Om, konj.:
- I. hypotetisk: si; om icke si
non, si minus (= i det fall att icke); nisi
(= med mindre, så framt icke; primum id
ita esse velim: deinde etiam si non sit,
mihi persuaderi tamen velim; expone
igitur, nisi – utom för det fall att – molestum
est, animos, si potes, remanere post
mortem: tum, si minus id obtinebis,
docebis carere omni malo mortem, C. Tusc.
I. § 24. 26; memoria minuitur, nisi
exerceas – den meningen ligger under, att
minnets aftagande genom uppöfning förekommes,
något som icke varit fallet, om man sagt: si
non exerceas); om ock etsi; etiamsi; men
om sin; sin autem; sin vero; om han
kommer, om han komme l. kommit, om han skulle
komma l. hafva kommit si venit l. veniet;
si veniret l. venisset; si veniat l. venerit
(jfr Lat. Lex. under si och gramm.); om, o
om han vore här o si adesset (= utinam
adesset); o om han ville komma o si
veniat (= utinam veniat); i alternativa
vilkorssatser, som hafva hvar sin eftersats (vare
sig – eller), brukas helst sive – sive (sive ad
sapientiam perveniri potest, non paranda
nobis solum ea, sed fruenda etiam est.
Sive hoc difficile est, – modus nullus est
investigandi veri, nisi inveneris. – Etenim
si delectamur, quum scribimus, quis est
tam invidus, qui ab eo nos abducat? Sin
laboramus, quis est, qui alienae modum
statuat industriae?, C. de Fin. I. § 3;
sive – sin, Tusc. I. 97); om – än =
quamvis, licet (quamvis magnus sis om du är
än så stor); si vel.
- II. i indirekta frågor:
num; ne (enklit.); om icke = an efter uttryck
för tvifla, icke veta, vara oviss o. dyl. (res
difficilis, nescio an difficillima); i
dubbelfrågor utrum l. ne (enklit.) – an l., utan
partikel i första ledet, ne, an i det andra
(demus necne – om vi vilja gifva eller
icke – in nostra potestate est, C.; dubitari
potest, adhibendumne fuerit hoc tertium
genus an plane omittendum, id.).
- III.
särskildt märkes:
- 1. i objektssatser till verb,
som betyda försöka, pröfva, brukar latinet
både si och num l. ne l. annat frågande
uttryck: tentata res est, si capi primo
impetu urbs posset (L.); temptabam,
spiraret an non (Pt.); likaså efter vänta:
exspectabant, si hostes transirent och quam
mox hostes transirent (Cs.).
- 2.
svenskan nyttjar, i synnerhet i hvardagstal, om i
objektssats efter bedja o. dyl. verb; latinet
måste i sådant fall bruka ut: petebat, ut
venirem (om jag ville komma).
|
|
|