Ställe:
- 1. i allm.: (= plats, rum, punkt):
locus; sedes; röra från s-t loco, sede sua
movere; på rätt s. loco; suo loco; (in loco);
– (hafva hjertat på rätta s-t animo constare;
praesenti animo uti et constantia); här
är ej s-t att omtala det ista commemorare
non hujus loci est; hic locus non est, ut
commemorem (C. Tusc. IV. 1); på stället
=
- a. i personlig närvaro: praesentem (t.
ex. cognoscere alqd); komma till ort och
s. in rem praesentem venire.
- b. = på
fläcken, strax: e vestigio; statim; illico.
- 2. i ngns s., i s-t för ngn: loco alicujus; pro
alqo; sätta i ngns s. alicui, in locum
alicujus sufficere, substituere alqm; vara i
ngns s. alicujus vicibus fungi, vicarium
esse; vara ngn i faders s. patris loco esse
alicui; upptaga i barns s. filii loco l.
filium (såsom son) adoptare alqm; sätta sig i
en annans s. fingere, qui alter sit, eum
se esse; jag ville ej vara i hans s. nolim
me illum esse; kalla ngn Aristides i s-t för
Lysimachus A. qui est, eum nominare
Lysimachum (C. de Sen. § 21); i s-t för att
svara visade han ärren på sitt bröst verbo
non respondens cicatrices adversas
ostendit; i s-t för att få plundra andras fält
sågo de sitt land blifva krigets skådeplats pro
eo, ut ex alieno agro raperent
agerentque, suas terras sedem belli esse
videbant (L. XXII. 1. 2); i s-t för att, som han
kunnat, neka bekände han allt cum posset
infitiari, confessus est (C. Cat. III.; id.
leg. Agr. III. c. 2.); i s-t för att han
borde hafva vördat honom som en far,
öfverhopade han honom med smädelser quem
patris loco revereri debuisset, eum
contumeliis oneravit (jfr C. de Am. § 90
peccasse se non anguntur, objurgari
moleste ferunt, quod contra oportebat – i st. för
att de borde – delicto dolere, correctione
gaudere; de Sen. 84).
- 3. s. i geografisk
mening: locus (pl. loci och loca); ett
vackert s. locus amoenus; s-ts läge situs loci;
ett (litet) s. på landet (villa); rusculum.
- 4. s. i en skrift l. ett tal: locus, caput;
dock båda orden mera om ett stycke l. ett
moment af sjelfva ämnets sammanhang, än om
orden, uttrycken såsom sådana; om de senare
nyttjas verba, versus, exempla (citat) l.
pronomina l. adjectiv i neutr.: t. ex. han
uppläste många förträffliga s-n ur
Demosthenes’ tal multa ex orationibus
Demostheni praeclare scripta pronuntiabat (C.
de Or. I. 88); det sköna s-t i Aeneiden, der
Dido i sina sista stunder tilltalar solen och
Juno suavissimi Aeneidis versus, quibus
Dido moriens Solem et Junonem
alloquitur; ur Crassi tal sammanstälde han i
politiskt hänseende alldeles motsatta s-n ex
orationibus Crassi contraria inter sese de
republica capita contulit (C. de Or. II.
223).
|
|
|
|
Kommentera