När, adv. (jfr Nära, adv.):
- 1. i lokal men.:
(prope); komma ngn när accedere ad alqm.
- 2. oeg.:
- a. göra ngn ngt för när:
violare, offendere, injuriā afficere alqm;
injuriam facere alicui; det är min ära för
när a dignitate mea alienum est,
abhorret.
- b. så när: prope (vulneratus est –
han hade så när blifvit sårad); paene (pons
sublicius paene dedit – hade så när
öppnat – aditum hostibus); non multum
abfuit, quin (vulneraretur).
- c. när som
ett hår: tantum non (decidit); prope (jfr
b).
- d. på – när: minus (med abl.
mensurae); praeter; på en när uno minus,
praeter unum (hac unā minus est fraude
colenda fides, Ov.; uno minus Romani –
på en när lika månge Romare –, praeter
unum omnes – alla på en när – Romani
ceciderunt); på det när, att – praeterquam
quod; excepto, quod (excepto quod non
simul esses, cetera laetus, Hor.).
- e. på
långt när icke så –: multo minus (t. ex.
dives); (multo minor, inferior).
- f. lika
när: det är lika när med honom eodem ille
loco, in eadem causa est, eadem illius
causa est; nu är det lika när igen eodem
(iterum) loco sumus; idem casus
renovatur; in idem malum incidimus (jfr för
öfrigt adv. Nära, i hvars ställe ofta när
brukas i hvardagsspråk och poesi utöfver
skriftprosans gränser).
|
|
|