Slå, v.:

  1. I. absolut:
    1. 1. tr.:
      1. a. i allm.: caedere, verberare (synon. prygla, piska); pellere, pulsare (= stöta, klappa); percutere, ferire (slå, träffa, drabba); tundere (synon. banka, bulta); jacere (kasta, vräka); slå lärjungar caedere, verberare discipulos (caedi discipulos nolim, Qu.; Spartae – pueri ad aram sic verberibus accipiuntur, ut multus – sanguis exeat, C.); slå trumma tympanum pulsare, tundere; slå boll pilam facere (slå upp bollen); pilā ludere (= spela boll i allm.); slå åder venam incidere, secare; slå tärning talos jacere.
      2. b. = hugga, meja af: metere, demetere, secare (fenum, segetes; metere pratum, agrum).
      3. c. = döda (slå i hjel): necare; obtruncare (regem in proelio o-at, L.); dejicere (fälla); occidere; caedere; ligga slagen jacēre; caesum esse.
      4. d. = slå ur fältet, öfvervinna i drabbning: fundere (bringa i oordning, att vika), fundere et fugare (slå på flykten: exercitum fundit fugatque, fusum persequitur; fusi primo impetu hostes, L. I. 10. 2; 11. 2; 15. 4; 37. 2; 42. 3); (acie, pugnā) vincere (pugna magna – ad Trasumennum – victi sumus, L. XXII. 7. 8); i grund slå prosternere (N.), devincere; delere; (caedere, occidere, occidione occidere).
      5. e. i oeg. (andlig) mening: samvetet slog honom conscientia (sceleris) debilitatus et abjectus est (C. Cat. III. 10; scelere demens, quanta conscientiae vis esset, ostendit, ibdm 11); – likheten slog (frapperade) mig similitudo animum meum percussit; slagen af förvåning, förskräckelse admiratione captus, terrore perculsus, metu ictus (L.); obstupefactus (bestört, förbryllad); ligga slagen afflictum jacere; jfr II. 16.
      6. f. medels slag bilda, åstadkomma, göra, i eg. och oeg. mening: slå takt numerum percutere (jfr percussio numerorum, intervallorum, C. de Or. III. 182. 186); slå eld ignem (ex silice; silici, Vg.) excudere, elidere; slå tegel lateres ducere (Pn.), fingere; slå mynt pecuniam, argentum signare; nummos cudere, percutere (Ov.); slå läger castra facere, (locare, collocare, ponere); slå en brygga pontem facere (in flumine); slå en krets orbem describere, circumscribere; slå en krets omkring ngn in orbem consistere; circumdari alicui; coronā cingere alqm; s. rötter radices agere (C. de Off. II. 43; per terram, Ov.), facere (Pn.), mittere (Col).; slå vad sponsionem facere (jfr Vad); slå fel frustra esse l. fieri; non proficere; slå fel för ngn fallere, frustrari alqm, spem, exspectationem alicujus (jfr Fel); slå en drill (om fåglar) canere, cantare; (voces jactare); slå dank cessare; s. en knut nodum facere, nectere; slå gäcken lös dare se hilaritati; desipere (in loco, Hor.).
    2. 2. intr. (= klappa o. d.): hjertat slår cor palpitat, salit; pulsen slår venae saliunt, micant; pulsen slår fort, jemnt, långsamt venae moventur cito (trepide), aeque, tarde; klockan slår horologium sonat, insonat; näktergalen slår i skogen luscinia in silvis queritur.
  2. II. med partiklar:
    1. 1. slå af:
      1. a. eg.: dejicere, decutere (slå ned); slå hufvudet af ngn caput alicujus abscidere, capite percutere alqm; slå armen, benet af ngn brachium alicujus frangere, crus suffringere alicui; hästen slår ryttaren af equus equitem dejicit, deturbat, excutit.
      2. b. slå af på priset: de pretio remittere alqd, nihil (icke); de pretio deminuere aliquantum; pretium minuere.
    2. 2. slå an:
      1. a. slå an en ton: vocem praecipere, (e chorda elicere); slå an (falla in i) en hög, en ömklig ton superbe, miserabiliter, flebiliter loqui incipere; jfr Ton.
      2. b. om växter = komma upp l. fram: provenire; prodire.
      3. c. = lyckas, behaga: proficere; placere; probari; slå an på ngn probari, placere alicui; movere, commovere alqm, movere approbationem alicujus; delectare, juvare alqm.
    3. 3. = slå bakut: calces remittere.
    4. 4. slå bort:
      1. a. eg. = kasta bort: abjicere, projicere, profundere.
      2. b. slå bort på en auktion: sub hasta vendere; s. bort till ngn ngt addicere alqd alicui alqo pretio.
      3. c. slå bort bekymmer, fruktan: abjicere, mittere, omittere, pellere, (deponere) curam, timorem (vino pellite curas, Hor.).
