I, prep.:

  1. I. uttryckande varande, hvila:
    1. 1. eg. i rummet:
      1. a. vid bestämningar till verb:
        1. α. i allm. in: in Graecia; in hac domo.
        2. β. af städers namn, som äro singularia af 1:a l. 2:a dekl., brukas lokativformer på ae och i (Romae, Corinthi); af andra städers namn ablativ utan in (Carthagine, Athenis).
        3. γ. ensam ablativ brukas ock i vissa andra uttryck, såsom: hålla ngt i handen (sin hand) manu tenere alqd; innesluta i fängelse carcere includere alqm; slutligen i förening med qvantitativa adjektiv, i synn. totus och medius: i hele staden tota urbe; i midten af staden (in media urbe; (i djupet af sin själ toto animo, (alta mente).
        4. δ. i distributiva uttryck, t. ex. öfver allt, på många ställen i staden per urbem.
        5. ε. särskildt märkes: i en författare (= en författares skrift): apud (Ciceronem).
      2. b. i bestämningar till substantiv uttryckes i med genitiv l. med adjektiv: konung i Persien rex Persarum, rex Persa; konung i Sverige rex Sueciae l. Suecorum.
    2. 2. i tid:
      1. a. utmärkande tiden, under hvilken ngt sker, öfversättes i med ablativ: i år hoc anno; i fjor, i somras priore anno, praeterita aestate; i vår, i höst hoc vere, hoc l. proximo auctumno; i början principio; primo; i början af året primo anno; i slutet af hösten extremo, vergente auctumno; i forna tider olim; i dag, i går, i morgon hodie, heri, cras; i mannaminne post hominum memoriam; i en framtid apud posteros; aliquando; i det samma quum haec dicebat; dum haec geruntur; i ett ögonblick momento l. puncto temporis.
      2. b. utmärkande den tid, ngt varar, öfversättes i med ackusativ (l. med per och ackus.): i tre dagar gret hon tres dies (continuos) plorabat; han har varit här i åtta år jam octavum (nonum) annum hic versatur.
    3. 3. i bestämningar för sidan eller delen af subjektet eller hänseendet uttryckes i i allm. med ablativ, om bestämningen hör till ett verb l. adjektiv, och med genitiv, om den hör till ett substantiv: vara stark i armarne, svag i benen o. d. brachiis valere, pedibus infirmum esse l. non satis valere; icke vara rätt redig i hufvudet animo l. mente non (satis) constare; vara bedröfvad i sitt sinne animo aegrum, anxium esse; i sitt hjerta hata ngn animo, penitus odisse alqm; i styrka öfverlägsen viribus major; – hafva ondt i hufvudet, i magen o. d. ex capite, ex ventre laborare; smärta i hufvudet capitis dolor; främsta rummet i vältalighet principatus eloquentiae.
    4. 4. i bestämningar för område (i oeg. mening) uttryckes i i allm. med in (l. ensam ablativ) vid verb och adjektiv, men med genitiv vid substantiv (och vissa adjektiv, vid hvilka latinet fattar förhållandet objektivt): utmärka sig i ngt excellere in alqa re; berömd i krig in bello l. bello (gloriā belli, bellicis laudibus) clarus; kunnig, okunnig i lagen in jure civili prudens; juris peritus, ignarus; kunskap, insigt i lagen juris scientia, cognitio.
    5. 5. i uttryck för ställning, tillstånd, sätt, anledning återgifves i med in och ablativ eller, i synn. då adjektiv är med substantivet förenadt, utan in; för öfrigt ofta med omskrifningar af particip, adverb l. bisatser: i denna sakernas ställning in tali tempore (haec cum ita sint); vara i ordning paratum esse; omnia habere parata; befinna sig i fara, i besittning af ngt o. d. in periculo esse, versari; tenere, possidere alqd; göra ngt i förtviflan, i vrede, i hopp o. d. desperatum, iratum (desperatione, irā ductum), spe, sperantem, in spem (fore, ut –) facere alqd; i sin nöd in his rerum angustiis (his a-is pressus); i sin ifver, i sin otålighet ut erat incensus cupiditate; i förlitande på – confisus; i öfvertygelse att – quum sibi persuaserit alqd esse –; i sjelfva verket, i verkligheten re vera, reapse, re; i sanning vere; vero; i all sin nöd in his tantis malis; tantis malis oppressus o. d.; slå två flugor i en smäll uno ictu (uno opera) duo conficere (facere); afbilda ngn i brons, i marmor marmore, aere exprimere, effingere alqm; afbilda i hel figur totam formam alicujus fingere; vara klädd i en drägt o. s. v. veste alqa indutum esse; i rad, i ordning ordine; ex ordine; i tur in vicem, suo quisque loco (jfr vederbörande verb och nomina).
