Så, adv.:

  1. I. utmärkande sätt (i vidsträcktaste mening – förhållande, vilkor, ordningsföljd): ita; sic:
    1. 1. i allm.: ita; sic (sic volo, sic jubeo); eo, tali, hoc modo; så beskaffad talis; ita comparatus; så slutade hans lif hunc vitae exitum habuit (sic Tiberius finivit, T.); så talade han dixit, dixerat; (haec Tullus; sic Venus et contra Veneris sic filius orsus, Vg.); än så, än så alias aliter; en så, en så alius aliter; gånge så hvarje romersk qvinna, som begråter en landsfiende sic eat, quaecunque Romana lugebit hostem!; så är det ita est (Ter.); sunt ista (C. de Am. § 6); om så är si ita est –; det är ej så non est ita (C. de Off. I. § 158); i början af period: quod si ita est; då så är quod cum ita sit, quae cum ita sint; om det ej är så si id non ita est (C. de Or. II. 186), sin minus; om du så vill, om så behagas si placet (l. c. I. 133), si ita placet (II. 204); så och så ita fere!; så kallad qui vocatur, appellatur.
    2. 2. i frågor (med bibetydelse af förvåning): så? såå? ain vero; ain tu (l. c. 165); ain tandem; itane vero? (C. Caec. XII. 34); sicine agis? (Ter. Eun. 99); – hur så? qui istuc? (l. c. 121); quorsus haec?; quid ais?; än så? quid tum? (quid tum, si fuscus Amyntas?, Vg.).
    3. 3. uppmanande: age!; age vero!; afstyrande l. afvisande: apage!; st!; tace!
    4. 4. så der:
      1. a. i allm. demonstrativ mening: så här, så der, (se så der): ita; hoc modo (maxime).
      2. b. = någorlunda, temligen (i. e. svagt nog): (utcunque); non optime; mediocriter sane; hur mår du? åh! så der quomodo vales? non optime sane; (ut diis placet); hans arbete är så der ut potuit, perfecit opus, non ut voluit (ut vellem).
    5. 5. i jemförande perioder: såsom – så ut (quemadmodum) – ita, sic (mera sällan sic etiam: apud Lacedaemonios ii, qui amplissimum magistratum gerunt, ut sunt, sic etiam appellantur senes, C. de Sen. § 20; jfr 26, 36, 72, 71, 48, 38).
    6. 6. = i sådant fall, under sådana förhållanden:
      1. a. lemnas i begynnelse af eftersats vanl. oöfversatt; vid större eftertryck kan det återgifvas med tum (då): si omnia nobis – quasi virgulā divinā suppeditarentur, tum optimo quisque ingenio – totum se in cognitione et scientia collocaret, C. de Off. I. § 158; de Am. 53.
      2. b. i början af period (då, alltså, derför): itaque; ergo; igitur (så gå då – abi igitur, quoniam ita placet!; agedum, divine, inaugura, fierine possit – så utforska då medels fågelskådning –, L. I. 36).
    7. 7. utmärkande ordningsföljd (i tid och rum) = dernäst, derpå: deinceps; tum; deinde; inde (equites vocabantur primi, octoginta inde primae classis centuriae –, L.).
  2. II. utmärkande grad:
    1. 1. tam (vid adjektiv och verb med betydelse af egenskap); tantopere (så högt); adeo (till den grad), ita (ita cupide fruebar, quasi divinarem illo exstincto fore, unde discerem, neminem, C. de Sen. § 12; särskildt non ita = icke just, icke synnerligen: non ita magnus, non ita pridem); så mycket, så godt som någon tam (amicus reip.), quam qui maxime (C. Ep. ad Fam. V. 2), ut nemo magis; så godt som (fullkomlig, död o. d.) prope (paene) perfectus, mortuus; så stor tantus; så mycket tantum.
    2. 2. ofta utelemnas efter så det relativa som, hvarigenom så ensamt l. tillsammans med andra adverb skenbart får betydelse af konjunktion: så rik han än är quamvis dives sit; så gerna jag ville quamvis cupiam (quantumvis excellas – så öfverlägsen du än må vara, C. de Am. 73); så godt jag kan quantum potero, valeo; quoquo modo possum (Carbonem, quoquo modo potuimus, sustinuimus, de Am. 40; jfr Törneros); så långt blicken når quam longissime conspectum oculi ferunt; så långt jag kan minnas tillbaka quoad longissime possum respicere spatium praeteriti temporis (C.); så stor som helst quamvis magnus; så snart – ubi, ut; ut primum; så vidt jag förstår quantum ego video, intelligo, judicare possum; så vida = om: si.
    3. 3. i utrop: quam (quam hoc suave så skönt, C. de Fin. II. 88); o! (jfr Sådan).
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!