Taga:

  1. I. absolut:
    1. 1. med konkret objekt: capere (fatta, rymma); prehendere (gripa); sumere (upptaga, välja); accipere; t. skänker dona capere; saligare är gifva än t. beatius est dare quam capere l. accipere; t. byte praedam rapere, agere; praedari; t. ngn fatt prehendere, apprehendere, comprehendere; t. efter behag ut l. quantum, quantum quoque modo videbitur, sumere, haurire (C. de Off. I. § 6); man t-r honom icke der man släpper honom (hunc ubi reliqueris non reperias i. e. ingenio multiplici et tortuoso est, C. de Am. § 65); t. arf hereditatem capere, h. adire (tillträda); t. hustru uxorem ducere; t. konung regem sumere (ex nobilitate, T.); t. hvar sin lott suam quisque partem sumere; tag hvad dig tillhör och gack din väg tuis rebus sumptis abi l. tuas res tibi habeto; t. med våld vi capere; rapere; t. sig mat cibum sumere; t. sig en lur somnum capere; paululum dormitare l. connivere; t. ngt flere gånger iterare; repetere; det tog honom = han fick lust libitum est ei; cupido incessit eum (L.); t. ngn, veta att t. ngn movere alqm; scire quomodo tractandus sit; tenere venas alicujus (C. de Or. I. 223; jfr Vg. IV. 423 sola viri molles aditus et tempora noras).
    2. 2. med abstr. objekt, t. ex.: t. början initium capere, sumere; incipere; t. slut desinere; deficere (= tryta); finem habere; finiri; t. fart vires sumere; gliscere; ryktet t-r fart increbrescit, percrebrescit; t. eld ignem concipere; t. färg colorem ducere (uvaque conspecta – colorem ducit ab uva); t. skada detrimentum capere; laedi; t. sig ledighet, tid otium, tempus sibi sumere (de Or. II. 102); t. sig frihet licentiam sibi sumere; t. sig hvila dare se quieti; q-em sumere; t. fel errare; peccare (in genere vitae deligendo); t. en utgång eventum habere; evenire alqo modo; t. undervisning discere; magistro alqo uti; t. steg vestigium facere; jfr för öfrigt substantiv ss. Anledning, Väg, Sigte m. fl.
  2. II. med adverb: t. ngt så l. så accipere alqd in alqam partem, bene, male; interpretari alqd (mulieris fastigium in sui ignominiam accepit tog det ss. en förolämpning mot sig, T.); t. ngt illa graviter, moleste, aegre ferre alqd; durius accipere (C. Ep. ad Att. 1. 1); indignari; stomachari; jfr Upptaga, Taga upp; t. ngn rätt callide tractare alqm.
  3. III. med predikativ: t. fri absolvere; culpā liberare; t. lös refigere.
  4. IV. med prepositioner:
    1. 1. t. af:
      1. a. intr. = Aftaga: minui; decrescere.
      2. b. t. af ngn = porträttera: pingere alqm; vultus alicujus penicillo, coloribus imitari (edicto vetuit, ne quis se praeter Apellem pingeret neve et cet., Hor.).
      3. c. t. ngt af ngn l. sig: demere, ponere (vestem, pileum); demere, adimere, eripere alicui alqd; t. hatten af caput nudare.
      4. d. t. sig af ngn l. ngt: curam alicujus, alicujus rei suscipere; tueri alqm; consulere alicui; curae habere alqm, alqd.
    2. 2. t. an: accipere; t. sig an suscipere alqd, curam rei, alicujus.
    3. 3. t. bort: tollere; delere (utplåna); auferre, intercipere (rycka bort – abstulit clarum cita mors Achillen, Hor.).
    4. 4. t. efter:
      1. a. = gripa efter: captare.
      2. b. = efterlikna, efterfölja: imitari, sequi (alqm, exemplum alicujus).
      3. c. t. efter orden ad verbum accipere, C. de Or. II. 259; ad verba intelligere; verba, scriptum sequi.
    5. 5. t. emot: accipere (oblata, data); excipere (ruentem; impetum alicujus); admittere, recipere (hospites, domo, in domum).
    6. 6. t. fram: promere; depromere; t. fram ett vitne producere, citare testem.
