Fordra:
- I. med personligt subjekt:
- 1. i allm.:
postulare (f. enligt aftal, ss. rätt), poscere
(äska, begära), contendere alqd ab alqo,
ut, ne faciat alqd (postulare fieri alqd);
flagitare (enträget, envist f., kräfva);
desiderare (f. ss. behof l. önskan: ab oratore
perfectionem; non desideres planius dici
man kan ej fordra en tydligare framställning,
C. de Or. III. § 50); f. fram, f. ngn l. ngt
till ett ändamål deposcere (pulvinos; sibi
partes aliquas; alqm – till – imperatorem);
f. tillbaka reposcere, repetere; res
repetere = f. ersättning, f. upprättelse; detta är
mer än hvad man kan f. hoc amplius,
majus est, quam (quod) postulari possit; f.
för mycket af ngn nimis multum postulare
ab alqo, nimium oneris imponere alicui;
ngn har ngt att f. alqd debetur alicui.
- 2. särskildt:
- a. = göra laga anspråk på ngt
(kära, kräfva): petere, postulare alqd ab
alqo (petere pecuniam ab alqo, postulare,
ut solvatur; petitor = kärande; is cujus
petitio est = befogad k.; is, a quo l. unde
petitur = svarande, C. de Or. I. § 166 ff.;
jfr Brut. § 18); flagitare (ideligen, envist
kräfva); appellare alqm (Brut. l. c.);
exigere (utkräfva, indrifva fordran, Brut. §
17); ngn har ngt att f. alqd debetur alicui.
- b. f. ngns inställelse inför rätta:
postulare (alqm reum, de rebus repetundis,
proditionis).
- c. f. ngns inkallande l.
framkallande ss. vitne, f. ngn på ed: testem
citare, vocare alqm; jurejurando, ad
jusjurandum adigere alqm.
- d. f. (begära) ett
pris för ngt: poscere; pretium indicare,
dicere, rei statuere.
- II. om sakliga
subjekt, dels med personifikation af saken =
begära, dels = erfordra, behöfva, tarfva, det
senare enkannerligen i passivum: ngt fordras
(för ett ändamål ad rem):
- 1. transitiva
uttryck: postulare, poscere, flagitare [ita
dicere, ut causae natura et ratio temporis
postulat (Brut. § 125); res non longam
orationem postulat; res, usus poscit;
quum tempus necessitasque postulat,
manu est decertandum; tempus postulat,
non flagitat (se I. 1)]; requirere, quaerere
(res diligentiam; nihil est, quod oratoris
eloquentiam quaerat); desiderare (rei
magnitudo usum quoque
exercitationemque d-at, C. de Off. I. § 60); si res
petet (sällsynt, C. Or. § 139); egere (res
longa disputatione non eget); ferre (res,
veritatis ratio, causa, tempus fert l. ita fert);
lagen f-r lex jubet; uppfylla hvad förnuft
och samvete af oss f-r rationi et religioni
(officio) satis facere.
- 2. passiva l.
intransitiva uttryck: quaeri, requiri (non
quaeritur mobilitas linguae, non
celeritas verborum – in oratore autem acumen
dialecticorum – gestus paene summorum
actorum est requirendus, C. de Or. I. §
128); opus esse [viribus opus est ad
aliquam rem; synonyma uttryck äro: alqd
geritur, efficitur alqa re, t. ex. (quibus) a
rebus gerendis senectus abstrahit? An
iis, quae geruntur juventute et viribus –
till hvilken ungdom och krafter f-s –?, de
Sen. § 15. 17; hoc efficitur non corporis,
sed ingenii viribus o. d.]; ett gångbart
uttryck för saken fordrar l. ngt fordras
(erfordras) är genitivus possessivus med esse:
munus oratoris est non ingenii solum,
sed laterum etiam et virium (f-r ej blott
hufvud, utan ock starka lungor, de Sen. §
28); res est immensi laboris l. operis (L.);
klokheten f-r prudentis est; det kan f-s af
en god fader – boni parentis est, quem
procrearit, alere et vestire; pligten f-r af
oss nostri officii l. nostrum est; för (l. till)
att vara en god konsul f-s att känna till
statens tillstånd boni consulis est nosse rem
publicam.
|
|
|
|
Kommentera