    6. 6. i uttryck för innehåll (det som ngt består l. ligger i, utgöres af):
      1. a. vid verb, som betyda sätta, lägga, och motsvarande intransitiva (ligga, bestå) och passiva: ponere, positum, situm esse, consistere in alqa re; contineri alqa re; sätta sin ära i ngt gloriam ponere in alqa re; alqd gloriosum ducere; det är intet ondt deri ea res nihil mali, nihil turpe habet; jag ser deri min enda räddning nullam video salutem nisi in ea re (omnem spem in ea re pono, positam habeo).
      2. b. = med i uttrycket betala ngn i guld: auro satis facere alicui.
      3. c. = af: tre talenter i guld tria talenta auri l. aurea.
      4. d. predikativt uttryckes i med sin kasus vid hafva och ega (se): hafva en hjelpare, vän i ngn alqo adjutore, amico uti; alqm – habere amicum; se en fiende i ngn alqm hostem putare (pro hoste habere).
    7. 7. särskildt märkas:
      1. a. i sig, i sig sjelf, i och för sig; i och genom sig: per se; ipse; per se ipse; per se et propter se; ex se et propter se; sua sponte (vi sua): amicitia per se ipsa expetenda, turpitudo per se ipsa fugienda est; latine loqui sua sponte non est in magna laude ponendum (C.).
      2. b. i och med återgifves med ablativ tillsammans med ipse l. med abl. absol. l. med en sats, t. ex. victoriā ipsā omnia adeptus est (in victoria omnia sunt); lege accipienda l. accepta – i och med lagens antagande; civitas (borgarerätt) Romana amittitur aliā ascitā (Nep.).
      3. c. i det, i det att –: quum (quum tacent, clamant; vertit omnia, quum non paruit consilio amicorum; quum haec – divideret, ea divisit, quae sejungi non possint, C. de Or. III. § 19); dum (dum voluit alios parata habere, unde sumerent, sanos homines a scribendo deterruit, C. Brut.).
      4. d. i ett (= i ett sammanhang): uno tenore; continenter; usque.
      5. e. i ett och allt: in summa l. summam.
  2. II. i uttryck för rörelse, rigtning:
    1. 1. i eg. (lokal) men.:
      1. a. utmärkande rörelse: in (med ackus.) l. vid sammansatta verb dativ: kasta i hafvet, i fängelse in mare, in carcerem conjicere (includere); falla i sjön, i ngns armar in mare, in manus alicujus cadere; gå, samlas i kyrkan in templum ire, in templum convenire; suga i sig imbibere (in se); slå vin i glaset poculo infundere vinum; inrista i in (aes) incidere; falla ngn i ryggen in terga alicujus ruere (Luc. I. 304), terga caedere alicujus, a tergo insequi alqm.
      2. b. utmärkande rigtning: i längd, i bredd: in longitudinem, in latitudinem; i norr, i söder in septemtriones, in meridiem (patere, vergere).
    2. 2. i oeg. uttryck:
      1. a. i allm., vid ord, som utmärka sinnen, själsförmögenheter, tillstånd, handling, t. ex.: falla ngn i smaken placere alicui; få i hufvudet sibi persuadere; komma i håg meminisse; komma ngn i sinnet venire alicui in mentem; draga i tvifvelsmål, sätta i fråga in dubitationem vocare; dubitare; falla i förvåning mirari; råka i svårigheter, misstanke, förlägenhet in difficultates, in suspicionem incidere; difficultatibus implicari; bringa i ordning in ordinem redigere; componere, constituere; falla ngn i talet interpellare alqm.
      2. b. i modal betydelse:
        1. α. löpa ut i, sluta i, ställa sig i: desinere in (piscem); consistere in orbem (i krets).
        2. β. dela i – delar: partiri, dividere in (duas) partes.
        3. γ. förvandla i: mutare, convertere in –.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!