Bestämma: (detta ords många betydelser kunna i allmänhet hänföras till trenne grupper:

  1. 1. fastställa: statuere, constituere, destinare, dicere med sammansättningar.
  2. 2. begränsa: finire, definire, terminare och synonym.
  3. 3. föranleda: movere och synon.
De två första grundbetydelsernas utgreningar löpa emellertid både i svenskan och i latinet in i hvarandra och kunna ej i denna redogörelse hvar för sig behandlas).
  1. I. = utsätta, fastställa ngt, stadga, att ngt skall ske, hvad som skall ske: statuere (modum alienae industriae; ut obsides dentur); constituere (alicui rei – för ngt – tempus, locum; ineunte aetate id sibi quisque genus vitae constituit – b-r åt sig l. sig för, quod maxime adamavit; quantum quisque daret – skulle gifva, constituit; constituimus inter nos – det blef b-dt emellan oss –, ut ambulationem conficeremus in Academia, C. de Fin. V. 1. 1); praestituere (på förhand b. – diem); dicere, praedicere utsätta, på förhand utsätta – diem nuptiis, locum colloquio); edicere, indicere (om myndighets bestämmande = utlysa, kungöra – diem comitiis o. dyl.); condicere (= i samråd b. – tempus et locum coeundi); destinare (b. åt, för ngn – diem necis alicui, C.; tempus et locum ad certamen, L.); praescribere (föreskrifva – alicui, quomodo jure suo utatur; elatus est, ut ipse praescripserat, sine pompa, N.); decernere (om myndighet – senat l. domstol: d. de re; ut gladiatores in municipia distribuerentur); cavere (testamento, ut, ne –; in foedere de alqa re); jubere (särsk. om folkbeslut: populus jubet, ut –); sciscere (sciscit plebs, ut –); sancire (lex sancit, lege sanctum est, ut l. ne); så hafva gudarne b-t sic dii voluere; b. att icke (utom förut nämnda uttryck): vetare; – bestämmas äfven: placet (om myndigheters l. gudars bestämmelser: placuit senatui C. Cassium Syriam obtinere); visum est (sic visum superis); convenit (bestämmes genom öfverenskommelse –; signum, tempus inter eos convenerat).
  2. II. b. ngt l. ngn till ngt (uttryckt med predikatsnomen) l. för, till ngt (uttryckt med dativus finalis l. med ad, in och ackus.):
    1. a. = utse, ämna till ett ändamål: designare (= utmärka, utpeka: ad caedem alqm; consul, praetor designatus utnämnd till –); destinare (ad mortem d-ri; Papirium parem destinant animis magno Alexandro ducem, L. IX. 16. 19; me destinat arae, Vg.; uxorem – till hustru – aliquam alicui, Hor.; consulem destinari, T. Ann. I. 3); instituere (alqm heredem, liberis tutorem till arfvinge, till förmyndare för sina barn); legere, eligere välja till ngt; dare, parare, comparare = gifva, anskaffa för, seponere lägga åsido för ett ändamål (in aedificationem templi; jfr comparare, C. de Or. I. § 199); stundom med velle l. med fut. perifr. akt.: hans fader b-de honom till prest pater eum sacerdotem fieri voluit; han var b-d till prest sacerdos futurus erat; (nuptiae futurae sunt – är bestämdt till – ad Calendas Martias, jfr I.).
    2. b. = döma till: addicere (in servitutem, servituti, L.); damnare (ad bestias damnatus b-d att kastas för –; damnatus neci, Vg.); han är b-d till undergång fatum illi est interire (interitum effugere non potest; debemur morti nos nostraque, Hor.; pesti devota futurae, Vg.).
    3. c. i och med sjelfva tillkomsten l. bildningen b. till: creare, generare, gignere, conformare (ad majora nos natura creavit et conformavit o. s. v.); äfven: naturen har b-t oss till detta hoc nobis natura tribuit, est nobis a natura tributum; nasci (nascimur in miseriam sempiternam; ita, ea lege, eo fato nati, generati sumus, ut inter nos alii aliis prodessemus, ut animam immortalem, corpora mortalia et caduca haberemus); hans anlag b. honom för talareyrket, hans uppfostran och bildning ej mindre ad eloquentiam et natus et institutus l. doctrinā factus est (ut orator fieret, ipsa natura ferebat).
