Anständighet:
- 1. i allm. känsla för och
iakttagande af det passande l. det anständiga
sjelft: decorum (= det anständiga; kan ej
brukas med genitivus possessivus), decus
(decus conservare, servare); decoris
conservatio, jfr C. de Off. I. § 96 ff.;
modestia (ibm § 142); bonus mos, mos; det hör
till utvärtes a. ad honestam speciem
pertinet; iakttaga yttre a. famae l. existimationi
consulere; det strider mot a. indecorum
est; humanitas (= folkvett; ab h-te
discrepat in foro saltare); urbanitas
(sällskapsvett).
- 2. = sedesamhet, ärbarhet,
ordentligt lefnadssätt: verecundia, modestia;
mores modesti, verecundi, pudici; –
frugalitas; det strider mot a-ten turpe,
inverecundum, flagitiosum est, abhorret a
verecundia.
Kommentera