Bryta sig:

  1. 1. med hufvudtonvigt på verbet: vågen b-r sig mot stranden litore, saxis franguntur undae (Vg. Aen. I. 161); sjukdomen b-r sig se frangit (calor se frangit, C. de Or. I. § 265); remittit febris; ljuset b-r sig refringitur (Pn.).
  2. 2. med hufvudtonvigten på en omedelbart efterföljande preposition l. ett predikativ (om personliga subjekt, under det bryta intr. med motsvarande ord brukas företrädesvis om sakliga subjekt):
    1. a. b. sig in: introrumpere (i-am recta in aedes, Pt.); irrumpere (irruere); fractis, effractis foribus irrumpere.
    2. b. b. sig lös: manibus retinentium se expedire; vincula rumpere.
    3. c. b. sig ut: erumpere foras; e vinculis, carcere, castris effugere.
    4. d. b. sig igenom: perrumpere, pervadere.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!