§ 47); i värsta f. skall du dock behålla äran
ut cetera omnia amiseris, famae damnum
non facies; i fall brukadt ss. konjunktion =
si (si veneris, videbis), si forte; (blott) i
det f-t, att ita – si (id ipsum, quod recte
fit, ita est justum, si est voluntarium, C.);
för det f-t, att – si (id si acciderit, simus
armati, C. Tusc. I. § 78); i annat f.
aliter, sin minus, si contra est (iis, qui
habent a natura adjumenta rerum
gerendarum, gerenda respublica est: neque
enim aliter – animi magnitudo declarari
potest, C.; haec ut concurrant omnia,
optabile est: sin minus, plures causae
majoresque plus ponderis habebunt, C.); i
f. af t. ex. uteblifvande si diem non
obierit –; i sådant f., i detta f., i det fallet
måste återgifvas med tum (= då: si vis
me flere, dolendum est primum ipsi tibi;
tum tua me infortunia laedent, Telephe
vel Peleu, Hor.) l. med en hypotetisk sats,
hvilkens innehåll närmare bestämmes af det
föregående, på hvilket sådant, detta, det
hänvisar, och af satsernas förhållande till
hvarandra: Pythia rådde att taga Miltiades till
härförare: i det fallet skulle deras företag
hafva framgång Pythia praecepit, ut
Miltiadem sibi imperatorem sumerent: id si
fecissent, incepta prospera futura;
Miltiades nitebatur, ut primo quoque
tempore castra fierent. Id si factum esset –
civibus animum accessurum –.
- c. =
förhållande, i uttrycken: det är fallet, det är
fallet med, ett annat f. med: causa,
condicio, ratio (alia causa est ejus, qui
calamitate premitur, et ejus, qui res
meliores quaerit, nullis suis rebus adversis,
C. de Off. II. § 61; heredum alia causa
est, ibdm III. § 71; alia condicio est
oratorum, alia poētarum, C.; eadem est
ratio harum artium maximarum, C. de Or.
III. § 87); äfven säges: est in eadem, alia
causa = det är samma f. med honom, ett
annat f. med honom (C. de Off. I. § 112); –
det är icke f-t non est ita, longe aliter est
l. res se habet; f-t är det, att jag ej kan
finna ngn läkare ita se res habet, ut
medicum reperire nequeam.
- d. =
hänseende: locus, res; genus: securitas specie
quidem blanda, reapse vero multis locis
repudianda; han var i andra f. en hederlig
man ceteroquin, ceteris in rebus vir
bonus fuit (si violandum est jus, regnandi
gratia violetur, aliis rebus pietatem
colas, C.).
|
|
|