Komma, v.:
- I. intr.:
- 1. absolut:
- a. i
rummet: venire (i allm.; om lefvande och döda
subjekt: venit homo, nuntius, navis);
advenire (anlända, ankomma); advehi (navis);
afferri (nuntius); vara kommen venisse;
adesse; gå och k. ire (abire) et redire;
ultro citroque commeare; han kom strax, jag
skall strax k. statim affuit, mox adero (eg.
var strax, skall strax vara här l. der); låta k.
arcessere; jubere ad se venire; kom hit
huc ades!; veni; k. gående, springande,
flygande o. s. v. pedibus venire; accurrere;
advolare.
- b. om tid l. i tid (om
abstrakta subjekt): venire; adventare; det skall
k. en tid veniet tempus, erit (tempus),
quum (te hujus rei poeniteat); det kom en
annan tid aliud venit tempus (tempora
mutata sunt); det som k. skall ventura;
futura.
- 2. med måttsbestämning: k. långt
longe, multum proficere, procedere,
progredi (in itinere, in studiis literarum o.
d.); så långt är det kommet usque eo
ventum est.
- 3. med predikatsbestämning: k.
lös liberari; emitti (e carcere), solvi
vinculis.
- 4. med infinitiv: k. att:
- a. med
bibehållen bibetydelse af verbet: venire,
advenire ut faciat alqd (äfven med gen. gerundii
och supin. ack.: ludos spectandi causa, ludos
spectatum); jag är k-n adsum (ut tibi
succurram).
- b. i pres. omskrifvande
futurum: du k-r en gång att ångra det hujus rei
te aliquando poenitebit; det k-r snart att
visa sig mox apparebit, videbimus.
- c. =
råka att (med inf.), uttryckes med
omskrifning af forte, forte accidit, incidit, fit:
jag kom att kasta ögonen ditåt forte in eum
locum oculos conjeci; forte incidit, ut in
eam partem conjicerem oculos.
- 5. med
adverb l. prepositioner:
- a. k. af:
- α. i lokal
mening (med tonvigt på af): (de equo, de
lecto) desilire, descendere.
- β. i kausal
mening (med tonvigt på komma): nasci,
oriri ex, ab alqa re; proficisci ab alqa re;
detta k-r af hans obetänksamhet hoc (malum)
ex ejus temeritate ortum est.
- γ.
särskildt om ord ss. subjekt: fingi, dici (fictum,
dictum esse) ab, ex, de verbo alqo
(”figura” dictum l. dicta est a fingendo).
- b. k. af sig: perturbari (in exordiis
dicendi).
- c. k. an på ngt l. ngn: positum,
situm esse in re, in voluntate alicujus;
(ad cujusque vitam institutam
accommodandum est, a multisne opus sit an satis
sit a paucis diligi, C. de Off. II. § 30);
in alicujus potestate esse (demus nec ne,
in nostra potestate est, C. de Off. I. §
48); pendere a voluntate, arbitrio
alicujus; interesse, referre med indirekt
frågesats [refert, qui adsint – på åhörarnes
beskaffenhet – utcunque aderunt, C. de Off.
I. § 135; refert, quo quisque ingenio
(praeditus) sit – det k-r an på hvars och ens
naturgåfvor]; res in eo vertitur, utrum – an
o. dyl.; låta det k. an på slumpen fortunae
rem committere; låta det k. an på ett
försök rem, fortunam experiri, temptare (jfr
bero); det k-r an på ett försök temptare
licet.
- d.
- α. k. bakifrån på ngn: a tergo
venire, supervenire alicui, adoriri alqm.
- β. k. bakefter: sero venire.
- e. k. bort:
- α. i allm.: amitti (ab alqo för ngn);
perire.
- β. k. från ämnet: a proposito, a re
proposita declinare, digredi.
- f. k. efter:
- α. k. efter ngn, i lokal men.: sequi alqm;
post alqm venire; succedere alicui.
- β. k. efter = för sent: sero venire.
- γ.
= k. att hemta: venire petitum,
arcessitum; petere.
- δ. i tiden, i ett embete l.
dyl.: sequi (alqm, alqd); alicui, in locum
alicujus succedere; excipere (efter Januari
k-r Februari Januarium excipit l. sequitur
Februarius; efter Romulus kom Numa
Romulum secutus est, Romulo successit
Numa; efter glädjen kom sorg laetas res
tristes secutae sunt).
- ε. k. efter = verka,
kännas efter, hafva följder: det skall k. surt
efter: hujus rei te aliquando poenitebit;
(post senties, dolebis).
- g. k. emellan:
intervenire; intercedere.
- h. k. emot:
obviam venire alicui; occurrere alicui.
- i. k. fram:
- α. ifrån att hafva stått tillbaka
l. varit undangömd: provenire; procedere;
kom hit fram huc procede; emergi (ex
aqua); in lucem proferri; prodire.
- β. om
växter o. dyl.: provenire (sata; lana);
enasci (cornu).
- γ. k. fram i verlden: ad
divitias, ad honores provehi (evehi);
emergere.
