Sida:

  1. I. absolut: sidan (de två sidorna) af en (organisk l. oorganisk) kropp (i mots. till fram, bak, ofvan, nedan):
    1. 1. eg.: latus; stöta ngn i s-n latus alicujus fodicare; in latus impellere alqm (montem impulit in latus, Vg.); ondt (håll, styng) i s-n laterum dolor; sluta sig till ngns s., gå vid ngns s. ad latus alicujus se applicare, latus alicujus tegere; aldrig gå från ngns s. a latere alicujus nunquam discedere; sätta handen i s-n manu latus comprehendere; komma från s-n ex latere, a latere, ex transverso l. transversum, ex obliquo venire; hafva s-n obetäckt latus apertum, nudum habere, dare, praebere; angripa ngn i s-n (falla ngn i flanken) a latere aggredi alqm, in latus alicujus invadere, incurrere; se åt s-n aspicere in transversam partem, in obliquum; sitta vid s-n af vägen juxta viam sedere; gå åt s-n secedere; jfr Afsides.
    2. 2. i oeg. uttryck: stå vid ngns s. adesse alicui; tala vid s-n om saken alias res agere; sätta å sido omittere, praetermittere; negligere; abjicere, relinquere (obedientiam, C. de Off. I. 102); skämt å sido amoto l. remoto joco.
  2. II. i allm. utan ofvan nämnde motsats = gränslinie l. yta, parti af ngt, håll om ngt:
    1. 1. i eg. uttryck: latus (latera trianguli, tesserae; dextrum Scylla latus – freti – laevam implacata Charybdis obtinet, Vg.); pars (i allm. = del, parti; håll); båda s-na af floden utraque pars fluminis; föra ngn öfver till andra s-n om floden in alteram fluminis partem l. ripam transjicere alqm; den tyska, franska s-n (af floden) Gallorum, Germanorum ripa; stå, ligga på andra s-n ab altera parte stare, collocatum esse; omgifva på l. från alla l. båda s-r undique l. utrinque cingere; befinna sig i en annan s. af huset in alia parte aedium esse; åt alla s-r in omnes partes; quoquo versus; åt båda s-r utrinque; på andra s-n om ngt ultra, trans alqd; på denna s-n om ngt cis, citra alqd; främre, bakre s-n pars (frons) aversa, adversa; särskilda uttryck: medaljens båda s-r pars aversa et adversa clupei l. utraque frons clupei; s. i en bok l. af ett papper pagĭna; de två s-na af ett tyg panni utraque pars, frons.
    2. 2. i oeg. mening:
      1. a. i allm.: (pars); å andra s-n rursus; å ena s-n – å andra s-n quidem – sed (visserligen – men); et – et rursus; vel – vel; neque – neque; neque – et (å ena sidan icke – å andra sidan); t. ex. nec modus est ullus investigandi veri, nisi inveneris, et quaerendi defatigatio turpis est, cum id, quod quaeritur, est pulcherrimum (C. de Fin. I. 3; jfr 7); id neque feci adhuc nec mihi tamen, ne faciam, interdictum puto (ibdm).
      2. b. på, å, från ngns sida: jag å min s. ego; equidem; på sin mors s. vara beslägtad med ngn a matre l. materno genere contingere alqm, cum alqo conjunctum esse; röna välvilja från ngns s. beneficium accipere ab alqo; beneficio affici ab alqo; frukta intet från ngns s. ab alqo nihil timere.
      3. c. i fråga om partiåsigt l. – ställning: pars; partes; causa; stå på ngns s. ab alqo, ab alicujus parte, pro l. cum alqo stare; stå på aristokratiens s. optimarum partium esse; pro causa optimatium stare; öfvergå på ngns s. in alicujus partes l. causam transire; pro alqo stare incipere; draga ngn öfver på sin s. ad suam causam, ad suas partes, (ad utilitates suas) adjungere alqm; sibi conciliare alqm; gynna båda s-na utrique parti favere.
      4. d. i fråga om egenskap, hänseende, synpunkt: två s-r af samma sak ejusdem rei duae partes (l. species); saken har äfven sin andra, sin ledsamma s. est etiam aliud, quod in hac re considerandum videatur; habet res locum lubricum, molestum; se, taga en sak från den bästa, ljusaste s-n in meliorem partem alqd accipere, interpretari; framhålla de bästa s-na hos hvarje sak ea, quae in quaque re optima sunt, commemorare; ngns vackra s. virtus, laus (pl. virtutes, bona) alicujus; denna vetenskap är hans starka s. hac arte maxime confidit (C. Tusc. V. 8), plurimum valet, maxime excellit; ngns svaga s-r alicujus vitia, mala (est iniqua in omni re accusanda praetermissis bonis malorum enumeratio vitiorumque selectio, C. de Legg. III. 23); ea, quae in alqo vitiosa sunt (C. de Or. II. § 90); girighet är hans svaga s. in avaritiam maxime propensus est (pecuniā vincitur); egenkärlek är ej hans svaga s. non est nimis sui amans; mannens älskvärda s-r hominis suavitas.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Donera Bitcoins! Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f