Draga, v. intr.:
- 1. = röra sig, förslytta
sig någonstädes hän l. fram: moveri,
proficisci; migrare; d. till ett ställe, d. hän,
åstad (om en här): proficisci, iter facere
alqo; petere locum; d. ut: exire; castra
movere; d. till annan ort migrare,
demigrare; d. fram proficisci, incedere,
procedere transire, praeterire aliquā viā;
hvar han drog fram quacunque incedebat;
skyarna d. nubes moventur, natant;
regnet d-r öfver, förbi imber transit,
praeterit; d. in intrare, ingredi; d. bort abire;
drag åt skogen abi hinc!; ocius hinc te rape!;
d. upp till ett ställe, d. ned till ett ställe
ascendere, descendere in locum; d. åt skilda
håll diversos abire; alium alio abire.
- 2. vägen, färden drager (det drager) åt ett
håll: via fert, ducit alqo, flectit, deflectit
se alqo.
- 3. om vinden: det d-r ventus
est; ventus, aura perflat, transit, permeat;
locus patet aurae, vento; det d-r på
honom afflatur aurā.
- 4. om tiden,
impersonelt (= vara): det d-r länge (ut) longa
mora est (erat, erit); det drog länge ut med
kriget ducebatur (longius, diutius) bellum;
det skall ej d. länge haud diu te morabor,
demorabor; det drog ej länge förr än han
kom non multo post venit; huru länge det
d-r serius ocius; tandem; aliquando.
- 5. om uttalet: d. på ngt ducere, producere
(syllabam); haesitare (in enuntiando, in
promittendo); dubitanter promittere,
eloqui alqd.
|
|
|
|
Kommentera