Afgöra: decernere, statuere, constituere (de aliqua re; quid sit); judicare, dijudicare (causam, litem – en sak, ett mål, en tvist); solvere (quaestionem, dubitationem – en fråga); dirimere (controversiam – slita en tvist); transigere, conficere (negotium, en affär); a. med strid, vapen ferro decertare (magis est expetenda decernendi prudentia quam decertandi fortitudo); a. någons öde de fortuna alicujus statuere, decernere; hans öde är afgjordt de illo actum est; afgöra, att något skall ske decernere, statuere, ut sit aliquid; a. segren victoriam dare; segren är afgjord jam certa, non dubia victoria est; är subjektet sakligt, får konstruktionen förändras till passiv: denna slagtning afgjorde fäderneslandets öde uno proelio de fortuna patriae decertatum, actum est; intet är ännu afgjordt omnia integra sunt; – jag har med mig sjelf afgjort att certum deliberatumque est; oföränderligt a. clavo trabali figere aliquid; detta a-de hans beslut hac re maxime motus est; det vill jag ej a., det må andra a. illud in medio relinquo; non judico; aliorum sit judicium (C. de Off. I. cap. 2); sins emellan afgöra inter se decernere, transigere; jfr Bestämma.
Kommentera
|