Hafva:
- I. absolut (jfr II. III. IV):
- 1. =
hålla; hafva på sig l. hos sig, h. i sitt våld,
för sina ögon o. d.: habere; gerere (h. på
sig; bära); tenere (hålla; innehafva): han
hade staf i handen manu baculum tenebat;
hurudan rock hade han qualem gerebat
vestem?; hvad är det du har om halsen quid
est illud, quod collo geris?; här har jag
dig teneo te (teneo te, Africa, Cs.); här
har du mig en ego!; här har du en blank
dukat en aureum, en, accipe (tene) aureum!;
h. vapen cum telo esse; h. på knät gremio
fovere.
- 2. = ega (om objekt utom
subjektet):
- a. = h. egande rätt till ngt: habere;
(est alicui alqd); tenere; (possidere);
dominum esse alicujus rei; han har
ingenting (ingen förmögenhet) rem non habet;
eget; caret facultatibus; allt hvad jag eger
och har quidquid habeo l. meum est; h.
fullt upp hvad man behöfver omnia, quae
ad vitae usum pertinent, expleta habere;
jag har intet mer än födan för dagen mihi
praeter usum l. victum quotidianum nihil
est (superest).
- b. i allm.: habere, est
alicui alqd; uti alqo l. alqa re; icke h.
carere; han hade en rik far patre usus est
divite (N.); vilja h. ngt cupere, optare,
velle alqd; ej vilja h. recusare, respuere,
nolle alqm, alqd; h. man nuptam esse,
virum l. maritum habere; h. hustru
uxorem habere, duxisse; hvad vill (skall) du
h. för den käppen quanti vendis illud
baculum; ”hur tomt är allt, hvad verlden har”
quid habet haec vita nisi vanum et
inane?; quantum est in rebus inane (Ps.)!
- c. = hafva funnit, inse o. d.: der har du
saken audivisti omnia; rem habes, tenes;
der h. vi skälet, hvarför – (motionen väcktes)
en, cur lex lata sit (C.); (hinc illae
lacrimae!).
- 3. med inre objekt:
- a. som
utmärka delar (lemmar) af subjektet l. krafter,
(bestående) egenskaper hos subjektet: habere
[si nihil haberet animus hominis, (inga
andra förmögenheter), nisi ut appeteret et
fugeret, id quoque ei commune esset cum
bestiis: habet primum memoriam –, C.
Tusc. I. § 56. 57]; esse alicujus rei l. alqa
re gen. l. abl. qualitatis, det vanligaste
uttrycket för hafva, då ett qvalitativt
adjektiv är förenadt med objektet); esse med genit.
l. dat. (med objektet till hafva ss. subjekt –
Galliae omnis sunt partes tres – har tre
hufvuddelar; est animus tibi rerumque
prudens et secundis temporibus
dubiisque rectus, Hor.); h. blå ögon, långt skägg
caesiis oculis, barbā promissā esse; h.
dålig helsa, starkt bröst infirma valetudine,
bonis lateribus esse; h. godt mod bono
animo esse (bonum animum habere); h.
godt hufvud praeclaro ingenio praeditum
esse; h. stor sjelftillit sibi magnopere
confidere; h. en hög själ, ädelt sinne
magnitudine animi, probitate excellere; h. ett
besvärligt lynne difficili natura esse; saken
har sina svårigheter (betänkligheter) res
habet difficultates, dubitationem; saken har
intet värde res nihili est; hvar och en har
sin smak sua cuique placent.
- b. som
utmärka känslor, begär, tillfälliga tillstånd,
förhållanden (orsaker, verkningar, följder) o. d.:
habere; uti; esse med dativ; oftast med
ensamma verb l. med sammansatta uttryck, hvilka
äro att söka under vederbörande nomina; t.
ex. saken hade en lycklig utgång res bonum
l. prosperum eventum habuit; saken hade
svåra följder multa mala eam rem
consecuta sunt, ex ea re nata sunt; han hade
en svår början duris usus est initiis; saken
hade en ringa början res ab exiguis
profecta est initiis; h. lust till ngt, afsmak för
ngt cupere, fastidire alqd; h. välvilja för
ngn alicui cupere l. studere; h. brist,
öfverflöd, förråd på ngt carere, egere,
abundare, instructum esse re (in omnium
rerum abundantia vivere); h. ro
quiescere; h. ondt i magen, i bröstet, h. feber
laborare ex ventre, ex lateribus; febrim
habere, febri jactari; h. nytta, glädje, sorg af
ngt capere, percipere utilitatem, gaudium,
dolorem ab, ex alqa re; h. den
öfvertygelse, förhoppning, att – sibi persuasisse
esse alqd, sperare fore ut –; h. stora
kunskaper, stor beläsenhet multa scire,
didicisse, legisse (multae literae in eo sunt);
h. vett sapere; h. insigt i en sak rem
perspectam habere; h. skäl, anledning till att –
est (alicui causa, C. de Or. II. § 367),
quod l. cur faciat alqd; haf tack (gratia,
Ov.); gratum est; gratias ago; haf tack för
din godhet bonitas tua mihi gratissima
est.
