Form:
- A. pl. Formar: form, ram, hvari
och hvarefter ngt gjutes l. formas: forma,
formula, formella (casei; sutoris; f. in qua
aera funduntur); modulus.
- B. pl.
Former = gestalt, skapnad:
- I. i kroppslig
mening:
- 1. gestalten i det hela, kroppens
grundlinier: forma, descriptio, conformatio,
lineamenta; rund, fyrkantig f. forma
rotunda, quadrata; gifva ngt en lämplig f., rund
f. o. s. v. apte conformare, fingere,
rotundare alqd; antaga en f. formam ducere,
induere.
- 2. = bildning i allm. (äfven i
de särskilde delarne): figura; species
(utseende); sköna, yppiga f. venusti, opimi
corporis habitus.
- 3. konsistensform: natura
corporis solida, fluida, spirabilis l.
animalis (= fast, flytande f., gasform).
- 4. i
naturfilosofisk mening i mots. till materia:
effectio (C. Ac. post. I. § 6).
- II. i icke
kroppslig mening:
- 1. i allm. = art, sätt:
forma, species, genus (i objektiv mening om
det sätt, hvarpå väsendet sjelft framträder,
ej subjektivt om det sätt en person iakttager);
ratio, modus (i subjektiv och objektiv mening;
modi et genera disceptationum, C. de Or.
III. 119; jfr 113); vältaligheten har flere f-r
multae sunt quasi formae figuraeque
dicendi; i många f-r trifs det sköna plures
sunt pulchritudinis species neque in
unam f-am cadunt omnia (C.); virtutum
est alia species l. specie alia illustrior,
C. de Or. III. 55; styrelseform, samhällsform
forma rei publicae, civitatis (regendae),
genus, modus rei publicae; under f. af
beröm vederlägga laudantem l. laudando
refellere (adulator etiam adversando saepe
assentatur – gifver sitt smicker f-n af
motsägelse – et litigare se simulans blanditur,
C. de Am. § 99); yttra ngt i f. af
vitnesmål pro testimonio dicere.
- 2. laga,
bestämd, faststäld form: lex; legis formula;
mos; consuetudo; i laga f. ex lege; justo
jure; legitime; lagens f-r legis praescripta;
med iakttagande af lagens f-r legitima
servantem; i häfdvunnen f. recepto more;
solenni ritu; i förändrad, förbättrad f.
immutatus; emendatus; alqa adhibita
mutatione, correctione; döda f-r inania, (apud
nos inania transmittuntur, T.); res
vanae; lagar utan seder äro blott döda f-r
vanae sine moribus leges; för f-ns skull
dicis causa.
- 3. form i motsats till väsende
(vis): ratio, modus.
- 4. grammatisk form:
figura (Varr.); forma; (sermonis
elegantiam expolire göra korrekt i formelt
hänseende, i motsats till augere rikta, genom ett
godt ordförråd, C. de Or. III. § 30).
- 5.
form för ett innehåll, språklig f.:
- a. =
stilisering, ordalag: forma, perscriptio
(stilisering – senatusconsulti, epistolae); –
verba; i en hofsam f. verbis honestis,
modestis; meningen var skarp, men f-n var mild
sententia severa, verba perhumana fuere;
allt kommer dervid an på f-n refert, quo
modo, quibus verbis quidque dicatur.
- b. = stil, stilistisk f.: genus (modus) dicendi,
scribendi, orationis; oratio, elocutio;
gifva f. åt framställningen formare, fingere
orationem; f-n öfverensstämmer med
innehållet oratio rebus apta est et congruens;
Antonius talade om innehållet i föredraget
och Crassus om dess f. quid dicendum
esset, Antonius exposuit, Crassus autem
quomodo; Antonius instrumentum
oratoris exposuit, Crasso ejus distinctionem
et ornatum reliquit; Antonius ea, quae
dici ab oratore oporteret, sumpsit, Crasso
autem reliquit, ut explicaret,
quemadmodum illa ornari oporteret (C. de Or.
III. § 19. II. § 366); yttra sig i en
sammanhängande, redig, begriplig f. cogitationes
suas disponere et illustrare (C. Tusc. I.
§ 6); kläda sine tankar i en vårdad, prydlig
f. ea, quae sentit, polite eloqui (ibdm);
orationem polire, ornare, expolire
(antiqui ea, quae dicebant, nondum poterant
ornare, C. de Or.).
- c. rytmisk f.
numerus; metrisk f. versus; modus; gifva sin
framställning rytmisk f. numeris includere,
astringere verba, orationem; versens f.
var fulländad, men innehållet var torftigt
versus erant numeris absoluti, (summa
elegantia perfecti, elaborati),
sententiarum (rerum) inanes (versus inopes rerum
nugaeque canorae, Hor.; inanis verborum
sonitus l. strepitus).
|
|
|
|
Kommentera