Vad, n.:

  1. 1. = vädjande: appellatio [dels till ngn likstäld myndighet, t. ex. appellatio collegae (L. III. 36) i. e. adversus decemvirum decemvirum appellare, dels särskildt under republikens tid a. tribunorum, anhållan om auxilium tribunorum; sedan i allmännare betydelse]; provocatio (vad till en högsta myndighet, ss. p. populi till det suveräna folket, L. l. c.).
  2. 2. = täflan med utfäst pliktsumma: sponsio (audax s., Juv. XI. 202 om vaden vid kappränningar); slå vad sponsionem facere de alqa re, ni (= att); enär Romarne plägade vid vad lemna panter, brukas vanligen uttrycken pignus dare in alqd, pignore certare de alqa re (Vg. Ecl. III. 31), pignore contendere (Cat. 44. 4), posito pignore quaerere [uter vincat (Ov. A. A. I. 168), pignus ponere de alqa re (Val. Max. IV. 3. 3); vilja slå vad om huru mycket som helst, att – in quodvis pignus vocare, ni (Gell. V. 4); uppfordra ngn till ett vad sponsione provocare alqm (Val. Max. II. 8. 2; jfr Crispinus minimo me provocat, Hor. Sat. I. 4. 14); gå in på ett vad restipulari (Val. Max. l. c.); skola vi slå vad? jag håller en talent mot en sestertie, att hon är sin mors dotter ni ergo matris filia est, in meum numum, in tuum talentum pignus da (Pt. Epid. V. 2. 34).
  1. (Kommentera) Kommentera
 Donera Bitcoins! Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f