Förtiga: tacere; reticere (i allm. tiga med); silentio praetermittere, premere (ej nämna, ej framhålla); dissimulare, celare alqd alqm (de två senare särskildt om ett förtigande i egennyttig hänsigt – non est celare, quidquid reticeas, sed quum, quod tu scias, id ignorare emolumenti tui causa velis eos, quorum intersit id scire, C. de Off. III. § 57); silentio tegere; f. hvad man med visshet vet sant vara reticere, quod certo scias verum esse; f. sin mening quid sentiat, occultare, tacere; f. sanningen, sin synd verum dissimulare, peccata dissimulare, occultare, non confiteri; jag skall ej f. hans förtjenster neque illius virtutes tacebo, silentio praetermittam; visst är, att det är förtiget certe de eo tacetur (Sa. Cat. 2), famā ustum non est, latet.
Kommentera
|