Bryta, v. tr.:
- I. eg.:
- 1. ensamt: frangere,
infringere (synon. bräcka, knäcka); rumpere
(syn. spränga); = vika complicare; b. arm,
hals, ben o. d. brachium frangere (C. de
Or. II. § 253), digitos infringere,
confringere; rumpere crus; b. ett bref epistolam
resignare (enligt Romarnes sätt att försegla
heter det lösa bref; jfr C. Catil. III. § 10:
tabellas proferri jussimus: linum
incidimus; vincula epistolae solvere, epistolae
signum detrahere, N.); b. en blomma
frangere (Hor.); decerpere, carpere florem;
b. ett papper complicare; b. en häst (= såra,
skafva) laedere; b. vågorna fluctūs frangit
(C.), repellit saxum (hiems oppositis
pumicibus debilitat mare, Hor.); b. (= bryta
upp) sten lapides caedere, excidere,
effodere; b. (= spränga) sig (dat.) väg viam
rumpere (L.), viam vi facere, aperire (fit
via vi: rumpunt aditus, Vg.); b. ljuset
refringere, Pn.; repercutere, Vg.; b. lin
linum (frangere et) tundere stupario
malleo, Pn. H. N. XIX. 1. 3; b. fiendernes linie
rumpere hostium aciem (L.).
- 2. i (oäkta)
sammansättning med prepositioner; b. af
defringere; praefringere, infringere; b.
benet, halsen af sig = ensamt bryta, se 1; b. ned
diruere, destruere, demoliri; b. sönder, i tu
confringere, comminuere, diffringere,
dirumpere; b. upp effringere, refringere
(claustra, portas); b. upp munnen på ngn
os (dentes) vi diducere, dimovere; b. ut
rumpere, excidere (lapides), evellere
(dentes).
- II. oeg.:
- 1. b. ngns anfall, ngns
krafter: frangere, infringere impetum;
repellere, reprimere impetum; refringere vim
fluminis (Cs.); b. ngns krafter frangere
alqm l. vires alicujus (Laelius Viriathum
fregit et comminuit, C.; frangit et attollit
vires in milite causa, Ppt.); b. ngns mod
frangere animum alicujus l. alqm
(contumelia non fregit, sed erexit, N.);
imminuere, comminuere vires, animum
alicujus; rumpere (non rupit humanis
consiliis fati necessitatem, L.); bruten röst
fracta, infracta vox.
- 2. = besegra:
frangere (frangi, non flecti pertinaciam);
vincere, superare, opprimere, reprimere; b.
ngns motstånd vincere, superare, pellere
resistentem; ”motgång bryts af viljan” res
adversae, rerum difficultates constantia
superantur; hans ord bröt sinnen impulit
animos (ignavos); victa tandem pertinacia
est.
- 3. = afbryta, upphäfva: b. tystnaden
rumpere silentium; b. laget primum abire
e concilio l. conventu, conventum
dirimere; b. en förbindelse societatem dirimere,
deserere; ab alicujus amicitia, usu,
familiaritate recedere; abalienari ab alqo.
- 4. = förbryta sig emot; ej hålla; svika:
perrumpere (leges), rumpere (foedus, fidem);
violare (legem; foedus; jus amicitiae); b.
sitt ord fidem fallere (fidem frangere, Acc.
ap. C.); b. sitt löfte promissum migrare,
non praestare l. reddere; non stare
promisso; b. sin ed jusjurandum violare,
negligere; contra j. facere.
- 5. b. ngt (blott
med pronominala objekt, en innehållets
ackusativ, sådan som t. ex.: id, quod violatum
est, officiis compensare, C. de Off. II. §
68); peccare, delinquere (hvad forntid bröt,
kan framtid än försona quod peccarunt acta
tempora, ventura corrigent).
- 6. särsk.
märkas vissa bildliga uttryck: b. isen moram,
cunctationem, dubitationem rumpere
(abjicere); ambages mittere, aperire (T.);
initium facere; nu är isen bruten (emellan
oss) jamjam sublatum est, quidquid nos
dividebat; b. en lans med ngn descendere
in certamen cum alqo; certare cum alqo;
b. stafven öfver ngn plane damnare,
(condemnare), improbare alqm; omnino
inutilem, ad nullam rem utilem judicare
alqm; asperius judicare de alqo; b. sig
(dat.) sin egen väg, sjelf sin väg viam sibi
ipsum facere, aperire; (omissa imitatione
majorum) suum quoddam institutum
sequi (C.).
|
|
|
|
Kommentera