Sinlig:
- 1. i subjektiv men.:
- a. som tillhör
sinnena, är för l. sker med sinnena: sensuum;
(corporis); s. förnimmelse sensuum
perceptio; s. njutning l. vällust (sensuum),
corporis voluptas; s-t begär appetitus (natura
beluae dedit a-um), voluptatis appetitus
(v-is a. dissimulare propter verecundiam,
C. de Off. I. 105; jfr ibdm 101).
- b. =
hängifven åt det sinliga, åt sinlig njutning:
voluptarius; delicatus; voluptatibus
deditus; mollis.
- 2. som uppfattas af
sinnena: sensĭlis (Lucr.), sensibilis (Sen.);
qui potest sensibus percipi, qui cadit sub
sensus; hela den s-a verlden l. naturen haec
omnia, quae sensibus percipiuntur (l. quae
oriuntur et occidunt, quae sunt supra et
subter, C. de Or. III. cap. 5); framställa
ngt med nästan s. klarhet tanquam oculis et
auribus subjicere ea, quae dicit.
Kommentera