Draga sig:
- 1. d. sig bort: abire;
abscedere; decedere.
- 2. fram, i oeg. mening
(= berga sig, förtjena sin bergning): vitam
tolerare; parare ea, quae ad vitam
degendam necessaria sunt; emergere (ex
malis, e mendicitate, ad opes komma sig
upp).
- 3. d. sig för ngt: abhorrere
(animus abhorret) ab alqa re; refugere alqd;
dubitare facere alqd; haesitare (in re).
- 4. d. sig ifrån ngt l. ngn: recedere, se
removere, alienari ab alqo, a re, (a
negotiis, a re publica; ab alicujus
familiaritate, a celebritate, frequentia hominum
– från verlden); fugere, refugere alqm,
alqd.
- 5. d. sig in, inåt, nedåt: cedere
intro, recedere, refugere; descendere,
deflectere.
- 6. d. sig tillbaka:
- a. eg.:
recedere, retro cedere; se recipere, referre
pedem, vestigia, gradum, signa.
- b. =
åtra sig, taga sitt ord tillbaka: recusare,
quominus faciat (promissa, maneat
conventis).
- c. d. sig tillbaka från en
verkfamhet, en förbindelse: recedere, se
removere a re publica, a rebus gerendis, ab
amicitia, a familiaritate alicujus; d. sig
tillbaka i lugn, i privatlif in otium
recedere (Hor.), confugere (C.).
- 7. d. sig
tillhopa, tillsammans: coire (vulnus); se
contrahere l. contrahi (pulmo se contrahit,
C.; imber, nubes contrahitur); se
conglobare, conglobari (mare c-atur; milites
se c-ant).
- 8. d. sig undan:
- a. eg.:
cedere, recedere; fugere; terga vertere.
- b. recusare (non recuso, sed te socium
adjungo, C. de Fin. III. 3); tergiversari
(söka att d. sig ur spelet); fugere, defugere
alqm, munus aliquod.
- 9. d. sig upp:
emergere (a paupertate), ascendere ad
opes, ad honores.
- 10. d. sig ur spelet,
affären: a re discedere (cupere); negotio
se expedire, se extrahere; e periculo
evadere, evolare, elabi (bene, prospere,
callide – väl, lyckligt, slugt).
- 11. d. sig åt
sidan: dextrorsus – secedere, sevehi.
- 12. d. sig åt ett håll = afvika: declinare;
flectere, deflectere (se); – uret d-r sig
declinat.
|
|
|
|
Kommentera