Stämning:
- 1. ett
instruments: intentio, temperatio.
- 2. =
sinnesstämning: animi affectio; sensus;
själens vexlande s-r och känslor varii animi
sensus ac motus; jfr Stämma,
Sinnesstämning; vara i en glad, upprymd, dyster,
nedslagen s. laeto, hilari, maesto, tristi
animo esse; s-n hos folket var upprörd
omnium animi perturbati, commoti erant;
talarens s. meddelade sig åt åhörarne quibus
sensibus orator ipse permotus videbatur,
ad eosdem ii, qui audiebant, adducti sunt
(jfr C. de Or. II. 189).
- 3. s. inför rätta:
in jus vocatio; postulatio; actio; libellus
(= stämningsskrift); uttaga, utfärda s. å ngn
actionem intendere alicui, actionem
instituere; medgifva s. (om pretor) actionem
dare.
Kommentera