- II. med predikatsnomen till objektet:
- a. böjdt: habere med två ackusativer: h. ngn
kär carum habere alqm; h. sig bekant (ngt
l. att) cognitum habere; scire; novisse;
h. ngn fast tenere alqm; h. ngt färdigt
(opus) paratum, perfectum, absolutum
habere (absolvisse); h. hufvudet fullt af
tankar, händerna fulla af arbete curis,
negotiis distringi; h. sina behof tillfredsställda
desideria – expleta habere; h. det svårt
(difficultatibus) conflictari, laborare; h. det
smått pauperem esse; in rebus angustis
vivere, versari; h. det dåligt misere,
sordide vivere, victitare; h. det godt, bra
commode vivere; bonis rebus frui; domum
bene instructum habere.
- b. med
neutrum af part. pf. ss. oböjligt (supinum)
bildande tempora för fulländad handling: legi,
legeram, legero jag har, hade, skall hafva
läst.
- III. med infinitiv: hafva att (uttryck
för möjlighet, tillbörlighet, tvång):
- 1.
habere (est alicui), qui med konj. = h. ngn
som kan l. skall: non habeo, quicum
colloquar (att tala med), quod edam, quod
agam (att äta, att göra; de många
vändningarna af hafva att göra, att göra med ngn l.
ngt se Göra); du har intet att klaga, gråta
öfver non est (nihil est), quod queraris,
quod plores; jag har intet att anmärka
nihil habeo l. est, quod reprehendam
(reprehendendum videatur, reprehendere
possim); h. att lefva af habere unde (quī)
vivat.
- 2. habere med infinitiv ngn gång,
då habere uttrycker möjlighet: haec habui
dicere.
- 3. i allm. kan hafva att
återgifvas med bestämda uttryck för möjlighet,
rätt, pligt, tvång: posse, (licet; jus est),
debere, gerundivum, genitivus possessivus
med esse: jag har intet att gifva nihil ego
dare possum; du har att besinna debes
cogitare; tibi est cogitandum; han hade
många svårigheter att öfvervinna, innan han
hann sitt mål multae illi difficultates
superandae fuerunt, ut eo, quo intenderet,
perveniret; jag har mycket att besörja multa
mihi curanda sunt; du har att lyda, jag
att befalla tuum est obtemperare,
imperare meum; du har ej att befalla öfver oss
tibi in nos imperium non est o. s. v.
- 4. stundom uttryckes det subjektivt med konj.
l. imperativ: konsulerne hafva att tillse att
ej staten lider afbräck videant consules, ne
quid detrimenti capiat respublica; du har
att infinna dig här på slaget åtta fac huc
venias ad horam secundam.
- 5. ofta
lemnas det oöfversatt (liksom få, måste, söka o.
dylika ord): h. att kämpa med svårigheter
difficultatibus conflictari, laborare; hvad
har du att befalla quid vis?; hvad har du
att säga l. förmäla quid nuntias? quid fers?;
hvad har du att gråta för quid ploras?;
hvad har detta att betyda quid hoc sibi
vult?; (quid hoc significare putem?).
- IV. i förening med prepositioner l. adverb
(i stående uttryck):
- 1. h. ngt af ngn: ab alqo
habere (habes a patre munus; omnis
motus animi suum quendam a natura habet
vultum et gestum et sonum, C. de Or.
III. § 216; jfr II. 38; deremot: han har af
naturen ett godt hjerta naturā bonus,
benignus est, der af icke står i förbindelse med
hafva); detta har han af (efter) sin far hoc
illi paternum est; detta har jag (= har
jag hört) af min far hoc a patre audivi l.
accepi.
- 2. h. bort: auferre; abducere; haf
dina visors buller bort aufer, mitte cantus
tuos.
- 3. h. efter sig:
- a. sak l. person:
(post se) trahere (caudam); pedissequum,
comitem habere, ducere alqm; hvem är
det, som vi hafva efter oss quis est ille,
qui subsequitur?
- b. om saker (följder):
secum trahere; afferre; sequitur,
consequitur rem alqd; jfr hafva med sig.
- 4. hafva emot:
- a. hafva ngt emot ngn l. ngt:
alqd reprehendere (habere, invenire, quod
reprehendat) in alqo; jag har ngt litet emot
dig est alqd in te, quod mihi non satis
placeat, quod mihi displiceat, probari non
possit; jag har intet deremot non repugno,
repugnabo, non l. nihil impedio C. de Off.
I. 1); per me sit (licet), t. ex. jag har
intet emot att du reser per me licet
proficiscare; jag har intet emot att (sjelf) resa
ego non recuso, quominus proficiscar.
