Förtjenst:
- 1. = inkomst l. vinst
af arbete l. affär: lucrum; quaestus;
tillfälle till f. quaestus, lucri, lucrandi copia,
occasio; hafva stor f. på ngt magnum
lucrum facere, magnum quaestum sibi
comparare ex alqa re; utsigt till f. spes lucri;
ett yrke, som gifver god f. munus,
negotium quaestuosum, fructuosum; hafva små
f-r exiguo quaestu vitam tolerare; ngns
dagliga f. quod l. quantum quis (quisque)
in diem meretur, labore quaerit.
- 2. =
värdighet: meritum, dignitas; gifva (löna)
hvar och en efter f. pro dignitate cuique
tribuere (C. de Off. I. § 42); pro merito,
pro eo, ac meritus est, tribuere (gratiam
referre) alicui; utan min f. nullo meo
merito; prisa ngn öfver f. supra, quam
meritus est, laudare alqm.
- 3. f. af, om ngn
l. ngt: meritum in alqm; hans f-r om
fäderneslandet äro stora, han har l. har inlagt,
förvärfvat sig stora f-r om fäderneslandet
magna sunt, plurima exstant ejus in
patriam merita, de patria bene, optime
meritus est.
- 4. = god (förtjenstfull)
handling af l. egenskap hos ngn l. ngt: virtus;
laus; det är en stor f. hos honom, att han
aldrig skrytsamt talar om sig sjelf magnae
illi laudi est, quod nunquam de se ipse
magnifice loquitur; Ciceros stora f-r
egregiae Ciceronis virtutes l. laudes; egregie
facta; anordningens f. är att säga nu det,
som bör sägas nu, men uppskjuta det öfriga
ordinis haec virtus erit (et venus, aut
ego fallor), ut jam nunc dicat jam nunc
debentia dici, (cetera) differat –; räkna
ngt såsom en förtjenst hos ngn laudi
tribuere, vertere alicui alqd; räkna för en f.
in laude ponere alqd; tillräkna sig ngt som
en f. gloriari alqa re (jfr Hor. Sat. I. 2.
53 hoc se amplectitur uno, hoc amat et
laudat); tillägga sig (ngt ss.) en f. alqd sibi
sumere, sibi vindicare (C. de Off. I. 1);
hans f-r äro ej nog erkända non, proinde
ac meritus est, laudatur (jfr 2. 3); bland
hans många f-r är detta den största quum
multas virtutes habeat, tum hanc
maximam, quod –.
|
|
|