Blifva:

  1. I. = varda:
    1. 1. i allm.: fieri (i perf. fuit och factus est; i fut. fiet, oftare erit; imprudens suus ipse accusator factus est l. fuit; esse coepit (ver esse coepit, ver appetebat det började b. l. blef vår); äfven kan blifver = skall blifva ofta återgifvas med erit (konj. sit), t. ex. detta b-r dig svårt hoc tibi erit difficile; det b-r mig ett nöje mihi erit gratissimum; ofta återgifves det svenska blifva med inkoativa verb, ss. b. varm calescere, b. vred irasci, b. glad laetari, b. rik ditescere, divitias colligere l. comparare o. s. v.; blifva en annan alium fieri; mutari.
    2. 2. i särskilda betydelser motsvaras blifva af: evadere = utveckla sig till ngt (oratorem evadere; evasit juvenis vere regiae indolis); exsistere (uppträda, framstå såsom: talis exstitit orator, qualem nunquam audierim); = uppstå, uppkomma: oriri, nasci, fieri; tempestas orta est (det blef storm); caelum serenum (vackert väder) factum est l. fuit; verlden är blifven, ej evig rerum natura nata (nativa) est, non aeterna fuit; – om dagens och årets tider: lux, dies oritur (det b-r ljust, dag); äfven illucescit, vesperascit med l. utan dies (det blir dag, afton); ver esse incipit; ver, aestas appetit; nox venit, tenebrae se intendunt (det b-r mörkt).
    3. 3. i särskilda prepositionela förbindelser:
      1. a. blifva af = komma till stånd (jfr c., hvaraf väl uttrycket kommit): fieri (fuit, erit); confici, perfici: resan blef ej af non est factum l. susceptum iter; bröllopet, kriget o. s. v. blir ej af nullae erunt (celebrabuntur), conficientur nuptiae, bellum non suscipietur, sumetur; der blef annat af repente mutata, conversa est res (enimvero, tum enimvero); här skall bli annat af non amplius haec patiar.
      2. b. blifva af (= taga vägen) i uttrycket: hvar blir han af? ubi est? ubi moratur?; hvar blefvo dina löften af? promissa tua ubi sunt? quonam ceciderunt?
      3. c. blifva ngt af ngt: fieri ex, de alqa re; gigni, nasci: af intet blir intet de nihilo nihil gignitur; ex consule rhetorem fieri; hvad skall bli af detta, af dig? quid de hac re, de te fiet?; af honom b-r en stor man med tiden magnus hic vir aliquando evadet l. exsistet (erit); det b-r intet af honom ad nullam rem utilis l. idoneus erit; det b-r intet af den saken l. af med den saken de ista re nihil erit.
      4. d. b. af med ngt (med personligt subjekt) = förlora: amittere alqd; = b. fri från liberari, levari alqa re (morbo, aere alieno); = få såld (en vara): vendere.
      5. e. b. om intet: irritum fieri; ad irritum cadere; frustra fieri (suscepta ejus frustra fuere); eventum non habere.
      6. f. b. från sig: abalienari animo.
      7. g. b. till = börja att vara till: nasci, oriri.
      8. h. b. till ngt, uttryckes dels med esse och dativus finalis, dels med mutari, verti med in och ackus., l. andra synonyma uttryck: b. till ett åtlöje för alla omnibus ludibrio esse l. fieri; b. till jord, sten in humum (cineres) verti, in lapidem mutari.
      9. i. pregnant: b. till ngt = b. till ngn nytta; motsv. b. till intet, till ingenting: ad aliquam rem utile esse; det blir icke till någonting ad nullam rem utile erit.
  2. II. = förblifva:
    1. 1. i allm.:
      1. a. b. på ett ställe (b. qvar) manere, permanere, remanere; esse; jag b-r qvar här hic ero.
      2. b. fortfara att vara till l. förblifva i ett tillstånd: manere, stare, constare, durare (med predikativ blott manere, permanere; esse, t. ex. aeternum, immortalem esse); du b-r, sådan du är qualis es, talis semper eris, manebis; den tappres minne det b-r fortium virorum gloria manebit, immortalis est.
    2. 2. särskilda uttryck och förbindelser:
      1. a. b. borta: foris manere, morari; abesse (a patria; abes nimium diu, Hor.); = icke infinna sig: non adesse (in collegio nostro, C. de Am. c. 2).
      2. b. b. ifrån ngn l. ngt: procul stare; abstinere; non tangere; blif ifrån mig noli me tangere.
      3. c. b. på platsen: (in proelio) cadere; vivum e proelio non excedere.
      4. d. b. efter: relinqui (mihi turpe relinqui et, quod non didici, sane nescire fateri, Hor.); cedere alicui, vinci, superari ab alqo.
      5. e. blifva (med tonvigt på blifva) vid ngt, vid (med tonvigt på vid) att göra ngt: manere, permanere, perstare, persistere (in sententia, in proposito); perseverare in alqa re; han blef vid att springa usque currebat; non destitit, non abstitit currere; skomakare blif vid din läst ne sutor ultra crepidam!; quam scit quisque, libens, censebo, exerceat artem (Hor.); det blir vid hvad jag sagt quae dixi, fixa et immota erunt, manebunt; clavo trabali fixa sunt (C.); det får bli dervid tanti est!; nihil pugno; sit ita.
      6. f. b. utan: carere; privari.
      7. g. b. öfver l. öfrig: superesse (i perfekta och futura); reliquum fieri; relinqui; b. öfver från ngt, vara till öfvers för = superesse alicui rei.
      8. h. låta bli: omittere, mittere alqd; = icke röra: abstinere, non tangere; låt bli barnet mitte puerum, noli vexare puerum; med inf.: desistere, absistere, i imperativ noli; låt bli att gråta noli plorare; han lät bli att gråta destitit plorare; non jam ploravit.
  1. (Kommentar) Sven Lundström stryker "fuit" som alternativform till "factus est" i perfektum.
  2. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!