Utan:
- 1. adv.: = utanför: extra; foris;
u. och innan extra – et intra (Iliacos intra
muros peccatur et extra, Hor.); et
extrinsecus et intus.
- 2. konj.: efter negation
uttryckande motsats; sed; verum; icke blott,
utan ock – non modo (solum, tantum), sed
l. verum etiam.
- 3. prep.:
- a. med
substantiv: sine; ofta med ett nullo, remoto,
abjecto l. dyl. jemte substantiv l. med
particip och negation: u. blygsel sine pudore;
abjecto pudore; u. dröjsmål sine mora;
abjecta omni cunctatione; haud cunctanter;
u. uppsåt imprudens, -denter; u. skäl sine
causa; u. måtta sine fine; immodice;
intemperanter; u. tvifvel sine dubio; u. all
tvekan sine ulla (ej omni) dubitatione;
vara u. ngt carere re (t. ex. pecunia, sensu
mali); u. motstånd lemna stället non
resistentem abire.
- b. med inf., återgifves
på många sätt, t. ex.:
- α. med sine och ett
substantiv: u. att förorätta, u. att klaga, u.
att gråta sine injuria, sine lacrimis, sine
querela.
- β. med nekande adjektiv,
particip, adverb: han skadade u. att vilja det
invitus nocuit; me invito factum est; u. att
tveka non dubitans; non cunctanter; intet
hände u. att jag förutsade det nihil evenit
non praedicente me; öfverfalla ngn u. att
han anar – imprudentem, incautum aggredi.
- γ. med koordinerad sats: en timma hade
gått u. att han återkommit hora
praeterierat necdum ille redierat (postquam multa
jam dies erat neque movebatur quidquam
ab hoste, jubet signa inferri, L.).
- δ. med
underordnad sats (relativ l. konjunktional):
nihil accidere potest, quod non ego
comperiam; mater Timoleonta nunquam
aspexit, quin eum fratricidam appellaret (u.
att kalla honom för brodermördare); id ne
cogitari quidem potest, ut non repugnet
ipsum sibi (C.).
- c. med att och finit verb:
det är ej utan att han är rädd non caret
timore; neque ille non timet.
|
|
|