Vackla:
- 1. vacillare; titubare (om
personer); nutare (eg. nicka); labare (hota att
ramla); med v-nde steg pede titubante,
titubans; trädet v-r arbor nutat; husen v.
genom jordbäfning aedificia terrae motu
concussa labant; på grund af långvarig
skuldsättning hafva en osäker, v-nde ställning
in vetere aere alieno vacillare (C. in Cat.
II. § 21); han hejdade de v-nde lederna
aciem labentem sustinuit (T. Hist. III. 23);
göra att ngt v-r labefacere, labefactare,
movere, commovere (ariete subjecto
signum c., C. Verr. IV. 43. 95), concutere;
göra ngns ställning v-nde labefacere,
labefactare alqm; (om personer) börja v. (ge
sig) labascere (Ter. Eun. 178); inclinari;
penningevärdet är v-nde nummus jactatur
(C. de Off. III. 80).
- 2. v. i sitt beslut:
fluctuare, (fluitare, poet.); v-nde mellan
fruktan och hopp inter spem et metum
suspensus; göra ngn v-nde i beslut l. mening
inclinare alqm; vara v-nde i sina tänkesätt,
opålitlig vacillare, labare; soldaternes
trohet var v-nde milites vacillabant,
lababant; hans trohet och dygd blef aldrig v-nde
(af räddhåga) numquam fides virtusque ejus
contremuit (C. pro Sest. 68); – natare
(pars hominum multa natat, modo recta
capessens, modo vitiis obnoxia, Hor.).
- 3. = vara sväfvande, obestämd (i begrepp
l. framställning): claudicare; nutare (C. de
N. D. III. 64; mihi quidem etiam
Democritus nutare videtur in – i fråga om –
natura deorum, l. c. I. 12; jfr de Fin. II.
§ 6).
|
|
|
|
Kommentera