Fordran (pl. Fordringar):
- I. i allm.:
- 1. en
persons: postulatio (sjelfva handlingen);
postulatum (= det som fordras l. fordrats):
en billig, obillig, rättmätig o. s. v. f.
postulatio aequa, iniqua, justa, injusta,
impudens; din f. är billig aequum postulas; det
är en billig f., att du ej skall bryta den lag,
hvartill du sjelf varit upphofsmannen
nostro jure l. haud inique postulare
videmur, ne, cujus legis auctor fueris, eam
ipse violes; komma med en f.
postulationem afferre; postulare alqd; bevilja ngns
f. postulationi concedere, postulanti
cedere, veniam dare; tillbakavisa en f.
postulantem aspernari, postulationem
spernere, repudiare; han har rättmätiga f-r på
vår tacksamhet maxima ei (a nobis) gratia
debetur; uppfylla ngns f-r på aktning
(debitam, meritam) reverentiam praestare
alicui.
- 2. en saks: uppfylla lagens,
mensklighetens, den goda tonens f-r legi,
humanitati, urbanitati satis facere; rätta sig
efter tidens, ögonblickets, nödvändighetens f-r
temporibus, tempori servire, necessitati
cedere; svika vänskapens, pligtens,
samvetets f-r jus amicitiae deserere (C. de Am.
§ 35), contra fidem, contra officium facere
(ibdm § 39).
- II. i juridisk mening
(skuldfordran):
- 1. f., som ngn gör, käromål: actio,
postulatio; framställa en f. på ngt l. mot
ngn: postulare alqd ab alqo, lege agere
cum alqo, in rem; afstå från en f.
postulatione absistere, de jure suo cedere.
- 2. f., som ngn har (= anspråk på en
förbindelses uppfyllande l. sjelfva saken,
penningarne, som han har att fordra): debitum;
pecunia debita, credita (de Off. II. 79);
huru stor är din f. quantum tibi debetur?;
han har stora utestående f-r maximae ei
debentur pecuniae; kräfva ngn för en f.
petere ab alqo; pecuniam debitam exigere
ab alqo; betala en f. pecuniam l. rem
creditam solvere (ibdm § 84); betala ngn hans
f. satis facere alicui, numerare (reddere)
ei pecuniam debitam (ibdm § 81. 82); få
betalt för sin f. pecuniam (debitam)
accipere (ibdm); indrifva sin f. pecuniam
(debitam) exigere, redigere (omnem redegit
Idibus pecuniam, Hor. Epod. II. 69);
osäker, säker f. incertum, certum, bonum
nomen.
|
|
|