Drag:
- 1. i allm.: ductus, tractus; i ett
d. uno ductu, tractu; ductim, tractim;
om tid: uno tenore; sine intermissione; i
långa d. tractim.
- 2. särsk.:
- a. =
andedrag: spiritus; i ett d. uno spiritu; tömma
ngt i ett d. uno haustu; hit hör väl ock
uttrycket: i draget = i nästa ögonblick mox.
- b. luftdrag: aura; ventus (ab ostio aperto;
verso cardine, Vg.; a rima o. dyl.); här är d.
aura penetrat; perflatur locus, cubiculum.
- c. notvarp: jactus, (bolus).
- d. d. på
ett spelbräde: subductio calculi; göra ett
lyckligt, slugt d. calculum feliciter, callide
subducere, ponere.
- e. penn- l.
penseldrag: ductus calami, penicilli (linea,
figura calamo, penicillo ducta); djerfva d.
audaces, fortes ductus; – oeg.: måla ngt
i (med) djerfva, starka d. graviter, fortiter,
acriter dicere, describere (laudare,
reprehendere) alqd; rem amplificare,
exaggerare dicendo, ornando, (augere, tollere
altius), C. de Or. II. § 104; Brut. 3.
- f. anletsdrag: ductus oris; lineamenta oris;
kraftiga, manliga, sköna d. oris gravitas,
pulcritudo; (summa vis est in ore).
- g. =
yttring af sinnesstämning l. karakter i
utseende l. handlingar: signum, indicium,
significatio (sing.); documentum, exemplum;
ett d. af glädje, sorg o. s. v. röjde sig i (flög
öfver) hans ansigte in vultu erat laetitiae,
tristitiae significatio; tristitia in vultu
eminebat, apparebat; prorsus in voltu
vaecordia (ett d. af vanvett) inerat (Sa.);
anföra d. af humanitet, ädelmod, saktmod,
pietet, tacksamhet, anspråkslöshet, oegennytta
facilitatis, liberalitatis, mansuetudinis,
pietatis, grati animi, non appetentis, non
avidi signa proferre (C. de Or. II. § 182);
han röjde många ädla, vackra d. multa
dedit boni ingenii signa (jfr C. de Fin. II.
§ 9); äfven: ädla d. = virtutes; lumina
boni ingenii; dåliga d. vitia; några d. af
ngns lefnad och karakter nonnulla ejus
morum et vitae exempla l. documenta;
lemna spridda d. till ngns karakteristik tradere
nonnulla, quibus vita alicujus et mores
illustrentur (imago alicujus exprimatur,
N. Epam. 1); (jfr Bidrag); öfver hufvud
kan ofta i latinsk öfversättning drag dels
utelemnas dels omskrifvas, t. ex.: jag har rönt
många ädla d. af honom multa in eo viro
praeclara cognovi (C. de Sen. § 12); det
är ett d. af ädelhet att skona fiender boni
viri est inimicos non acerbe ulcisci; det
är ett d. af förnöjsamhet att hellre bruka
hemgjorda än köpta ting continentis est domi
paratis potius quam emptis uti; det var
ett vackert d. af honom, att han skonade sin
fiende, att han ej afundades ngn hans
företräde liberaliter fecit, qui hosti parceret;
summae illi laudi est (duci oportet), quod
nullius invidit excellentiae.
|
|
|
|
Kommentera