Icke:

  1. I. i allm. (i utsägande sats): non; haud (= visst i., i sanning i., vanligast tillsammans med adjektiv och adverb): icke – en gång ne – quidem (ne ego quidem); icke heller ne – quidem (= också icke); neque = och l. men i.; – särskildt märkes:
    1. 1. att i motsatser heter och icke, men icke:
      1. a. non, hvarest ett negativt uttryck direkt motsättes ett positivt: haec genere, non numero judicantur: callidi sumus, non boni; om två subjekt l. objekt på detta sätt motsättas, upprepas vanligast predikatet: ergo hoc histrio videbit in scena, sapiens in vita non videbit? – men i. den vise i det verkliga lifvet; ingenium mihi fingere potui, formam non potui – men i. mitt utseende.
      2. b. et non, ac non, hvarest negationen hör till ett särskildt ord – leve ac non satis dignum – l. i hypotetiska satser, der meningen är: och icke fast mer: quasi nunc illud agatur ac non – (jfr dock C. de Leg. I. § 40 bis).
      3. c. neque, hvarest det är föreningen af de två leden (deras bestånd tillsammans), som förnekas: promisit neque praestitit – utan att hålla – id, quod promiserat, C. de Off. III. § 7.
    2. 2. säga, att icke – heter ofta: negare, esse alqd l. quidquam.
    3. 3. om icke, hvarom icke, se Om; Hvar.
  2. II. i förbud (negativ uppmaning, önskan o. s. v.) och i finala satser: ne; tro i. ne credideris; noli credere, cave credas (ne credas, ne credito man skall i. tro); och icke, ickeheller: neque (efter föregående jakande sats); neve (i anslutning till nekande sats – cavendum est, ne aures assentatoribus patefaciamus neve adulari nos sinamus).
  3. III. i frågor:
    1. a. af jakande betydelse: nonne (månne i.?); non (i frågor, som utsägas med förvåning – non intelligis? begriper du i.? – eller som ansluta sig ss. fortsättning till en föregående fråga: Hor. Sat. I. 10. 54; ne (encliticum), i uttrycken videsne, audisne (ser l. hör du i.?); an i frågor, som utgöra svar på en fråga af samma subjekt (quid facere debemus provocati beneficiis? An – månne i. – imitari agros fertiles, qui plus efferunt quam acceperunt?).
    2. b. med nekande betydelse, främst i satsen: num [num ego agros vastavi?; ego (egone) agros vastavi? i. har jag härjat fälten?].
  4. IV. i utrop lemnas i latinet icke oöfversatt [ubi sunt, qui Antonium graece scire negant? quot historicos nominavit (har han icke nämnt); quam multa, quae nostrā causā non faceremus, amicorum causa facimus!, C.].
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!