Ton:
- I. eg.:
- a. i allm.: vox; sonus; vocis
sonus, discrimen; modus, modi (=
melodi); hög, låg ton vox acuta, gravis;
högste, lägste ton summa, ima vox (modo s-a
v-e, modo hac resonat quae chordis
quattuor ima, Hor. Sat. I. 3. 7–8); stark, klar
ton magna, clara vox; skärpa, höja, sänka
t-n vocem intendere, tollere, premere,
summittere (C. de Or. III. § 102); hålla
t-n modum servare; falla ur t-n voce
errare, aberrare; skalans 7 toner septem
vocum discrimina, sonorum gradus; angifva
t-n vocem praecipere; praeire (C. de Or.
III. 225).
- b. = tonvigt, accent:
accentus; lägga t-n på en stafvelse syllabam
acuere; hafva t-n acui; hafva t-n på sista
stafvelsen ultimam acutam habere.
- c.
ton med afseende på uttrycket, som deri
inlägges (C. de Or. III. § 215): vox; sonus;
vocis sonus; i barsk, sträng ton severa, gravi
voce; aspere; i ödmjuk, hotfull, stursk ton
summisse, suppliciter, minaciter,
ferociter; i ömklig ton miserabili, flebili voce;
flebiliter; falla in i en annan ton vocem
mutare, commutare; i hög, stolt ton
magnifice, superbe.
- II. oeg.:
- 1. ton (i. e.
karakter) af muntlig l. skriftlig framställning:
sonus; habitus orationis et quasi color
(C. de Or. III. 199 ff.); dicendi l.
orationis genus, modus; sermo, oratio; (C. Brut.
100 oratio non ejus modi est, ut e
pluribus confusa videatur: unus enim est
totius – sonus – en ton genomgår det hela –
et idem stilus; paululum se erexit et
addidit historiae majorem vocis sonum –
Antipater – anslog en högre ton –, C. de
Or. II. § 54); än dyster, än lekande ton
sermo modo tristis, modo jocosus; brefvet
var skrifvet i vänlig ton epistola comiter
scripta erat; jfr I. c.
- 2. umgängeston l.
rigtning i allm. (ande): mos, mores;
consuetudo; ratio (vivendi, agendi); god ton,
goda tonen urbanitas; (humanitas folkvett);
morum elegantia; det hör till god ton,
strider mot god ton urbanitatis est; ad u-tem
pertinet; ab urbanitate discrepat,
abhorret; simpel ton mores sordidi; det råder
en god (sedlig) ton bonus mos, bona
consuetudo viget (jfr C. de Am. 37); en dålig
ton råder corruptus mos, corrupti mores
sunt; det är en dålig ton att tala illa om
frånvarande pessima consuetudo est
absentibus male dicendi; angifva t-n
exemplo et auctoritate, quid agatur l.
sentiatur, praecipere, ceteros movere; ducem
et principem esse; han angaf t-n i
samhället ad ejus exemplum l. mores omnes
se accommodabant; illum auctorem
sequebantur (jfr L. I. 21).
|
|
|
|
Kommentera