Föremål:
- I. relativt, f. för ngt:
- 1. i allm.
att uttrycka med omskrifning af verb med
objekt l. prepositionsbestämning:
- a. egentligt
objekt l. passivt subjekt: vara f. för ngns
sträfvande, kärlek, längtan expeti, appeti, amari,
desiderari ab alqo; hafva, göra ngt till f.
för sitt sträfvande, sin kärlek, sin längtan
sequi, petere alqd; amare, desiderare alqd;
det är ett allmänt fel, att man hatar f-n för
sina orättvisor commune hominum vitium
est odisse, quos laeserint; alla djur söka
ngt f. för sin ömhet commune animantium
est anquirere, quos ament; de olyckliga f-n
för hans förföljelser miseri ille, quos odio
suo persequebatur; ”han utmärktes af en
stor barnkärlek, högt värderad af dess späda
föremål” parvulos maxime in deliciis
habebat, quam ob causam illis, quos
deligebat, ipse carissimus erat; det hemliga
f-t för hans bearbetningar id quod occulte
moliebatur; f. för min förste och siste sång
primā dicte mihi, summā dicende
camena, Hor.
- b. dativ: vara f. för ngns hat,
åtlöje, beundran alicui odio, ludibrio,
admirationi esse (sådan omskrifning är, enligt
sakens natur, i synn. användbar, der
motsvarande verb saknar passiv form); hafva,
göra ngn till f. för sin gunst, sin afundsjuka
o. d. favere, studere, obtrectare alicui;
jag är ett oskyldigt f. för hans afund, ett
oförtjent f. för hans gunst mihi sine mea
culpa invidet, mihi sine merito meo
favet; särskildt märkes: gifva ngn ngt, pass.
hafva ngt till f. subjicere, supponere
alicui, arti alicui alqd; tribuere alicui alqd,
proponere alicui alqd, C. Inv. I. 5. 7; de
Div. II. 4; de Fin. V. 6. 16.
- c.
genitiv: han är f. för min medömkan me illius
miseret o. d.
- d. ablativ och
prepositionsbestämningar: vara f. för ovilja, för allmän
ovilja invidiā flagrare; jag är f. för en
skändlig plan in me nefaria inita sunt,
struuntur consilia; detta är f-t för all min
förhoppning, allt mitt sträfvande, all min
omsorg o. s. v. in hac re omnis mea spes,
omnis labor curaque ponitur, collocatur,
versatur; göra ngn till f. för förakt, hat in
contemptum, in odium adducere alqm;
blifva f. för misstankar, hat in suspicionem
cadere alicujus (hos ngn), odium,
inimicitias suscipere (göra sig till f. för –); ett
välförtjent f. för beundran summa
admiratione dignissimus, (merito admirandus);
detta var f-t för mina önskningar hoc fuit
in votis; vara f. för öfverläggning, samtal
in deliberationem venire; sermo
versatur in re; göra ngt till f. för sina
undersökningar, forskningar in alqa re quaerenda et
investiganda versari; (kunna) blifva f. för
sinnenas, ögonens uppfattning in l. sub
sensus, sub aspectum cadere; icke kunna
blifva f. för – aciem oculorum fugere.
- e.
sällan och nästan endast poetiskt (liksom i
svenskan) kan ett abstrakt substantiv ss. sådant
brukas att uttrycka föremålet för den
handling, det betecknar: f. för ngns hat odium
(populi); Scipiades Carthaginis horror,
Lucr.; nuper sollicitum quae mihi
taedium, nunc desiderium curaque non
levis, Hor.; Titus amor et deliciae generis
humani, Su.
- 2. i filosofisk stil (der
behofvet af ett abstrakt substantiv ej kan ersättas
medels omskrifning): materia (ämne,
material, stoff): materiam artis ea (det)
dicimus, in qua – ars versatur: ut si
medicinae materiam dicamus morbos, quod in
his omnis mors versatur, C. de Inv. I. 5.
§ 7; veritas sapientiae proposita l.
subjecta est tanquam materia, in qua
versetur et quam tractet, C. de Off. I. § 7.
- II. absolut = ting, sak: res l. ett pronomen
l. (pluralt) adjektiv i neutrum: detta f. haec
res l. hoc; många dunkla f. multae res
obscurae l. occultae; yttre f. res, quae sub
sensum cadit; onda f. mala.
|
|
|