Sinne:

  1. 1. yttre sinne: sensus; friska s-n integri sensus; ega sina s-ns bruk integris sensibus esse; s-na röna intryck af ngt sensus moventur alqa re.
  2. 2. i andlig men.:
    1. a. = naturlig förmåga att fatta ngt, fallenhet för ngt: (sensus); hafva s. för en sak naturā ferri ad rem; sakna s. för ngt naturā abhorrere a re, a studio rei.
    2. b. = sinnesart, -rigtning: ingenium (in ipso ludo probi ingenii lumen eluceat, C.; modestum i., Pt.); animus (ett ädelt, anspråkslöst, flygtigt s. honestus, modestus, levis animus); mores (sedlig beskaffenhet).
    3. c. = sinnelag, sinnesstämning: animus; mens; voluntas; vänligt, afvogt s. benevolus, alienus animus; verka en omkastning i s-na omnium mentes convertere; det var en allmän oro i s-na omnium mentes commotae erant; förena de söndrade s-na alienatas conciliare mentes.
    4. d. = håg, tanke: animus; mens; vända sitt s. till ngt animum convertere ad alqd; hafva i s-t att göra ngt facere alqd in animo habere, cogitare; det rann mig i s-t (hågen) venit mihi in mentem alqd.
    5. e. lägga ngt på s-t = moveri, dolere alqa re, curā affici alicujus rei, ex re.
    6. f. efter ngns s. (= tycke): ad voluntatem (sententiam) alicujus; vara efter ngns s. probari, placere alicui; han är ej en man efter mitt s. non is est, qui mihi probari possit; non est talis, qualem ego bonum virum et sentire soleo et optare.
    7. g. vara ifrån sina s-n = från vettet: commota mente esse; insanire.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Donera Bitcoins! Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f