    7. 7. t. för:
      1. a. = hålla för ngn l. ngt: habere (pro certo, concesso, för visst, medgifvet; res incognitas pro cognitis habere iisque temere assentiri, C.; non dubitare); t. Lysimachus för Aristides qui Lysimachus sit, pro Aristide habere (A-m salutare); t. ngn för en främling pro hospite habere alqm; hospitem esse putare.
      2. b. t. ngn för hufvudet: arripere, corripere alqm.
      3. c. taga för sig (tonvigt på verbet): viam praetemptare; manu (terram) prehendere.
      4. d. t. för sig (tonvigt på för): ad se rapere; corripere, corradere; t. för sig en uppgift propositum sumere (sumite materiem vestris, qui scribitis, aequam viribus, Hor.).
      5. e. t. ngt, ett pris för ngt: pretium alqod pro merce poscere; alqd tribus sestertiis venale habere l. vendere, facere.
    8. 8. t. ngt före: aggredi rem, opus; suscipere, audere alqd; ad agendum sumere, sibi proponere alqd; låtom oss först taga den frågan före primum illud in disputationem veniat, in medium procedat; hoc primum agamus.
    9. 9. t. i ngt: prehendere, apprehendere alqd; t. i arbetet operi admovere manūs; opus aggredi; t. i med kraft fortiter arripere alqd, aggredi rem; vires intendere; t. ngt i handen manu, in manūs sumere alqd; t. ngn i handen manum alicujus prehendere; dextram dare alicui; manūs jungere (cur dextram jungere dextrae non licet?); t. ngn i kragen (i vingabenet) arripere alqm (uno alterove arrepto ceteri quiescent, L.); t. ngn i försvar defendere, excusare alqm; t. ett ord i en bemärkelse interpretari; accipere; t. i akt se Iakttaga.
    10. 10. t. ifrån: deducere (särskildt = subtrahera: addendo deducendoque videre, quae summa reliqui fiat, C.); removere (de quincunce unciam, Hor.); t. ngt ifrån ngn alicui eripere, adimere, demere alqd.
    11. 11. t. igen:
      1. a. = återtaga: recipere, reposcere; gifva och t. igen donata reposcere.
      2. b. = återkalla: mutare (sententiam); retractare (scripta).
      3. c. t. ersättning för ngt: compensare alqd; t. sin skada igen damnum sarcire, explere.
    12. 12. t. igenom: percurrere.
    13. 13. t. i hop med ngt: aggredi opus; operi admovere manūs; t. i hop med ngn temptare (urgere, premere) alqm; agere cum alqo.
    14. 14. t. in: läkemedel l. dyl.: sumere (medicamentum); skeppet t-r in vatten accipit (Vg.), recipit, trahit, bibit aquam; t. in penningar redigere lucrari nummos; – t. in en stad capere, expugnare urbem; t. in hos ngn deverti ad alqm, in domum alqam; – t. ngt in i en skrift in librum referre, inserere; t. ngn i huset (i en skola o. d.) in domum l. domo recipere; in domum admittere.
    15. 15. t. med: adhibere; secum ducere, afferre.
    16. 16. t. ned: deducere, deripere (cessas d-e horreo?, Hor.); depromere (e cella); refigere (t. lös).
    17. 17. t. om:
      1. a. ngn om lifvet, halsen o. d.: medium alqm, collum l. cervices alicujus amplecti, comprehendere.
      2. b. t. ngt om igen (= upprepa): iterare; repetere.
    18. 18. t. på:
      1. a. t. på ngt (tonvigt på verbet): tangere; contrectare; så klart att man nästan kan t. på det manifestum; adeo m., ut paene tangere et manu tenere possis.
      2. b. ngt t-r = tär på ngn: conficit, consumit alqm; sorgen har t-t på honom desiderio absumptus est, contabuit.
      3. c. t. ngn på rätta sidan: callide tractare alqm; t. ngn på det ömma temptare alqm ab ea parte, (qua maxime tractabilis est), pungere alqm, versare animum alicujus.
      4. d. t. ngn på armen (sin arm), på ryggen o. s. v. brachio levare, in tergum tollere.
      5. e. t. på l. på sig (tonvigt på prepos.): (vestem, pileum) sumere; (caput tegere t. hatten på); t. en min på sig vultum sumere (fingere); t. skulden på sig culpam praestare; – t. sig ngt på = bekänna, erkänna fateri, confiteri alqd; t. sig på att göra ngt suscipere alqd; polliceri se facturum.
