Ställe:

  1. 1. i allm.: (= plats, rum, punkt): locus; sedes; röra från s-t loco, sede sua movere; på rätt s. loco; suo loco; (in loco); – (hafva hjertat på rätta s-t animo constare; praesenti animo uti et constantia); här är ej s-t att omtala det ista commemorare non hujus loci est; hic locus non est, ut commemorem (C. Tusc. IV. 1); på stället =
    1. a. i personlig närvaro: praesentem (t. ex. cognoscere alqd); komma till ort och s. in rem praesentem venire.
    2. b. = på fläcken, strax: e vestigio; statim; illico.
  2. 2. i ngns s., i s-t för ngn: loco alicujus; pro alqo; sätta i ngns s. alicui, in locum alicujus sufficere, substituere alqm; vara i ngns s. alicujus vicibus fungi, vicarium esse; vara ngn i faders s. patris loco esse alicui; upptaga i barns s. filii loco l. filium (såsom son) adoptare alqm; sätta sig i en annans s. fingere, qui alter sit, eum se esse; jag ville ej vara i hans s. nolim me illum esse; kalla ngn Aristides i s-t för Lysimachus A. qui est, eum nominare Lysimachum (C. de Sen. § 21); i s-t för att svara visade han ärren på sitt bröst verbo non respondens cicatrices adversas ostendit; i s-t för att få plundra andras fält sågo de sitt land blifva krigets skådeplats pro eo, ut ex alieno agro raperent agerentque, suas terras sedem belli esse videbant (L. XXII. 1. 2); i s-t för att, som han kunnat, neka bekände han allt cum posset infitiari, confessus est (C. Cat. III.; id. leg. Agr. III. c. 2.); i s-t för att han borde hafva vördat honom som en far, öfverhopade han honom med smädelser quem patris loco revereri debuisset, eum contumeliis oneravit (jfr C. de Am. § 90 peccasse se non anguntur, objurgari moleste ferunt, quod contra oportebat – i st. för att de borde – delicto dolere, correctione gaudere; de Sen. 84).
  3. 3. s. i geografisk mening: locus (pl. loci och loca); ett vackert s. locus amoenus; s-ts läge situs loci; ett (litet) s. på landet (villa); rusculum.
  4. 4. s. i en skrift l. ett tal: locus, caput; dock båda orden mera om ett stycke l. ett moment af sjelfva ämnets sammanhang, än om orden, uttrycken såsom sådana; om de senare nyttjas verba, versus, exempla (citat) l. pronomina l. adjectiv i neutr.: t. ex. han uppläste många förträffliga s-n ur Demosthenes’ tal multa ex orationibus Demostheni praeclare scripta pronuntiabat (C. de Or. I. 88); det sköna s-t i Aeneiden, der Dido i sina sista stunder tilltalar solen och Juno suavissimi Aeneidis versus, quibus Dido moriens Solem et Junonem alloquitur; ur Crassi tal sammanstälde han i politiskt hänseende alldeles motsatta s-n ex orationibus Crassi contraria inter sese de republica capita contulit (C. de Or. II. 223).
  1. (Kommentera) Kommentera
 Donera Bitcoins! Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f