Följa, v.:
- I. i rummet:
- 1. = gå, fara o.
s. v. efter, med:
- a. om personliga subjekt:
sequi (så väl = följa, komma efter, som =
följa med, beledsaga och = följa ledare: i tu
prae, ego sequar, Ter.; satellites
sequuntur alqm; ducem milites sequuntur);
comitari (beledsaga, uppvaktande f.);
insequi, subsequi (f. tätt efter); persequi
(alltjemt, hele vägen, envist f.); sectari,
assectari (träget, fjeskande f.); consectari
(envist f.); prosequi (f. ut, till vägs, för
heders skull f. – alqm in provinciam
proficiscentem extra portam; funus alicujus);
exsequi (f. ut, sällsynt); deducere (f.,
beledsaga till ett ställe, i synnerhet ad forum);
f. ngn in introeuntem comitari, cum alqo
introire; f. ngn till grafven funus alicujus
comitari, prosequi; exsequias ire alicui,
exsequias alicujus prosequi; f. ngn
omkring circumducere alqm; f. närmast efter
ngn proximum esse alicui l. ab alqo;
proxime sequi alqm; f. ngn i hälarne
subsequi alqm, calces alicujus terere (Vg.).
- b. följa med, på (om sakliga subjekt): sequi,
insequi (descendunt statuae restimque
sequuntur, Juv.; insequitur praeruptus
aquae mons, Vg.).
- 2. pregnant = kunna
f., ej blifva efter: consequi (alqm);
persequi; aequare passus alicujus, sequendo
alqm.
- 3. f. med ögonen: oculis sequi,
prosequi euntem; f. ngns rörelser med
uppmärksamhet motus alicujus attentius
observare, servare, lustrare.
- 4. f. en väg,
en kust (= gå längs med): viam tenere;
litus legere, radere; f. spåren efter ngn
vestigia alicujus legere, relegere (gressu);
sequi vestigia (vatum, Hor.).
- II. i
tiden l. i ordningsföljd, värde, värdighet o. s.
v.:
- 1. i allm.: sequi; excipere, consequi;
efter sommarn f-r hösten aestatem sequitur,
excipit auctumnus; (härpå) f-de en djup
tystnad silentium est consecutum (C.);
(derpå) f-de det mutinensiska kriget secutum
est bellum gestum apud Mutinam; det,
som f-de derpå, var ännu hemskare
atrociores secuti sunt casus; för mig f-de nu ett
svårt år gravis me excepit annus; på den
yttre freden f-de strax inhemsk split paci
externae continuata est domestica
discordia; låta sina ord f-s af handling dicta
factis praestare; verbis facta jungere; det ena
nederlaget f-de på det andra alia ex alia
clades accepta est; låta det ena brottet f.
på det andra addere sceleri scelus.
- 2.
= efterträda, f. i embetet: sequi; excipere
alqm; succedere alicui; succedere, subire
in locum alicujus.
- 3. om ordningsföljd
i en framställning: sequi; särskildt i
uttrycket: nu f-r, nu f-r att sequitur, ut
(sequitur, ut causa ponatur, ut de una reliqua
parte honestatis dicendum sit; äfven kan
det samma uttryckas med deinceps och
konjunktiv l. gerundivum: deinceps de
beneficentia ac de liberalitate dicatur, C. de
Off. III. § 42); han yttrade sig så som f-r
hoc modo l. haec locutus est.
- III. i
andra hänseenden:
- 1. med ögonen, med sin
uppmärksamhet följa ngt: sequi (tanquam
desidentes mores animo sequatur, L.
praef. 9); observare, (animum) attendere,
intendere (ad rem; quid agat aliquis –
ngns åtgöranden); med intresse f.
krigshändelserna quomodo bellum geratur, belli
fortunam et eventus studiose cognoscere.
- 2. om sakliga subjekt, t. ex. lyckan, oturen,
minnet af en sak, äregirigheten f-r ngn:
sequi, comitari, comitem esse [tanta
prosperitas Caesarem secuta est, N.; injusto
domino fortuna est comitata, C.;
Tarquinium ambitio, quam in regno petendo
habuerat, regnantem secuta est, L.;
minnet mig f-r genom (lifvets) hvimmel per
omnes vitae casus me (tui) memoria
sequetur, tui memor ero; afunden f-de honom
lifvet igenom per omnem vitam comitem
habuit invidiam; – comperit invidiam
supremo fine domari; äran f-r dygden, såsom
skuggan kroppen virtutem tanquam umbra
sequitur gloria, C.].
- 3. f. ngn i hans
verksamhet, på en bana o. d.: sequi; socium
esse alicujus l. alicui (Gracchum patriae
interitum molientem sequebantur amici);
f. ngn på embetsmannabanan per omnes
honoris gradus sequi alqm, conjunctum esse
cum alqo; f. ngn i lust och nöd, i döden
adversas res et secundas communicare cum
alqo; non recusare, quominus moriatur
cum alqo; mori cum alqo; ne morte
quidem divelli ab alqo; nullam fortunam sibi
ab alqo sejunctam esse velle.
- 4. f. =
rätta sig efter: sequi (auctorem rådgifvare,
sagesman, auktoritet; ducem; consilium
alicujus, sententiam – mening, exemplum –
föredöme; mores Graecorum in Grajorum
virtutibus exponendis, N.; aut famam –
traditionen, sagan – sequere aut sibi
convenientia finge, Hor.); parēre
(auctoritati, consilio, imperio alicujus – ngns
mening, råd, befallning); obtemperare (legi;
praecepto); morem gerere alicui (ngns
önskan); f. sitt eget omdöme, sitt eget hufvud
uti suo judicio, suo consilio; f. sitt tycke,
sin nyck sibi indulgere; f. sina lustars bud
cupiditatibus suis servire, duci; f. ngns
vilja, vink ad alicujus voluntatem l.
nutum se accommodare; f. ngns kloka råd l.
anvisning alicui prudenter monenti
obsequi, obtemperare.
- 5. f. af ngt:
- a. om en
logisk följd: sequi, consequi (af ngt, häraf
o. d. uttryckes aldrig vid sequi,
undantagsvis vid consequi med ex och ablativ, utan
antingen alls icke eller med ackusativ; videre,
quid quamque rem consequatur; det som
följer uttryckes ss. sats med ut och konj. l. med
ackus. och inf.: sequitur, innumerabiles esse
causas; non consequitur, ut, cui cor
sapiat, non sapiat palatum, C.); effici (hinc
efficitur, ut animi sint immortales, id.);
äfven kunna kortare uttryck brukas, t. ex.:
deraf att du är rik, f-r ej, att du är lycklig
non continuo, si dives es, (idcirco l. ob
eam causam l. propterea) beatus es; hvad
f-r nu häraf? quid igitur?; quid tum?; det
f-r af sig sjelft apparet; cur ita sit, non
opus est disputatione docere (jfr Falla af
sig sjelf).
- b. sällan = blifva en verklig
följd: sequi (dispares mores disparia
studia sequuntur); consequi (alqm för ngn –
Verrem dignus exitus consequetur); effici;
nasci; oriri (häraf f-de många olyckor hinc
multa mala nata, orta sunt).
|
|
|
|
Kommentera