Sätta sig:

  1. I. om lefvande subjekt:
    1. 1. i allm.: sidere (sällan om personer); consīdere; gå att s. sig sessum ire.
    2. 2. med prepositioner:
      1. a. s. sig emot ngt: obsistere, resistere alicui rei; contra niti; s. sig emot, att – ne quid fiat – (Nep. Milt. c. 3).
      2. b. s. sig fast: consīdere.
      3. c. s. fig i en ställning (eg.) in statum alqm consistere; s. sig i fara periculo se objicere, in periculum se conjicere; s. sig i skuld aes alienum contrahere.
      4. d. s. sig ned: consīdere alicubi; s. sig ned att bo någonstädes sedem, domicilium ponere (figere) alicubi; s. sig ned ss. yrkesman någonstädes quaestum, artem profiteri alicubi.
      5. e. s. sig på ett ställe: consīdere alqo loco; s. sig på sina höge hästar se jactare; se efferre; gloriari.
      6. f. s. sig till bords: accumbere; s. sig till doms assidere; judicis vultum sumere; s. sig till doms öfver ngn de alqo judicare; s. sig till arbetet opus aggredi.
      7. g. s. sig upp mot ngn: detrectare imperium; recusare, quominus pareat alicui.
      8. h. s. sig ut:
        1. α. med ngn: simultatem alicujus suscipere; ab alqo abalienari.
        2. β. för ngt: se objicere (periculo); jfr Utsätta.
      9. i. s. sig öfver ngt: contemnere alqd.
  2. II. om döda subjekt: sidere (i eg. mening): resīdere, sedari (= stillas); stormen, smärtan s-r sig (lägger sig) ventus, dolor remittit; hettan s-r sig calor cadit.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!