      6. f. t. ngn på orden: credere, fidem habere alicui; – i fråga om löfte: verbum alicujus, promissum arripere; ut promissi fides praestetur, postulare.
    19. 19. t. sönder: discerpere; dissolvere.
    20. 20. t. till:
      1. a. absol. = tilltaga: crescere; augeri; sjukdomen t-r till ingravescit morbus; vinden, blåsten t-r till ventus increbrescit.
      2. b. t. till att –: incipere; instituere; aggredi; han tog till att tänka sjelf ipse pro se cogitare, (ratione uti) instituit.
      3. c. t. dugtigt, bra, för mycket till: nimis multum dicere; multa promittere; magna sibi proponere; nimis, in majus rem augere; amplificare; nimium poscere, o. dyl. – jfr Tilltagen.
      4. d. med abstr. objekt: t. till vapnen, svärdet arma capere; gladium stringere, vaginā educere; t. till flykten fugam capessere (capere); t. till böneboken, till tårarne ad preces, ad lacrimas descendere.
      5. e. t. till sig ad se, domo sua recipere.
      6. f. t. till orda: (loqui) ordiri; då tog Crassus till orda och sade: du tager fel – tum Crassus: erras, inquit.
      7. g. t. till vara: servare, asservare.
      8. h. t. ngn till ngt: sumere (praecepit Pythia, ut Miltiadem sibi imperatorem sumerent); eligere, creare (jfr Välja); t. till hustru alqam uxorem ducere; t. till man alicui nubere; t. till föredöme exemplum l. exemplar sumere, sibi e. ad imitandum proponere; t. till lärare magistrum eligere (C. de Or. II. 89).
      9. i. t. för mycket till bästa nimis largiter se invitare; largius aequo potare.
      10. k. t. till tacke grate accipere, boni consulere alqd.
      11. l. t. (vägen) någonstädes hän proficisci alqo.
      12. m. t. sig ngt till: agere alqd.
    21. 21. t. undan: excipere (de numero); jfr Undantaga; eximere; tollere; semovere.
    22. 22. t. upp:
      1. a. eg. excipere (cadentem, lapsa); educere; tollere (reda).
      2. b. t. upp till en ställning: excipere; suscipere (puerum); t. upp till sitt barn filii loco habere; adoptare.
      3. c. t. upp en beskyllning o. d.: ad crimen respondere.
      4. d. t. upp sången: cantum praecipere.
      5. e. t. väl l. illa upp: in bonam partem accipere; male accipere, aegre l. graviter ferre.
      6. f. = anföra, uppgifva: referre; complecti.
    23. 23. t. ur: eximere; eripere; t. ngn ur en villfarelse errorem eripere alicui; t. ur faran e periculo eripere; t. sin Matts ur skolan (e ludo evocare); omittere (susceptum negotium, inceptum); a negotio absistere, desistere.
    24. 24. t. ut:
      1. a. i allm.: eximere; evellere (dentem); seligere (utvälja); t. ut ur högen, antalet e numero eximere, excipere, excerpere (me illorum, dederim quibus esse poetis, excerpam numero, Hor. Sat. I. 4. 39–40; non solum ex malis eligere minima oportere, sed etiam excerpere ex his ipsis, si quid inesset boni, C. de Off. III. § 3).
      2. b. t. ut på laglig väg: exigere (jus); naturen t-r ut sin rätt satis declarat vim suam natura (i något annan mening säges C. Tusc. I. 93 natura acerbius exegisse, quod dederat hafva utkräft sitt lån – lifvet; jfr Hor. Ep. I. 10. 24 naturam expelles furcā, tamen usque recurret et cet.)
      3. c. = utplåna: delere.
    25. 25. t. vid:
      1. a. intr.: sequi; excipere; tenere (tenent Danai, qua deficit ignis, Vg.).
      2. b. t. vid handen: (manu) prehendere manum alicujus.
      3. c. t. illa vid sig: aegre, graviter ferre; indignari; moveri (absiste moveri, Vg.).
    26. 26. t. åt:
      1. a. t. åt hufvudet, åt örat o. d.: caput, aurem tangere; ad c. admovere manum.
      2. b. t. åt sig: bibere, ducere; – t. en beskyllning åt sig in se jactum putare; tangi, moveri crimine alqo.
    27. 27. t. åter: reposcere; resumere.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Donera Bitcoins! Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f