      4. d. slå bort ett samtalsämne: dissimulare alqd et alio transferre sermonem; sermonem avertere, deducere a re; nihil respondere ad rem (jfr C. de Or. II. 292 ff.: a malo vitioque causae ita recedo, non ut id me defugere appareat, sed ut totum bono illo ornando et augendo obruatur; – molesto argumento omnino nihil respondeo); slå bort ngt med skämt risu avertere mentionem rei; joco risuque dissolvere alqd.
    5. 5. slå efter ngt l. ngn: quaerere, investigare alqd, alqm.
    6. 6. slå emot:
      1. a. intr.: offendere alqd; incurrere in alqd; böljorna slå emot stranden undae ad litus alludunt, alliduntur.
      2. b. slå ngt emot ngt: alqd ad alqd (caput ad lapidem offendere), in alqd impingere.
    7. 7. slå fram ngt:
      1. a. eg.: propellere, protrudere alqd.
      2. b. oeg.: jacere, jactare alqd (minas, crimen; per ambages alqd).
    8. 8. slå för:
      1. a. ngn för bröstet, pannan: pectus, frontem percutere alicujus.
      2. b. slå (= spika) ngt för ngt: alicui rei praefigere alqd.
    9. 9. slå i:
      1. a. slå i ngt: pulsare, percutere, ferire (mensam, parietem); caedere alqd.
      2. b. slå någon i ansigtet o. s. v.: os alicujus percutere, verberare (T. Ann. IV. 8); slå ngn i handen manum alicujus prehendere.
      3. c. slå ngn i bojor: vinculis constringere, onerare alqm; vincula injicere alicui.
      4. d. slå ngn l. ngt i marken: in terram alqm affligere, infligere, impingere alqd; slå ngt i synen på ngn in os alicui injicere, incutere alqd; slå blå dunst i ögonen på ngn glaucōma ob os objicere alicui (Pt.).
      5. e. slå ngt i vädret: ventis tradere (consilia); contemnere.
      6. f. slå i = hälla i, slå ngt i glasen, bägarne: infundere, invergere alqd in pocula.
    10. 10. slå ifrån:
      1. a. dejicere, decutere.
      2. b. slå ifrån sig (med tonvigt på slå): se defendere; referire; plagas regerere; vim vi pellere.
    11. 11. slå igen:
      1. a. absol.: referire; plagas retorquere, regerere.
      2. b. med våld stänga: (januam, fenestram vi) claudere, occludere, obserare (alicui för ngn, för ngns näsa.
    12. 12. slå igenom:
      1. a. intr.: penetrare.
      2. b. s. ngt igenom ngt: clavum l. dyl. per lignum adigere, transadigere (clavo lignum configere, perforare).
    13. 13. slå i hjel: obtruncare, occidere; caedere; necare.
    14. 14. slå i hop:
      1. a. slå objekt emot hvarandra: collidere; slå händerna i hop manus complodere, Qu.
      2. b. = tillsluta: claudere (librum).
      3. c. = sammansätta, -vika: compingere (ratem), complicare.
      4. d. sammanlägga till ett helt l. en summa: colligere; conjungere; slå i hop två maniplar till en ex duobus unum manipulum efficere.
    15. 15. slå in:
      1. a. intr.:
        1. α. = tränga in: penetrare (t. ex. pluvia, aqua).
        2. β. oeg.: en spådom, en önskan, en dröm slår in: evenit, id quod praedictum, optatum est; somnium comprobat eventus; (mihi haud falsum evenit somnium, Pt. Mil. gl. 381; jfr 394); på honom slår ordspråket in (träffar in, besannas) in hunc transferri potest l. verum est de hoc illud, quod proverbio dicitur.
      2. b. tr.:
        1. α. = infästa, indrifva: infigere, inigere, adigere (clavum).
        2. β. = krossa: frangere, infringere, perfringere alqd.
    16. 16. slå ngn med ngt:
      1. a. eg.: caedere, verberare, ferire alqm fuste, silice l. dyl.
      2. b. oeg.: slå ngn med blindhet caecum efficere alqm, med förskräckelse timore percellere; slå med förvåning obstupefacere, admiratione, stupore defigere alqm; – oftast i pf. part. pass.: slagen med blindhet, med förvåning, med (af) förskräckelse occaecatus; stupore defixus; timore, terrore captus.
    17. 17. slå ned:
      1. a. intr.: blixten slår ned fulmen cadit; blixten slår ned på ett ställe locum ferit fulmen, locus fulmine tangitur; örnen slår ned aquila delabitur, de caelo delapsa involat (slår ned på) in alqd.
      2. b. tr.: dejicere, deturbare, detrudere; slå ned ögonen oculos in terram defigere, oculos demittere, voltum demittere; slå ned ngns mod animum alicujus affligere, dejicere, spiritūs alicujus frangere; jfr Nedslå.
