Nämna:
- 1. i allm. = med namn beteckna
person l. sak: nominare (hominem, rem);
nomine appellare, vocare (hominem, rem);
nominatim dicere alqd; nuncupare
[Sullam honoris causa nomino; neque eas
partes corporis neque earum usus suis
nominibus appellant, C. de Off. I. 127; cum
ex XII satis esset ea praestari, quae
essent linguā nuncupata (uttryckligen nämndt)
– a jureconsultis etiam reticentiae poena
est constituta. Quidquid enim esset in
praedio vitii, id statuerunt, si venditor
sciret, nisi nominatim dictum esset,
praestari oportere, ibdm III. 65; res utiles
deorum nominibus nuncupare, C.].
- 2.
n. ett namn: nomen dicere, edere (ede
hominis nomen, simul et Romanus an
hospes?; – ipse memor praecepta canam,
celabitur auctor, hans namn ej nämnas);
n. ett tal numerum edere.
- 3. med
predikatsackusativ:
- a. = benämna: nominare,
appellare, vocare, dicere (alqm
Africanum); han n-es (heter) Lucius Lucio ei
nomen est; för sin fattigdom n-des han
Egerius Egerio illi propter egestatem
inditum l. impositum nomen est.
- b. =
utnämna till ngt, uppgifva såsom: heredem
(ss. l. till arfvinge) dicere, scribere alqm;
n. ss. sin stamfader auctorem gentis
nominare l. nuncupare, edere alqm; n. till
konsul consulem alqm declarare, designare;
om kejsares utnämning: destinare,
nominare; n. till diktator dicere dictatorem alqm;
n. ss. orsak till ngt causam alqam alicujus
rei dicere.
- 4. i allm. = säga, omtala,
bestämma: dicere; commemorare;
mentionem facere alicujus rei; ss. jag ofvan n-t
ut supra dixi; det n-des, att han skulle
återkomma på fredag dicebatur ad Veneris
diem rediturus esse; denna sak har aldrig
n-ts hujus rei nulla unquam mentio facta
est.
|
|
|
|
Kommentera