  3. III. (sällsynt) b. = besluta att (med inf.): statuere, decernere, constituere, placet.
  4. IV. = bedöma sanningen af en sak, afgöra hvad s. är l. bör vara: judicare (flumen in utram partem fluat, j-ri non potest; poētae ex persona – karakteren – judicant, quid quemque deceat); statuere; videre (quid in quaque re verum sit); intelligere (quantum cuique debeatur, C. de Off. I. § 59).
  5. V. till utsträckning, omfång, antal, värde b. (efter ngt: alqa re, ex alqa re): finire (silvae magnitudinem; modum rei); definire (magnitudinem, numerum rei); terminare, determinare (fines, regiones rerum, områden, gränser; – nos modum artis – omfånget af dess studium – utilitate – efter den praktiska nyttan af – ratiocinandi terminavimus, C.); circumscribere, describere (jura singulorum, omfånget af hvars och ens rättigheter); metiri (mäta: mundi magnitudinem; modum divitiarum ex eo, quod cuique satis est); dimetiri (t. ex. syllabas, b. deras längd l. korthet); aestimare (värdet af en sak – re, efter ngt, magni, pluris, högt, högre).
  6. VI. b. till begreppet, b. (begränsa, fastställa) ett begrepps omfång: definire (vim eloquentiae; rem verbis; quid sit officium; b. ss. ngt l. med ngt: ordinem definiunt compositionem rerum accommodatis locis, jfr C. de Off. I. § 142; med ack. och inf. C. de Or. I. § 211); designare (verbis alqd; mundi partem deum, ss. Gud); exprimere verbis vim rei; constituere (disceptationem, tvistefrågan; si forte quaereretur, quae esset ars imperatoris, constituendum putarem principio, quis esset imperator; qui quum esset constitutus administrator quidam belli gerendi – bestämd ss. en, så att säga, krigförare –, tum adjungerem et cet., C. de Or. I. § 210); statuere (quid sit sapiens, C.); describere (oratoris facultatem non ipsius artis terminis, sed ingenii sui finibus paene immensis, C. de Or. I. § 214); interpretari (virtutem – dygdens begrepp – ex consuetudine nostri sermonis interpretemur, C. de Am. § 21); dicere (juris consultum eum dicerem, qui – bestämma ss. en sådan, som – legum peritus esset, l. c. § 212).
  7. VII. b. ngt = föranleda, afgörande inverka på, faktiskt afgöra en sak: constituere (nostrum otium negotii inopia, non requiescendi studio constitutum est, C. de Off. III. 1. 3); ferre (tempus, occasio, res – omständigheterna föra det med sig, bestämma); momentum facere, afferre ad rem, vim habere ad rem, ad eventum rei, t. ex. ad exitus proeliorum maximam vim habet (b-es i väsentlig mon af) militum exercitatio; hans val till konsul b-des af en tillfällighet ut ille consul crearetur, casu factum est; oftast återgifves ”bestämma” i denna mening med passiva uttryck = bero (se detta): varans åtgång b-es ej alltid af hennes godhet quantopere quaeque res (merx) expetatur (ematur), non semper in cujusque bonitate positum est (non semper ut quaeque res optima est, ita ab emptoribus maxime appeti solet); denna slagtning b-de landets öde illā pugnā de fortuna regni decertatum est, actum est (jfr Afgöra); menniskors sträfvanden b-s af deras lynnen dispares mores disparia studia sequuntur; hvars och ens eget förhållande b-r hans öde i lifvet sui cujusque mores fingunt fortunam hominibus (N.); ut sementem feceris, ita metes (C.); mitt öde är b-dt de me actum est; b. ngns val, beslut = b. ngn till att välja, se under VIII.
  8. VIII. b. ngn till ngt: movere, adducere, impellere alqm ad rem, ad rem efficiendam; många omständigheter l. skäl b. mig härtill multa sunt, multae sunt causae, cur l. quare hoc faciam l. putem faciendum; multae res me hortantur, quare mihi eam rem suscipiendam putem, Cs. de b. G. I. 45; 33; cogere, allicere med tvång (pock), lock b.; slutligen b. pervincere, vincere alqm ut faciat; låta b. sig af ngt moveri, duci (alqa re, t. ex. auctoritate alicujus; visis quibusdam et quidem maxime nocturnis movebantur, ut mortuos vivere crederent); det b-de mitt val l. beslut hac re motus elegi illum, constitui o. s. v.; b-s af ngns exempel exemplum alicujus sequi, moveri exemplo.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!