    18. 18. slå om:
      1. a. intr.:
        1. α. = vältras, hvälfvas om: everti; inverti.
        2. β. = förändras: mutari (in alqd i ngt).
      2. b. tr.:
        1. α. s. om kull: = evertere, invertere.
        2. β. = veckla, vira ngt om ngt: involvere alqd alqa re; vincire alqa re; slå armarne kring ngn brachia circumdare alicui; amplecti alqm.
    19. 19. slå omkring sig med ngt: jacere, jactare (verba inania, magnifica; voces superbas).
    20. 20. slå på:
      1. a. slå (= klappa, stöta o. s. v.) på ngt: pulsare, pellere, ferire (t. ex. nervos, chordas lyrae l. lyram); percutere.
      2. b. slå ngn på örat o. s. v.: aures – alicujus verberare (colaphum incutere, alapam infligere alicui).
      3. c. slå ngn på flykten: pellere, fugare, fundere et fugare alqm.
      4. d. slå (= kasta, hälla) ngt på ngt l. ngn: injicere, infundere alqd alicui; slå vatten l. dyl. på ett kärl in vas, lagenae infundere, invergere aquam; slå vatten på gåsen surdo (asello) fabellam narrare (Hor. Ep. II. 1. 199).
      5. e. slå på stort l. stort på: se jactare; gloriari; i synnerhet = magnos sumptus facere; sumptuose vivere; splendide se gerere, affluenter vivere (N. Att. XIV. 2).
    21. 21. slå samman:
      1. a. eg. = collidere; complodere (manus).
      2. b. = göra ett af flere: ex pluribus unum efficere; conjungere.
    22. 22. slå sönder: frangere; confringere; comminuere.
    23. 23. slå till:
      1. a. ngn l. ngt: ferire, offendere, percutere alqm l. alqd.
      2. b. slå ngn till marken: prosternere, affligere alqm.
      3. c. slå till ett skratt: cachinnum tollere.
      4. d. slå ngn till ngt (så att han blifver ngt), t. ex. slå ngn till krympling verberibus debilitare alqm; s. ngn till riddare *manu injecta equitem facere, ad equites transcribere alqm.
      5. e. slå (lägga, foga) ngt till ngt: adjicere, addere alqd rei l. ad rem.
      6. f. intr. = lyckas: proficere; bene, prospere cedere, succedere, procedere.
    24. 24. slå tillbaka: rejicere = kasta tillbaka, t. ex. amiculum, capitium; repellere (hostes; impetum, crimen alicujus); retundere (minas, Hor.); refutare (crimen, argumentum).
    25. 25. slå undan benen på ngn: supplantare, evertere alqm.
    26. 26. slå under sig: sub suam potestatem l. dicionem redigere.
    27. 27. slå upp:
      1. a. intr.: dörren slår upp janua aperitur; röken slår upp surgit fumus; blåsor slå upp papulae oriuntur, effervescunt.
      2. b. = uppresa, upprätta: ponere (tabernaculum), facere (castra).
      3. c. = uppbryta; öppna: effringere (cistam; dolium); aperire (oculos); s. upp förlofning nuptias pactas renuntiare alicui, sponsae repudium mittere.
      4. d. slå upp ett skratt: cachinnum tollere.
      5. e. s. upp vin l. dyl.: vinum infundere.
    28. 28. slå ur:
      1. a. = hälla ur: effundere; fundere vinum ex poculis.
      2. b. slå ur hågen: mittere, abjicere cogitationem, rem; omittere alqd.
    29. 29. slå ut:
      1. a. intr.:
        1. α. om blommor och dyl.: flores gemmas trudunt, gemmae aperiuntur; blemmor, blåsor slå ut pustulae erumpunt (N. Att. XXI).
        2. β. röken, elden slår ut genom fönstret l. dyl.: per fenestram erumpit, prorumpit fumus, ignis.
        3. γ. = aflöpa: cedere, evenire; det slog väl ut prospere cessit, evenit res.
      2. b. tr.:
        1. α. slå ut tänderna på ngn: dentes frangere alicui; slå ut ögonen oculos effodere.
        2. β. = hälla, kasta ut: effundere, ejicere.
    30. 30. slå åt ngn: (ictu) petere alqm.
    31. 31. slå öfver:
      1. a. intr.:
        1. α. vågorna slå öfver skeppet: navem obruunt, exsuperant (Ov.).
        2. β. slå öfver i ngt: mutari, verti, converti (omnia, quae modum transierunt, in contrarium – sin motsats – vertuntur, C).
      2. b. tr.:
        1. α. = gjuta, hälla öfver: infundere; superinfundere.
        2. β. = breda öfver: intendere.
        3. γ. = räkna öfver: rationem putare, inire; computare, supputare.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!