Sätta, v. tr.:
- 1. i allm.: ponere;
collocare; locare; statuere.
- 2. = plantera:
ponere; deponere (sulcis, in terram, Vg.).
- 3. = antaga: ponere; constituere;
fingere.
- 4. = skrifva: ponere; scribere.
- 5. s. stilar, skrift: formas componere.
- 6. med särskilda objekt: s. bo domum
instruere; s. fett, rost o. d. adipes,
ferruginem sumere.
- 7. s. ngn högt, lågt: magni,
parvi facere, ducere alqm; multum, non
m. tribuere alicui.
- 8. med prepositioner:
- a. s. af:
- α. = afsätta: de munere
demovere, removere; imperium abrogare
alicui.
- β. = afskilja: seponere; deponere.
- b. s. an: premere alqm; instare alicui;
jfr Ansätta.
- c. s. bort: seponere;
amandare (bortskicka person).
- d. s. ngt, ngn
efter ngt, ngn: postponere, posthabere alqm
alicui (virtutem post omnia ponere, Hor.);
inferiorem judicare, putare.
- e. s.
emellan: interponere; interjicere; interserere.
- f. s. emot: objicere; opponere; (jfr s.
upp); s. våld mot våld vim vi repellere
l. prohibere.
- g. s. fram: proponere;
apponere (cibum in mensa).
- h. s.
framför: anteponere, anteferre, praeponere,
praeferre alqm alicui, så väl i egentligare
mening (oportet, ut aedibus ac templis
vestibula et aditus, sic causis principia
pro portione rerum praeponere, C. de
Or. II. 320), som = föredraga.
- i. s. för:
opponere, objicere; s. lås för (bondens) lada
horreis – repagula ponere; s. fot (krokben)
för ngn supplantare alqm; s. p för ngt
impedire, prohibere alqd.
- k. s. före:
praeponere (se s. Framför); särskildt = currui
subjungere equos; s. ngn tid, mål före
tempus, finem ponere, statuere alicui.
- l.
s. i, t. ex.: s. fot i marken: humi ponere
pedem; s. skepp i sjön deducere navem;
s. sporren i ngn calcar subdere, admovere
alicui; s. i gång movere; impellere; s. i
skola in ludum mittere (Hor.); in
disciplinam tradere alicui; s. ngt i en skrift in
librum referre, inserere; in libro ponere;
s. ngn i förskräckelse timorem injicere
alicui (jfr Försätta); s. i scen in scenam
proferre, producere (Hor.); s. i stånd
reparare; s. i stånd att ita afficere, parare, ut –;
s. i fråga dubitare de re; agere, jactare;
rei mentionem movere, injicere
(framkasta); s. ngt i ngn (= inbilla ngn ngt) alqd
persuadere alicui; s. högfärd, fåfänga i ngn
vanitate implere alqm; opinionibus
inflare, efferre alqm; s. sig i sinnet, i hufvudet
animum inducere; (jfr Sinne, Hufvud); s.
skräck i ngn timorem injicere alicui;
terrere alqm; s. en ära i ngt sibi laudi
ducere, si l. quod –.
- m. s. ibland:
interponere; ponere inter, referre in alqos, in
numerum alqm (= räkna bland).
- n. s.
ifrån sig: seponere; deponere; s. från
hvarandra segregare; separare.
- o. s. igenom,
se Genomdrifva.
- p. s. i hop: componere;
jungere (pontem navibus); s. i hop
osanningar mendacia fingere, confingere.
- q. s. in: i fängelse in carcerem conjicere;
carcere includere; s. in i en skrift in
librum referre, inferre, inserere; s. in i skola
in ludum mittere; s. in penningar i en bank
pecuniam mensario dare.
- r. s. ned: eg.
deponere; s. ned priset pretium minuere,
deminuere; jfr för öfrigt Nedsätta.
- s. s.
om:
- α. = omflytta, omplantera:
transponere, alio transferre.
- β. om
penningelån: versuram facere; – stundom =
profundere.
- t. s. omkring: circumponere
(ponere circum –); circumdare.
- u. s. på:
- α. i eg. uttryck: imponere (in mensam,
mensae); ponere, collocare (in mensa); s.
hatten på capiti imponere pileum; s. sitt namn
på ngt nomen subscribere; s. fläck på ngt
maculam, notam inurere rei, in re
relinquere.
- β. i oeg. uttryck: s. sitt hopp på
ngn l. ngt spem ponere, collocare in re,
in homine; s. en – min på sig vultum –
sumere; s. på fri fot mittere; missum
facere; s. på prof, spel, se dessa ord; s. straff på
ngt poenā sancire alqd; poenam
proponere.
- v. s. till:
- α. absolut = förlora
(utgifva, offra): amittere; s. lifvet till vitam
amittere; s. sin förmögenhet till på ngt
patrimonium profundere alqa re, in rem.
- β. = blanda i: admiscere (aquam, vinum).
- γ. s. ngn till ngt: constituere alqm
judicem, regem (C. de Off. II. § 41);
praeponere, praeficere alqm imperio,
exercitui (s. ngn till anförare).
- δ. = tillägga,
tillfoga: addere, adjicere, adjungere.
- ε. s. tro till ngt: credere alicui rei, alqd
verum esse; s. lit till ngn confidere alicui.
- w. s. undan: seponere; semovere;
summovere; amoliri.
- x. s. under:
supponere; subjicere; s. sitt namn under nomen
subscribere.
- y. s. upp:
- α. eg.:
proponere (vexillum), tollere (vela).
- β. =
skriftligen affatta: scribere; verbis
concipere.
- γ. s. upp ett (sorgset, missnöjdt)
ansigte: vultum tristem prae se ferre; vultu
tristitiam prae se ferre.
- δ. (vad):
pignus dare; pignore alqo certare, alqm
provocare; de alqa re contendere (T. Germ.
24), in aleam dare alqd.
- z. s. ut:
- α.
exponere (puerum); s. ut sitt namn nomen
scribere, edere.
- β. s. ut belöning:
proponere, exponere praemium.
- γ. s.
fartyg ut: deducere navem; jfr Utsätta.
- δ. s. ut penningar på ränta: nummos in
fenore ponere.
- å. s. vid: apponere,
admovere, applicare.
- ä. s. å sido:
seponere; semovere; amovere; s. skämt å sido
ludum mittere, omittere; ludum amovere
(Hor.).
- ö. s. öfver:
- α. eg.:
superimponere.
- β. s. att förvalta l. styra:
praeficere, praeponere alqm negotio,
militibus.
- γ. = föredraga: praeferre,
anteponere, anteferre.
|
|
|