Hjerta:
- 1. i egentligaste mening: cor; h-t
klappar (pickar, slår) cor micat, salit,
palpitat; h-ts slag pulsus cordis; räkna h-ts
slag momenta cordis numerare; så länge
mitt h. slår – dum vivam et spirabo –;
pilen sitter i h-t cor sagitta confixum l.
transfixum est; h-t stannar, brister cor torpescit,
(rumpitur).
- 2. = bröst l. ”den del deraf,
hvarest hjertats slag höras”: pectus; trycka
ngn till sitt h. ad pectus premere alqm;
bära ett foster under sitt h. ventrem ferre;
parturire.
- 3. i allm. = det inre
(innersta) och väsentliga af en sak (lifvet och
lifsfunktionernas medelpunkt): caput (caput est
artis decere, C.); penetralia, sinus (in
p-bus, in sinu urbis i h-t af staden, Sa., L.);
venae, viscera, nervi [reipublicae, causae;
principia – inledningarna – non
extrinsecus alicunde quaerenda, sed ex ipsis
visceribus causae sumenda sunt; loci
(communes) proprii causarum et inhaerentes
in earum nervis esse debent, C. de Or.
II. § 318; III. § 106; periculum inclusum
in venis et visceribus rei publicae, C.];
oftast att öfversätta med adjektiven medius,
intimus, interior, t. ex. i h-t af landet in
media civitate (in medio umbilico
Graeciae, L. XLI. 23); detta är h-t af frågan
hoc est illud, quod rem continet, quod
causam facit; tränga in i h-t af saken
penitus se in causam insinuare; (in ipsam
totius rei disputationem paene intimam
pervenire, C. de Or. I. § 96).
- 4.
smekord: mitt h., mitt lilla h.: corculum; mi
anime; vita mea l. vita (Ppt).
- 5. i
andlig men.:
- a. i allm. själ ss. känsla, sinnelag,
tycke, (sinnesstämning): cor (nästan blott i
uttrycket: cordi est alqd alicui, synon. med
curae est alqd alicui = ngt ligger ngn om
h-t – ut fiat alqd, quale sit alqd –; ngt
ligger ngn mer, mindre om h-t magis l. minus
cordi est alicui; sällan i annan förbindelse,
t. ex. cor spectantis tetigisse querella,
Hor.); pectus (hjertelag; pectus facit
eloquentem, Qu.; pectus amici apertum
videre – läsa i hans h. – et ostendere suum
– låta honom läsa i sitt h., öppna sitt h. för
ngn; toto pectore amare – af allt, hela sitt
h. –, C.); sensus; i allm. animus: h-ts
tankar animi sensa, sententiae, consilia; yppa
sitt h-s tankar för ngn animi (intima)
consilia aperire alicui; af h-t ex animo; ex
animi sententia; vere (in amicitia nisi –
apertum pectus videas – nihil exploratum
habeas, ne amare quidem et amari, quum,
id quam vere fiat, ignores, C. de Am. §
97); älska af allt sitt h. penitus amare;
önska af h-t, af allt h. vehementer, valde,
magnopere optare, cupere; röra, beveka
ngns h. movere, commovere, permovere
animum alicujus; tala till h-t ad animos
movendos accommodare, admovere
orationem; (orator sensus pertractet, venas
teneat hominum); det gick honom till h-t,
djupt till h-t movit, tetigit, momordit,
sollicitavit animum alicujus; altius in
animum penetravit; det svider, skär mig i h-t
(att se, höra o. d.) doleo, crucior, animi l.
animo angor, (quum video; miseret me
illius); det ligger som en sten på mitt h.
onus Aetnā gravius sustinere videor;
animus meus l. mihi contrahitur; ngn blifver
lätt om h-t (en sten faller från hans h.)
magna cura l. sollicitudine levatur aliquis;
alicujus animus diffunditur, relaxatur;
med tungt (sorgbundet) h. tristi, contracto
animo; med lätt h. remisso, curis relaxato
animo (curis expeditus, Hor.); med
tacksamt h. grato animo; öppna sitt h. (= yppa
sina tankar för ngn, se ofvan pectus) animi
sensus aperire alicui (animi secreta
communicare cum alqo).
- b. = sinnelag mot
ngn: animus: öppna sitt h., hafva h. för
ngn (= ömma för ngn, med välvilja
omfatta ngn) non aspernari alqm; non
alienum a se putare alqm, alqd; alicujus
rebus adversis dolere, prosperis gaudere
(contrahi, diffundi); benevolum l.
benignum se praebere alicui; alicujus misereri;
sluta sitt h. till för ngn alqm aspernari; a
se alienum putare, nec bonis rebus
alicujus nec malis moveri; ad preces
alicujus obsurdescere; ett godt, varmt, ömt h.
animus benignus, benevolus, humanus,
mollis, tener (C. de Am. § 48);
humanitas (non commoveri morte amici non fuit
humanitatis tuae – stred mot ditt goda h.,
ibdm § 8); en man med h. vir bonus,
humanus, benignus; ett ädelt h. animus
probus, honestus, liberalis; ett troget h. fidus,
constans animus; en menniska utan h.
homo durus et quasi ferreus quidam (de
Am. § 48); inhumanus; humanitatis
expers; det hedrar både hans förstånd och hans
h. et prudentis ingenii et liberalis (probi)
animi est; ingen vet, hvad som bor i hans
h. quid animo (pectore) clausum teneat,
omnes celat; Gud ser till h-t quid quisque
animo clausum teneat l. abdita mentis
consilia Deus videt; ransaka sitt h. animi
sensus l. animum excutere, explicare (C.);
jag har ej h. att göra det non possum
animum inducere, ut id faciam; har du haft
h. att göra det tune id facere potuisti?; –
vända sitt h. till ngn animum ad alqm
applicare; skänka ngn sitt h. animum dare
(reddere återgifva, Hor.) alicui; capi ab
alqa, amore alicujus (incipere amare
aliquam); se dare alicui; hon har mitt h. (fäst)
illius totus sum; illi me totum dedi; me
tenet (captum, vinctum, Tib.); fånga ngns
h. capere alqm (Ppt. I. 1. 1); mitt h. är
fritt amore vacuus, amoris expers sum;
integer sum (Hor. Carm. II. 4. 22); vinna
ngns h. sibi conciliare alqm, animum
alicujus devincire; kär för ngns h. carus
animo alicujus (Sa.); de blifva l. äro ett h. och
en själ unus efficitur (est) ex duobus (C.);
firma inter se devincti sunt societate.
- c. lägga ngn ngt på h-t: alqm monere alqd,
l. de re l. ut faciat alqd; animo alicujus
infigere alqd; lägga ngt på h-t animo suo
infigere, (imprimere), mandare alqd, in
animum demittere alqd.
- d. = mod i
vissa uttryck: hafva h. i bröstet, hafva h-t
på rätta stället: fortem, forti animo esse;
animo constare; hit hör ock uttrycket: h-t
satt uppe i halsgropen på honom pavor
pulsans cor hauriebat (Vg.); totus tremebat,
trepidabat.
|
|
|
|
Kommentera