- δ. k. fram till ett mål:
pervenire; (om saker) perferri (nuntius; epistola);
pervehi.
- ε. k. fram med ngt: proferre
(crimen, argumentum); promere,
depromere (vinum); k. fram med ett påstående
exsistere dicentem; dicere; med en motion
ferre (legem).
- k. k. från, ifrån:
- α. eg.:
alicunde venire.
- β. k. ifrån ett besvär,
obehag l. dyl.: a re discedere, recedere;
eripi ex incommodo, liberari alqa re;
effugere alqd; k. ifrån ngn ab alqo
discedere.
- l. k. för:
- α. ngns öron, ögon: ad
alicujus aures pervenire, venire; in
conspectum alicujus venire; (audire,
comperire alqd; videre, conspicere alqd).
- β. k. för ngns tankar, sinne: in mentem
alicujus venire; animum alicujus subire;
alicui succurrere; (det k-r mig för l. före,
som om jag sett honom förr videor mihi
istum ante vidisse); jfr Förekomma.
- m.
k. förbi: praeterire; praetervehi.
- n. k.
före ngn: antevenire alqm.
- o. k. förut:
ante – venire; priorem venire.
- p. k. i:
- α. eg.: incidere (in ignem).
- β. i ett
tillstånd: venire ad –, incidere (in periculum),
implicari (rationibus, negotiis cum alqo);
för öfrigt medels omskrifningar, ss. k. i
rörelse: moveri; k. i kokning, brand
fervescere, incendi; k. i raseri furore agitari;
furere incipere; k. i gråt in fletum prorumpere;
k. i slägtskap med ngn alicujus l. cum alqo
affinitate implicari, conjungi; jungere
affinitatem cum alqo; k. i gräl altercatione
congredi; ɔ: inter aliquos oritur rixa; k.
i fråga quaeri; mentio fit, incidit rei;
det k-r aldrig i fråga nunquam fiet; k. i håg
se Håg.
- q. k. ibland (folk): inter
homines versari.
- r. k. igen: redire, reverti;
det k-r igen haud erit inultum; in
auctores recidit malum.
- s. k. in:
- α. eg.:
intromitti; intrare; intro venire.
- β. k. in
i ett ämne l. en sak: in rem se penitus
insinuare; in rei disputationem paene
intimam venire (C. de Or. I. § 96), delabi;
alqd perdiscere.
- γ. k. ngn in på lifvet:
irruere in alqm; copiam alicujus
(aggrediendi) habere l. nancisci.
- t. k. med:
- α. med ngn (tonvigt på med): venire
simul cum alqo; comitari, sequi alqm.
- β. k. med ngt (tonvigt på verbet): afferre,
apportare alqd.
- u. k. ned: descendere;
mergi (aquā).
- v. k. omkring: när allt
k-r omkring (omnibus) rebus agitatis
(circumspectis), exploratis, explicatis; (när
allt k-r omkring, är han dock den förnämste
omnia consideranti ille princeps
videbitur).
- x. k. på:
- α. k. på benen, på
hufvudet ned in pedes desilire, descendere;
in caput decidere; k. (upp) på hästen equum
conscendere; k. på fästning in carcerem
conjici, includi.
- β. k. på ngt = k. att
tänka på, uppfinna, erinra sig ngt: alqd
venit in mentem alicui; aliquis invenit,
reperit, comminiscitur, reminiscitur alqd.
- γ. k. på (öfver) ngn: deprehendere (=
ertappa, öfverraska) alqm; – morbus
incessit, corripit alqm.
- δ. = inträffa, hända:
incidere, accidere; det k-r ej ofta på raro
fit, datur, accidit, incidit, ut; fara k-r på
periculum incidit, ingruit, (increpat).
- ε. k. på ngn, på ngns lott: (sorte)
obvenire, contingere alicui; huru mycket k-r på
hvar och en quanta cujusque sors (pars)
est l. erit?; (på tio Perser k-r knappt en
Grek vix denis Persis, si divisio fiat,
singuli Graeci eveniant, Js. XI. 13. 7).
- ζ. huru mycket k-r det på = huru mycket
kostar det? quanti stat l. constat?
- η. det
k-r på ett ut: (alicujus, meā) nihil interest
(humine an sublime putrescam); idem est.
- y. k. till:
- α. ngn l. ngt i rummet:
venire, pervenire (devenire, advenire) ad
alqm, in locum; – k. till verlden in lucem
edi; in vitam venire l. introire; nasci.
- β. k. till ett tillstånd l. en sak (= vinna, få
ngt): pervenire (ad honores, ad
senectutem, ad potentiam); nancisci, consequi,
assequi (alqd); k. till skada, olycka malo,
damno, calamitate affici; malum sibi
contrahere; k. till sin rätt suum recuperare;
jus obtinere.
- γ. k. ngn till hjelp:
auxilio venire, opem ferre alicui.
- δ. k. till
= hända: fieri, accidere; huru k-r det till,
att du är här qui fit, ut l. quid est, quod
tu hic sis?
