Fordra:

1. I. med personligt subjekt:
   1. 1. i allm.: postulare (f. enligt aftal, ss. rätt), poscere (äska, begära), contendere alqd ab alqo, ut, ne faciat alqd (postulare fieri alqd); flagitare (enträget, envist f., kräfva); desiderare (f. ss. behof l. önskan: ab oratore perfectionem; non desideres planius dici man kan ej fordra en tydligare framställning, C. de Or. III. § 50); f. fram, f. ngn l. ngt till ett ändamål deposcere (pulvinos; sibi partes aliquas; alqm – till – imperatorem); f. tillbaka reposcere, repetere; res repetere = f. ersättning, f. upprättelse; detta är mer än hvad man kan f. hoc amplius, majus est, quam (quod) postulari possit; f. för mycket af ngn nimis multum postulare ab alqo, nimium oneris imponere alicui; ngn har ngt att f. alqd debetur alicui.
   2. 2. särskildt:
      1. a. = göra laga anspråk på ngt (kära, kräfva): petere, postulare alqd ab alqo (petere pecuniam ab alqo, postulare, ut solvatur; petitor = kärande; is cujus petitio est = befogad k.; is, a quo l. unde petitur = svarande, C. de Or. I. § 166 ff.; jfr Brut. § 18); flagitare (ideligen, envist kräfva); appellare alqm (Brut. l. c.); exigere (utkräfva, indrifva fordran, Brut. § 17); ngn har ngt att f. alqd debetur alicui.
      2. b. f. ngns inställelse inför rätta: postulare (alqm reum, de rebus repetundis, proditionis).
      3. c. f. ngns inkallande l. framkallande ss. vitne, f. ngn på ed: testem citare, vocare alqm; jurejurando, ad jusjurandum adigere alqm.
      4. d. f. (begära) ett pris för ngt: poscere; pretium indicare, dicere, rei statuere.
2. II. om sakliga subjekt, dels med personifikation af saken = begära, dels = erfordra, behöfva, tarfva, det senare enkannerligen i passivum: ngt fordras (för ett ändamål ad rem):
   1. 1. transitiva uttryck: postulare, poscere, flagitare [ita dicere, ut causae natura et ratio temporis postulat (Brut. § 125); res non longam orationem postulat; res, usus poscit; quum tempus necessitasque postulat, manu est decertandum; tempus postulat, non flagitat (se I. 1)]; requirere, quaerere (res diligentiam; nihil est, quod oratoris eloquentiam quaerat); desiderare (rei magnitudo usum quoque exercitationemque d-at, C. de Off. I. § 60); si res petet (sällsynt, C. Or. § 139); egere (res longa disputatione non eget); ferre (res, veritatis ratio, causa, tempus fert l. ita fert); lagen f-r lex jubet; uppfylla hvad förnuft och samvete af oss f-r rationi et religioni (officio) satis facere.
   2. 2. passiva l. intransitiva uttryck: quaeri, requiri (non quaeritur mobilitas linguae, non celeritas verborum – in oratore autem acumen dialecticorum – gestus paene summorum actorum est requirendus, C. de Or. I. § 128); opus esse [viribus opus est ad aliquam rem; synonyma uttryck äro: alqd geritur, efficitur alqa re, t. ex. (quibus) a rebus gerendis senectus abstrahit? An iis, quae geruntur juventute et viribus – till hvilken ungdom och krafter f-s –?, de Sen. § 15. 17; hoc efficitur non corporis, sed ingenii viribus o. d.]; ett gångbart uttryck för saken fordrar l. ngt fordras (erfordras) är genitivus possessivus med esse: munus oratoris est non ingenii solum, sed laterum etiam et virium (f-r ej blott hufvud, utan ock starka lungor, de Sen. § 28); res est immensi laboris l. operis (L.); klokheten f-r prudentis est; det kan f-s af en god fader – boni parentis est, quem procrearit, alere et vestire; pligten f-r af oss nostri officii l. nostrum est; för (l. till) att vara en god konsul f-s att känna till statens tillstånd boni consulis est nosse rem publicam.

1. Kommentera

Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f

• ...
• fond
• fonddekoration
• fontanell
• fontän
• fora
• forbonde
• fordne
• fordom
• fordomdags
• fordomtima
• fordon
• fordra
• fordran
• fordringar
• forell
• forlön
• forhäst
• form
• forma
• formal
• formalist
• formalitet
• ...