Väg:

  1. I. i allm.: via; iter (eg. gång); trames (biväg, tvärväg); allmän väg via publica, communis; bana väg viam facere, aperire, munire; laga väg viam reficere; god väg via commoda, facilis; rak, rät väg recta via; gå rake v-n rectā ire; ett stycke väg aliquantum viae; ojemn, svår, backig, sluttande, brant, stupande väg via difficilis, aspera, inaequalis, prona, ardua, praeceps; jemn, slät väg via aequalis, plana; vid v-n ad viam; taga en väg viam inire, ingredi; visa ngn v-n viam, iter monstrare alicui; gå sin väg abire, abscedere; gå din väg abi; apage te; amove te, facesse hinc!; gå sin väg fram qua coepit, ire; iter institutum persequi; v-n leder någonstädes hän via ducit, fert alqo; tillryggalägga en väg viam conficere; stanna på halfva v-n in media via consistere; stänga v-n viam, iter, aditum intercludere alicui.
  2. II. i särskilda uttryck:
    1. 1. komma i ngns väg obvenire, obviam ire, venire alicui; occurrere alicui; korsa ngns väg, gå, stå i v-n för ngn viam alicujus rumpere; occurrere, officere, obstare alicui; ngt ligger i ngns väg alicui est iter praeter locum.
    2. 2. vara på v-n:
      1. a. eg.: in itinere, in cursu esse; ire, proficisci alqo.
      2. b. oeg.: ngn är på väg att göra ngt, ngt är på väg att ske: in eo est (impersonelt), ut faciat, fiat alqd; jam jam facturus, futurum est (haec ubi locutus fenerator Alfius jam jam futurus rusticus –, Hor.; apes cum evolaturae sunt, susurrant, Varr.).
    3. 3.
      1. a. gå till väga: agere (prudenter); gå klokt till v., gå till v. med försigtighet uti prudentia; adhibere prudentiam, cautionem; rem prudenter tractare, instituere.
      2. b. bringa till väga = till stånd: efficere; conficere.
      3. c. följa till vägs: abeuntem prosequi; hasta till vägs properare abire; rasa, rusa till vägs ruere.
    4. 4. under vägen: in itinere; inter viam (vias, Ter. Eun. 629); dum eo (l. c.), proficiscens.
    5. 5. ur vägen;
      1. a. gå ur v-n för ngn cedere alicui; secedere; viam dare; ur vägen! discedite!; rödja ur v-n tollere; summovere.
      2. b. det är, hade ej varit ur v-n non est, non fuit alienum; utile est, fuit.
    6. 6. hvar har han, det tagit v-n quonam abiit?; ubinam est?; – gå all verldens väg abire in communem locum (Pt.); decedere; mori; hvart skall jag taga v-n quo eam?
    7. 7. oeg.: lefnadsbana, lefnadssätt; sätt, förfarande i allm.: via; ratio; ars; väg i lifvet vitae genus; vitae degendae via, ratio; gå den lärda v-n literis studere, operam dare, se dare; in literis aetatem consumere; gå rätta, ärliga v-r bonis artibus uti; rectis studiis contendere; råka in på dåliga, elaka v-r (lastens v-r) ad vitia aberrare, delabi; lifsens väg via salutis; väg till hedersställen via, aditus honorum; vara på rätt väg rectam viam ingressum esse; han är på god väg att blifva konsul jam jam consul futurus est; spes est fore ut consul creetur; en qvinna är på god väg jam dudum gravida est; partus appropinquat alicui; det har goda v-r med saken bene, prospere succedit, procedit res (jam profligata est); spes est fore ut bonum exitum habeat; Guds v-r divina consilia.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!