- ε. k. ngn till = tillkomma,
tillhöra ngn: alicujus esse; det k-r icke mig
till att råda non est meum dare
consilium.
- ζ. det k-r till ngt (t. ex. till krig,
till fältslag): venitur, res venit ad
certamen, ad bellum; bellum erumpit;
committitur, fit proelium; det kom till ett
samtal, en förklaring ad colloquium convenēre
l. ventum est; colloquium institutum,
factum est; inter se rationes reddiderunt,
cur quidque fecissent.
- η. k. till ett
antal: accedere (ad suspiciones res
certissimae, Cs.); adjungi, addi; härtill k-r att
accedit, quod l. ut –; då härtill k-r quum
accedat – l. adjuncto (quod, ut).
- z. k.
tillbaka: redire; reverti; revenire (sällsynt).
- å. k. tillsammans: convenire (in locum).
- ä. k. undan: effugere, evadere, elabi.
- ö. k. under:
- α. i eg. mening: cadere sub
alqm (t. ex. vid brottning, vältning); k.
under tak tectum subire; (domo recipi,
excipi); k. under vattnet sub aquam l. aquā
mergi; k. under bar himmel sub divum
exire.
- β. oeg.: k. under ngns välde l. vård
cadere sub imperium, potestatem alicujus;
subjici imperio l. potestati, committi
tutelae curae; sub alicujus potestatem redigi;
k. under behandling, öfverläggning cadere in
deliberationem, in judicium; venire in
aestimationem (under pröfning, L.), in
contentionem; ɔ: res agitur, rei mentio fit,
infertur.
- aa. k. upp:
- α. i eg. men.:
escendere (in equum), ascendere, conscendere;
emergere, se emergere, emergi (ex
undis, ex palude); växter k-a upp herbae
proveniunt, oriuntur.
- β. k. upp med ngt:
invenire (alqd); mentionem (ferre),
facere, injicere alicujus rei; ferre (legem
k. upp med en motion, ut –); k. upp med ett
påstående, en sats exsistere dicentem –;
primum dicere (primus Pherecydes dixit,
animas esse immortales, C.).
- γ. =
uppkomma (se detta ord): oriri; exsistere;
nasci.
- bb. k. ur –:
- α. eg.: exire; k. (ɔ: falla)
ur askan i elden incidere in Scyllam, cum
vult vitare Charybdin.
- β. k. ur bruk:
obsolescere; ab usu – intermitti (C. de
Or. III. § 153); k. ur vanan, takten
desuescere; ex numero excidere.
- cc. k. ut:
- α. i eg. men.: exire (ex cubiculo; currente
rotā cur urceus exit?, Hor.); excidere
(sors excidit).
- β. k. ut med ngt: rei
perficiendae, gerendae parem esse; posse
alqd efficere, perficere; ad rem
perficiendam viribus satis valere, instructum esse.
- γ. (om abstrakta subjekt) = blifva bekant
(utspridt): enuntiari; pervulgari (famā);
increbrescere, percrebrescere (famă);
fama fert alqd.
- dd. k. vid (med sin hand
vid): tangere, attingere alqd.
- ee. k. å
stad: proficisci.
- ff. k. åt:
- α. med lefvande
subjekt: nancisci, assequi, attingere,
prehendere alqd; han tog allt, hvad han kunde
k. åt quidquid poterat, arripuit.
- β. med
abstrakt subjekt: hvad k-r åt dig? quid est?;
quid te sollicitat, vexat, premit?; hvad
k-r åt dig, som ej går hem quid est, quod
domum non redeas?
- gg. k. åter:
redire, reverti; febern har k-it åter rediit
febris; rursus febri correptus est.
- hh.
k. öfver:
- α. en flod, ett berg o. d.: superare
flumen, montem.
- β. k. öfver ngn l. ngt
(med personligt subjekt): deprehendere,
invenire alqm, alqd.
- γ. k. öfver ngn (om
abstrakt subjekt): opprimere, invadere
(tristitia alqm).
- ii. k. öfverens:
- α. absolut:
inter se concorditer vivere (agere);
consentire (i meningar); bene (male dåligt)
convenit inter aliquos.
- β. k. öfverens,
att –: consentire de re, alqd esse; inter
aliquos constat alqd esse, convenit, ut
faciant alqd; inter se constituere, ut
faciant alqd (C. de Fin. V. 1. 1).
- II. tr.
= bringa, förmå, göra att –: adducere,
impellere alqm (ad fletum, ad
misericordiam – att gråta, att ömka sig; adducere
alqm, ut eum justitiae capiat oblivio, C.);
injicere alicui metum, misericordiam (k.
ngn att frukta o. s. v.); facere, ut aliquis
obliviscatur, ut alqm poeniteat (k. ngn
att glömma, att ångra; – efficiunt, ut me
non didicisse minus poeniteat, C. de Or.
II. § 77); k. ngn på fall impellere, affligere,
supplantare alqm; in fraudem inducere
alqm; k. ngt å stad efficere; causam esse
alicujus rei.
|
|
|
|
Kommentera