- b. hafva ngn emot sig: adversarium habere
alqm; h. ngt emot sig adversum habere
alqd, adversa re uti; han hade naturen,
lyckan emot sig, allt emot sig fortuna, natura
adversa usus est; omnia ei adversa
fuerunt; han hade utseendet emot sig naturam
adversam (maleficam) nactus erat l.
habuerat in corpore fingendo (N. Ages.);
non commendabatur corporis habitu
specieque; han hade skenet emot sig erant, quae
eum suspectum facerent.
- 5. h. fram:
producere, proferre (testes, testimonia).
- 6. h. ngt framför ngn: alqa re
praestare alicui, alqm vincere, superare.
- 7. h.
för:
- a. i rent yttre mening, t. ex. ngt för
ögonen: ob oculos habere (t. ex.
tegumentum ett täckelse); h. förkläde för sig
subligaculum habere.
- b. h. ngt för sina ögon:
alqd obversatur alicui, versatur ante
oculos alicujus; ngn har ngt för sina tankar
alqd obversatur menti, animo alicujus.
- c. h. ngt före, för sig: agere alqd,
tractare alqd, versari in alqa, occupari
occupatium esse alqa re; hvad har du för dig
quid agis?; h. en resa för sig in animo
habere proficisci; cogitare proficisci.
- d.
h. ngt för sig = föreställa (inbilla) sig:
putare; credere; sibi persuasisse; (errore
alqo duci, ut putet, credat); han hade för
sig, att han var den vackraste menniska på
jorden sibi videbatur omnium hominum
pulcherrimus esse; hur har du fått det för
dig quid hoc tibi in mentem venire
potuit?
- e. h. ngt för i. e. till lön för ngt:
pretium facere rei, operae; det har han
ingenting för operae pretium non faciet.
- f. h. ngt l. ngn för sig (= på sin sida): alqd
prosperum habere; alqm fautorem
habere; commendari alqa re; han hade allt för
sig omnia ei secunda fuere; han hade
utseendet för sig oris specie commendabatur
(commendabili erat); han har alla för sig
omnes ei favent.
- 8. h. ngt för ngn se
hafva framför.
- 9. h. en vän i ngn, stöd
i ngt: amicum habere alqm; adminiculo
uti alqo; h. ngt i hufvudet mente tenere
alqd o. d.
- 10. h. ngt igen:
- a. = öfrigt:
reliquum habere alqd; alqd alicui restat,
superest, reliquum est.
- b. = tillbaka:
vilja h. ngt igen reposcere, repetere alqd;
här hafven I mig igen en me reversum,
reducem!
- c. = till lön, ersättning: det
skall han h. igen reddetur illi; referetur
ei gratia; poenam mihi dabit, luet.
- 11. h. ngn in: intro ducere l. vocare.
- 12. h. ngt inne: tenere; h. penningar inne
pecuniam praesentem, numeratam
tenere, habere; h. åren inne (legitimam)
aetatem tenere, adeptum esse; aetate justa,
legitima esse; h. sin grammatik inne
grammaticam didicisse, tenere.
- 13. h. med
sig:
- a. i yttre men.: secum habere, secum
ducere (hominem); secum portare, ferre
(rem); afferre; adhibere, adducere (ad
cenam alqm); h. med sig till ngn, åt ngn
afferre alicui alqd.
- b. med abstrakta
objekt = medföra (följder): habere (habet
amicitia maximas utilitates, res nihil
vitii habet, C.); ferre (natura fert, ut eis
faveamus, qui eadem pericula, quibus nos
perfuncti simus, ingrediantur, C. Mur. 4;
inter se, ut eorum usus ferebat,
amicissime consalutabant, C. de Or. II. § 13);
afferre (commutationem loci affert mors;
quid mali affert ista sententia?); causam
esse alicujus rei; i omvänd konstruktion:
rem consequitur alqd, e re nascitur alqd.
- 14. h. ngt om (bundet, viradt om o. d.):
habere alqd circum –, obligatum,
circumligatum; h. en bindel om pannan, benet
frontem fasciā vinctam habere; crus fasciā
involutum habere.
- 15. h. omkring sig:
circumdatum esse; stipari (custodibus).
- 16. h. på sig:
- a. gerere alqd (vestem);
indutum esse alqa veste.
- b. h. mycket,
intet på sig: multum, nihil valere; grave,
leve esse; multum, nihil ad rem
pertinere; magni, nullius momenti esse.
- 17. h. ngn l. ngt till ngt:
- a. i en viss
egenskap: habere, uti med objekt och
predikatsnomen: amicum habere alqm, amico uti
alqo; h. ngt till en ursäkt, en anledning
causa, excusatione uti alqa.
- b. = för ett
ändamål: uti alqa re, adhibere alqm, alqd
ad alqam rem; cogere (= tvinga) alqm
ad alqd.
- 18. h. ngt till öfvers: alqd
reliquum habere; alqd superest alicui.
- 19. h. undan: summovere.
- 20. h. under
sig: alqm subjectum, ministrum habere.
- 21. h. upp: subtrahere, subducere.
- 22. h.
ut: ejicere; extrahere.
- 23. h. öfver:
reliquum habere; alqd restat, superest alicui.
|
|
|
|
Kommentera